Befolkningsutvecklingen

Attraktivt för dem som betalar

Ett samhälle som vill vara långsiktigt attraktivt måste klara av att skapa och upprätthålla ett samhälle där skattebetalarna trivs. Ett samhälle som attraherar mycket attraktiv arbetskraft och som attraherar företag i teknologins framkanter. I det samhället måste det finnas gott om arbetsmöjligheter, utbildningsmöjligheter, frihet att uttrycka det man vill, fungerande barnomsorg, fungerande skolor, fungerande sjukvård, fungerande äldreomsorg och fungerande omsorg om de människor som behöver stort stöd av andra människor, gott om rekreationsytor, ett starkt och brett föreningsliv och ett spännande och pulserande city som mötesplats. 

Igår hade Uppsala kommun en strategisk planeringsdag. Chefsekonomen från Nordea var tydlig med att vi kraftigt går in i dåliga tider. En akademiker från KTH beskrev hur viktigt det är med helhetstänkande kopplat till stadsbyggnadsfrågor. Och att man på allvar måste bryta växande segregation. Mest intressant i hennes anförande var att hon tydligt kritiserade att Uppsala kommun har vansinnigt många styrdokument. Och en ytterligare akademiker, nationalekonom, som gav perspektiv på hur illa det är med utanförskapet och hur extremt dyrt det är. Den som lyssnade på dragningarna borde förstå att Uppsalas hela fokus nu måste vara att attrahera och behålla högkvalificerade personer samt att attrahera och behålla exportföretag inom främst IT, Cleantech och Life science området. Och parallellt med det jobba stenhårt med att mycket bättre än hittills inkludera alla i utanförskap in i ett positivt utvecklingsarbete av Uppsala. Det går. Det kräver ett klokt ledarskap. Nuvarande starka fokus på kraftig befolkningstillväxt är destruktiv. Kommunen utvecklas inte attraktivt med nuvarande planer och invånarna har inte råd med de stora välfärdsrisker som allt extremare belåning innebär. Uppsala måste målgruppsfokusera vilka nya invånare vi vill attrahera och utveckla Uppsala utifrån det. Befolkningstillväxt i sig är inte positivt om det till exempel innebär allt fler invånare i behov av försörjningsstöd.

Gunnar Wetterberg, krönikör i Expressen, skriver läsvärt om just befolkningstillväxt nedan. Världens välfärdsmodeller bygger på att många ekonomiskt bidrar. Det kan man lösa på många sätt. Inte minst vet japanerna det där deras invånare arbetar många fler år och i en kultur där livserfarenhet och meriter är uppskattat. Uppsalaborna är inte korkade, de förstår att allt för kraftig befolkningstillväxt blir dåligt. Särskilt om det rör sig om många som inte är självförsörjande.

”I fler och fler länder säger prognosen att befolkningen kommer att minska. Det kanske är det bästa som kan hända jorden.”

”Japan och Ryssland backar redan, Sydeuropa är på väg, och Kina ökade med den minsta marginal man kan tänka sig. I slutet av sextiotalet var folkökningen det stora spöket. Georg Borgström sålde ”Mat för miljarder” och ”Gränser för vår tillvaro” i väldiga pocketupplagor, och utnämndes 1967 av den här tidningen till ”den viktigaste svensken i världen”. Romklubben varnade för att jordens resurser skulle ta slut, det svenska biståndet blev familjeplaneringens banérförare i världen. Sedan blev det tvärtom. Marknaden lockade olja ur havsdjupen, inga resurser var oåtkomliga bara priset var rätt. Men vore det verkligen så hemskt om befolkningen skulle krympa?”

”Ju fler vi blir, desto mer koldioxid och metan släpper vi ut. Det växande välståndet är en av de viktigaste drivkrafterna bakom utsläppen, men det ökande antalet människor är en annan. Om befolkningen skulle minska kommer utsläppen att stagnera och rentav minska, om konsumtionen dessutom styrs om. I klimatförändringarnas scenarion är befolkningimplosionen en av de mest hoppfulla faktorerna. Varför då sucka över färre barn? Jo, de som arbetar betalar för dem som inte gör det. Om färre föds och fler lever längre kommer det att sätta press på världens välfärdsmodeller.”

”Kloka pensionssystem är kopplade till hur mycket folk har arbetat och arbetar (det är därför man inte ska ändra grunderna i den svenska modellen). Mer sjukvård och omsorg för äldre kan vi klara genom att betala mer för välfärden. Fler händer i omsorgen kan vi få om vi tar vara på dem som annars hotas av utslagning. Med lägre födelsetal skulle vi kunna föra över pengar från barnomsorgen och skolan, men det vore dumt: om barnen blir färre kan vi ge dem en bättre start i livet. Färre barn leder antagligen till att tillväxten blir långsammare, kanske också till att sparandet ligger högre och investeringarna blir lägre. Men det är knappast frågan om någon katastrof.”

”Det är invånarna som bestämmer födelsetalen, inte staterna. Och kanske vore det klokt att bejaka de förändringar som är på väg. Folk är inte dumma. De kan rädda både välfärden och klimatet.”

https://www.expressen.se/ledare/gunnar-wetterberg/minskande-befolkning-det-ar-goda-nyheter/