Underhåll och optimera

Vårda gjorda investeringar och frigör enorma bostadsytor

Dagens svenska politiska system har tappat väldigt mycket invånarförankring. De etablerade partierna är också väldigt partistyrelsestyrda, toppstyrda. Det vet alla som varit engagerad i ett av partierna som finns representerade i Sveriges riksdag. Brytpunkten från att vara folkrörelser till allt mer karriärverksamheter var 1970 talet. Då började allt mer skattepengar ösas över etablerade politiska partier och den offentliga sektorn växte i en våldsam fart. Tyvärr är en konsekvens av denna utveckling att allt för få av våra så kallade folkvalda ledande företrädare har en rimlig riktig arbetslivserfarenhet med sig i bagaget när de axlar viktiga politiska ledarroller. Det är en oklok ordning som på många sätt visat sig tydligt i Sverige. Bland annat genom att det pragmatiska perspektivet fått mycket mindre genomslag inom politiken till förmån för ideologiskt tänkande. Det är inte så konstigt när många politiska ledare saknar ordentligt praktisk erfarenhet från riktiga jobb. Ett sådant praktiskt perspektiv är att vårda det man har och att förstå värdet av att stimulera till kloka förändringar. 

På många sätt är vi dåliga på att förvalta gemensamma tillgångar. Till exempel skollokaler i Uppsala kommun har mycket att önska vad avser bättre löpande underhåll. Nytt, nytt och åter nytt står i för stor utsträckning i fokus för många. Nytt anses fint och blir monument för den egna tiden vid makten för en del. Inte minst ur ett miljö och klimatperspektiv är underhåll av det gamla och optimering av det befintliga bostadsbeståndet en klokare väg att gå än att ständigt bygger mer och mer kvadratmeter per person. Sverige tillhör de länder där invånarna har mest kvadratmeter per invånare. Det är klokt att använda alla dessa kvadratmeter bättre istället för att bara bygga mer och mer och mer innan det som finns utnyttjas bättre. En sådan fråga är till exempel hur vi frigör alla kvadratmeter som idag inte används för att ägarna anser att det är för dyrt med alternativen, och uppskattar de hittills långvariga värdeökningarna.

En professor från KTH, en forskare från Handels i Stockholm och flera andra mycket initierade människor skriver en mycket läsvärd debattartikel i Dagens Samhälle som jag bifogar nedan. Vi måste få ett bättre ledarskap inom politiken. Det är för mycket som inte sköts på ett ansvarsfullt och ekonomiskt klokt sätt.

"Den oberoende tankesmedjan Global Utmaning har i tre år fört samtal med aktörer på bostadsmarknaden om utmaningar och lösningar för att nå FN:s globala mål. Vi behöver tänka nytt! Det krävs en social bopolitik som utgår från människor - inte produktion."

"Bara genom en aktiv och samlad bostadspolitik kan vi lösa utmaningar som segregation, kriminalitet och klimatkrisen. Som rådgivare till Global Utmaning vill vi lyfta tre frågor som regeringen bör prioritera:

01.Utnyttja beståndet bättre. Ökat bostadsbyggande beskrivs ofta som lösningen på bokrisen: Boverket uppskattar att 59 000 bostäder behöver byggas årligen. Men det är ett för smalt synsätt. Det missar hur ineffektivt bostadsbeståndet utnyttjas i dag och förbiser de 50 000 hushållen i akut behov av bostad."  

"Det kommunala bostadsförsörjningsuppdraget är i dag ensidigt fixerat vid nyproduktion. Men det är resurskrävande och löser inte akuta problem. Hela beståndet måste involveras för att säkerställa en mångfald av upplåtelseformer och storlekar. Även åtgärder som läker uppdelade områden och stadsdelar måste ingå; det skulle motverka segregation och minska resursförbrukningen. För detta krävs en ny typ av platssamverkan där staten kan bidra genom att skapa incitament och tydliggöra kommunernas ansvar."

"02.Hela kedjan måste ta ansvar. Mellan produktion och förvaltning råder en uppdelning av ansvar. Byggherrarna står i regel för nyproduktion och förvaltar sällan den färdiga byggnaden. De saknar därför incitament att använda hållbara material, se över byggfusk och svinn och bygga till rimliga priser. Vi ser allt längre kedjor där huvudentreprenören har flera led av underentreprenörer. Det skapar en okontrollerad samt ekonomiskt och miljömässigt kostsam produktionskedja." 

"Byggfusk- och fel kostar svindlande 100 miljarder kronor per år. Under 2020 investerades 546 miljarder kronor i byggbranschen – alltså gick 18 procent av investeringarna förlorade. Det ger höga byggnadskostnader som i slutänden betalas av de boende. Kedjorna gömmer också kopplingar till organiserad brottslighet." 

"03.Bryt dödläget och skapa förändring. Bostadskrisen har förstärkt pandemins konsekvenser och riktat fokus mot sambandet mellan trångboddhet, socioekonomisk utsatthet och segregation. Men det finns ett möjlighetsfönster: lokalbeståndet behöver rustas upp samtidigt som nya möjligheter att jobba hemifrån påverkar vårt resande samt behov av service och rekreation. Tyvärr ser inte alla möjligheterna. Branschaktörer fortsätter att verka i silos vilket motarbetar en förändring av bostadspolitiken. Det som krävs är samverkan mellan bostadsbolag och kommuner samt engagemang från det lokala näringslivet och civilsamhället."

"Vi efterlyser därför ett statligt ramverk som uppmuntrar till nya typer av samarbeten och utmanar vedertagna idéer om hur bostadskrisen bör lösas. Bostadspolitiken är och måste få lov att vara en grundbult för att skapa ett socialt hållbart samhälle. Det vilar, menar vi, ett ansvar på regeringen att visa vägen för en sådan utveckling."

https://www.dagenssamhalle.se/opinion/debatt/bygga-nytt-ar-inte-losningen/