Problemlösningsförmåga
Det finns mycket som krävs för att tidigt klara av att lösa växande problem. Det första är en kultur som bygger på öppenhet och respekt där människor vågar att lyfta upp det enskilda människor tycker sig se. Och där de önskar en förändring. Det är en mycket värdefull start. När någon eller några lyfter ett problem behövs en kultur där man tar både varningar och möjligheter på stort allvar och gör lite grävande arbete för att bättre förstå vad de säger och varför. Ibland är det en enskild händelse, ofta ett uttryck för ett upplevt växande problem. Hela tiden måste man kunna kommunicera med varandra och dokumentera sina upptäckter. Och våga ta i växande problem och arbeta fram motåtgärder för att stoppa en negativ utveckling. Varför är inte detta en självklarhet inom till exempel Socialförvaltningen? Till stor del på grund av identitetspolitikens minerade terräng. Tänk om det bara är blonda blåögda pojkar som i allt större utsträckning börjar knarka! Blir det inte då stigmatiserande mot alla blonda blåögda pojkar om denna grupp lyfts som en särskilt "varning" i något sammanhang.....(jag är lite ironisk).
Ann-Sofie Hermansson, tidigare sparkat kommunalråd för S i Göteborg, bjuder nedan på en läsvärd krönika i GP. Hennes avslut är ledsamt, "Jag är mer oroad över naiviteten hos svenska myndigheter. Den är elak."
"Är jag tillräckligt elak?, frågar sig Hanif Bali i slutkapitlet i boken "Mina nio liv". Det är en självbiografi författad av Hanif Bali och Jens Ganman, utgiven på Mondial. Högst läsvärd. Svar ja, skulle jag säga. Om man som jag i frågan läser in om hans budskap gått fram. Boken har många intressanta teman men det som griper an är hans ankomst till Sverige och hur socialtjänsten hanterade den då tre och ett halvt-årige Bali. En hårresande historia."
"Det som händer Bali och flera andra med liknande bakgrund är att den revolutionärt islamistiska organisationen Folkets Mujahedin, med svenska myndigheters goda minne, ser till att barnen placeras hos familjer som är lojala med organisationen. För Balis del innebär det vid ett tillfälle att han får flytta från den trygga "helyllesvenska" familjen i Gråbo till en familj i Akalla med missbruk och försörjningsstöd."
”Hade jag varit ett blont och blåögt barn, som hetat Svensson i efternamn, med föräldrar som höll på AIK skulle föreningen AIK inte haft någonting att säga till om vid min fosterhemsplacering. Föreställ dig att AIK går till socialtjänsten och kräver att jag ska placeras hos en familj där farsan har en AIK-tatuering i pannan. Socialtjänsten hade bett dem dra åt helvete. Men när det kommer till invandrare försvinner plötsligt svenska myndigheters förmåga att be någon dra åt helvete. Att vara elak.”
"Enligt Bali anlände ett hundratal barn till Sverige med samma bakgrund. Uppväxta i militärläger i Irak – barn som mot sin vilja hamnade under Folkets Mujahedins kontroll. Dessutom rekryterade samma organisation, på HVB-hemmet Bali var placerad på en period, medlemmar till den militära grenen i Irak. Enligt Bali skickades minst fem ungdomar till Irak direkt från ungdomshemmet. Några av dem dog. Enligt Bali outrett."
"Just nu pågår en desinformationskampanj som hetsar mot socialtjänsten och helt uppåt väggarna menar att myndigheten kidnappar muslimska barn. Här är det på sin plats att höja rösten till försvar för svensk lagstiftning. Det finns skäl att omhänderta barn som utsätts för övergrepp. När socialtjänsten till skillnad mot i Balis fall verkligen gör sitt jobb och ser till barnens bästa ska den försvaras."
"Jag har med tiden blivit allergisk mot elakhet. Det finns inget egenvärde i att vara arrogant. Tvärtom. Men att tala klarspråk om problem i vårt samhälle är egentligen inte elakt. Jag uppskattar Balis och Azizis befriande oängsliga berättelser om sina erfarenheter. Hellre det än tillrättalagda succé-historier. Jag är mer oroad över naiviteten hos svenska myndigheter. Den är elak."
https://www.gp.se/ledare/det-%C3%A4r-inte-elakt-att-tala-klarspr%C3%A5k-1.65929722
Johan Hakelius skriver en klok krönika om hur naiva och geokulturellt okloka många tyckare är. Samtidigt lyfter han fram hur klokt det är att stå för ett samhälle där alla öppet får driva sina hjärtefrågor. Öppet kritisera det man tycker är problem. Och hur klokt det är att åsikter öppet får brytas mot varandra. Så är det inte i länder styrda av diktatorer. I vår del av världen får vissa åsikter stöd och blir lagar. Blir de lagar gäller de oss alla jämlikt oavsett om vi ogillar dem eller ej. Så fungerar demokratiskt styrda länder.
”Makt kan bevisligen göra människor galna. Men lika ofta, antagligen oftare, är påståenden om galenskap bara en omskrivning för att man inte orkar begripa. Jag tror att västvärldens svagaste punkt finns precis där: i oförmågan att föreställa sig andra sätt att tänka än det liberaldemokratiska, vetenskapsbaserade och förment rationella.”
”Jag menar inte att det som man behöver inse med Putin är särskilt komplicerat. Han föraktar västvärldens dekadens, drivs av slavisk revanschism och lever i en värld där allt, egentligen, till sist handlar om fysiskt våld. Det är varken avancerat eller historiskt unikt. Det är just därför det oroar mig att vi drar till med ”galen” i stället. Det är som om vi inte kan föreställa oss att människor faktiskt har andra värdehierarkier än de vi lade fast i det där dokumentet på den senaste kick-offen.”
”Alldeles för många som idkar västlig självkritik verkar använda samma mall som Putin. Så här ungefär:
Vi har förslappats därför att vi har grävt ner oss i kön och trans och ras och allt det där. Vår naivitet har tagit sig uttryck i att vi har varit upptagna med att dela Gretas uppdateringar medan Putin rustat för krig. Visst, det vore underbart om de löjligaste och mest navelskådande av de politiska pionjärer som annekterat offentligheten de senaste åren fick mindre utrymme. Men vad säger vi egentligen om vi säger att den här typen av fritt utbyte, mycket dravel, är detsamma som dekadens? Vad säger vi om vi antyder att det hotar vår frihet och vår existens att miljörörelser tjafsar och transaktivister vill ta bort begreppet ”kvinna”?Jo, vi säger att vi tänker som Putin. Att det är farligt att tankar byts fritt.Jag tror inte det. Jag tror att västvärlden systematiskt underskattar sin styrka och robusthet, särskilt i jämförelse med auktoritära stater. Jag tror, på riktigt, att vår brokiga flora av åsikter, alla transaktivister och Gretor, antivaxxare och frihetkonvojande lastbilschaffisar, är till vår fördel. Inte bara moraliskt, utan för vår överlevnad i den allra mest grundläggande meningen. Jag tror att vi inte bara har råd att sticka i väg åt knäppa håll då och då, utan att det för det mesta gör oss bättre rustade för nästa omgång av historien. Det enda som oroar mig med våra tjattrande aktivister är när de vill tysta andra.”
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar