Det finns gott om förbättringspotential inom det politiska arbetet. En stor brist i dagens ”system” är att politiken i huvudsak är reaktiv istället för proaktiv. Partierna saknar förmåga att utveckla en politik som tidigt kan möta den nya verklighet som är på tillväxt. Gång efter gång är rikspolitikers lösningar att tillsätta ”en utredning” som sammanfattar läget, resonerar lite om scenarier och föreslår någon åtgärd. För att bli mer relevant, och roligare för politiskt intresserade, kan partierna själva visualisera trender och utifrån det proaktivt föreslå bättre sakpolitik och bättre systempolitik. Om jag vågar mig på att använda metaforer igen ska politikerna vara samhällsbyggarnas skissande arkitekter samt folkets kompetenta representanter att leda välbetalda tjänstemän. Tjänstemännen, och underkontrakterade, ska vara sakområdeskompetenta med förmågan att realisera det den politiska ledningen önskar. Idag är det på tok för lite systemtänkande inom politiken. Systemtänkande om vilka sakområdeslösningar och systemlösningar som bidrar till ett väl fungerande samhälle, ett samhälle med god spridning av betalningsförmåga, i en ny tid. Varför vänta med initiala lösningar som förhåller sig till en värld där utvecklad AI, VR, robotik, avancerad data mening, 3D printing, självstyrande transportsystem och självbetjäning kraftigt rationaliserat bort många av dagens arbetsuppgifter? I min värld är det den typen frågor som åter kan engagera många invånare att åter bli generellt politiskt engagerade igen. I nedan intervju med mig pratar vi lite om behovet av en stärkt demokrati.
https://www.youtube.com/watch?v=1k7GudyrJ8g&t=1781s
Januariöverenskommelsen är lika demokratiskt vidrig som Decemberöverenskommelsen. De partier som lade grunden för Januariöverenskommelsen har både starkt bidragit till att allt fler svenskar tänker proteströsta på SD samt att M och KD tvingats öppna upp för samarbete med SD. Varför ska M och KD avstå från möjligheter att i framtiden starkt påverka regeringsmakten? Varför ska M och KD acceptera att C, MP och Ls låga folkstöd ska få ett oproportionerligt inflytande? Särskilt när S tillåter C, V och MPs oansvariga migrationspolitik att råda. Expressens ledare nedan beskriver tydligt att vi i nuläget i bästa fall bara kan förvänta oss reaktivt ledarskap från Sveriges regering. I en tid där mycket proaktivt ”städarbete” krävs. Uselt! Sverige byggs inte för framtida attraktion och konkurrenskraft.
”En majoritet, 60 procent, anser att den politik som genomförs i januariavtalets namn är ganska eller mycket dålig. Endast en av tio gör tummen upp, enligt en ny undersökning av SVT/Novus.”
”Sällan har Sverige varit i större behov av en regering som äger handlingskraft och övertygelse. Välfärdens resurser tryter och kommuner larmar om ekonomisk kris. En skrämmande nivå av sprängningar, skjutningar och rån - tillsammans med avslöjanden om identitetsfusk och samordningsnummer på vift - har gjort lag och ordning, migration och integration till akut viktiga frågor.”
https://www.expressen.se/ledare/ett-ar-med-joken-ar-ett-ar-for-mycket/
Exempel på problem som inte blir lösta när vi har Januariavtalsgänget vid rodret beskrivs väl av Lotta Gröning i Expressen nedan.
https://www.expressen.se/kronikorer/lotta-groning/manga-skrattade-at-goran-perssons-oro-nu-forstar-vi/
De som tror att de kan få sitta vid makten utan att ständigt utsättas för kännbara attacker från oppositionen är inte bara naiva, särskilt om de försöker styra i minoritet. Det är korkat att tro något annat. Det är oppositionens roll att med möjliga medel stoppa det man ogillar samt att driva igenom det man anser vara bättre.
”Jonas Sjöstedt, Ebba Busch Thor och Ulf Kristersson agerar självklart helt rätt; givet sina positioner i det vi kallar för det nya politiska landskapet. I ett fungerande parlament talar alla partier med varandra. Nära samverkan är oftast och av lättförstådda orsaker reserverat för de partier som ligger närmast ens eget parti. Men samtal och överenskommelser i enskilda sakfrågor bör lika självklart vara möjliga mellan alla partier. Det som behöver hända härnäst är att ledarna för de två största partierna i opinionen ses och diskuterar politiska frågor med varandra; kanske över en varm korv ute i någon av landets industriorter. Det behövs förmodligen en bladvändare av det slaget för att få riksdagen att fungera mer rationellt och effektivt. Nu går på tok för mycket av politiken ut på att inte prata med varandra.”
https://mobil.folkbladet.se/opinion/lofven-och-akesson-kommer-inte-undan-detta-om6453822.aspxJag påminner om att jag länge argumenterat för ett ”vuxet” förhållningssätt mellan alla riksdagens partier. Det sätt som SD behandlats på är både politiskt korkat och fostrar invånare att se mobbing som något som kan vara acceptabelt. Mobbing är aldrig acceptabelt. Hårda, konstruktiva och respektfulla sakdebatter är acceptabelt. Och självklart är det demokratiskt oacceptabelt att låta några få procent miljöpartiröster få mycket mer politiskt genomslag än en majoritet av landets röster. Gammelmedierna och många journalister bär en stor skuld för att svenska partier agerat så infantilt/barnsligt.
https://www.di.se/artiklar/2015/6/11/debatt-nyval-ar-battre-an-pakten/
https://www.aftonbladet.se/nyheter/a/l1rM2k/naringslivstopparna-ombilda-regeringen-eller-utlys-nyval
Dagens stjärna
Malcom Kyeyune. Ja, han beskriver intressant hur den gamla mediavärlden, och politiker, misslyckats att ställa om och anpassa sig till en ny värld. Kyeyunes senaste krönika i Dagens Samhälle är kaxigt skriven, på ett sätt som bara han klarar av.
”Det här är självklart en tämligen stor förändring av spelplanen jämfört med bara ett eller två decennium sedan. Mediernas grindvaktsfunktion i samhället är nu i princip helt död. Det borde knappast förvåna att kolumnister och tyckare i media hela tiden återvänder till olika diskussioner om huruvida ”swishjournalistisk”, ”swishtiggeri” och dylikt är något suspekt, kanske till och med farligt för demokratin. Jag tänker dock lämna den diskussionen därhän, därför att det finns något djupare som debatten om swishtiggeriets vara och inte vara speglar, ett reellt samhällsproblem av växande proportioner: akademiseringens kris.”
https://www.dagenssamhalle.se/kronika/hatet-mot-swishtiggarna-gror-ur-mediernas-kris-30940
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar