Är det ett problem för vår demokrati att vi 1970 hade runt 1,3 miljoner partianslutna till riksdagspartier och 2019 i bästa fall har runt 250 tusen som betalar en partimedlemsavgift? Så sent som på 80-talet var cirka 23% av väljarkåren med i ett parti. Och år 2019 är knappt 2,3% av väljarkåren med i ett riksdagsparti. Är det ett problem att vi inte direkt väljer enskilda företrädare till nyckelpositioner, utan att det är partier som väljs? Det största problemet med dagens demokrati är att allt för få av invånarna som har rätt kompetens för att tjäna oss invånare vill tjäna oss. Otidsenliga arbetsmetoder och risker för att oskyldigt och offentligt ”kölhalas” av politiska motståndare är stora hinder. Det är få som pallar det negativa trycket när dreven går. Oavsett om det är falska drev eller ej. Politik handlar i grunden om makt och kampen om makten har alltid varit hård.
Sakine Madon, UNT, skriver läsvärt om problemen med att vi har allt färre som vill, eller klarar av att fullfölja, tjäna folket som politiker i en demokratisk församling. Personligen tycker jag att de som saknar mycket goda argument för att de inte väl fullföljer sina plikter som förtroendevalda är mycket svekfulla mot sina väljare. Det är helt enkelt uselt av dem. Det finns inget finare i livet än att vara en bra förälder, en god vän och en ansvarsfull företrädare för en del av jordens befolkning. Det är ett stort och viktigt hedersuppdrag som man ska ta på största allvar.
"P4 Uppland rapporterar 30/12 att 33 kommunpolitiker i Uppsala län har hoppat av sedan valet 2018. De tomma stolarna skadar demokratin. I Heby har så många som nio ledamöter, varav tre från Sverigedemokraterna, hoppat av. Just Sverigedemokraterna, där för övrigt partiets ordförande i länet Simon Alm varit avstängd sedan ett tag, sticker ut som parti."
"Henrik Oscarsson, professor i valforskning vid SOM-institutet vid Göteborgs universitet, kallar med rätta de många tomma stolarna för ett demokratiproblem (SVT 15/6 2018). Väljarna delegerar sin makt vid valurnorna och förväntar sig bli representerade i exempelvis nämnder och kommunfullmäktige. Seriösa partier gör därför bäst i att ta frågan på allvar. Informerar man tillräckligt om vad ett politiskt uppdrag innebär, i mötet med nya partimedlemmar? Gör man någon bakgrundskoll på sina kandidater? Samtidigt ligger ansvaret inte bara på partierna. Vi får delvis de politiker vi förtjänar. Olle Wästberg och Daniel Lindvall, som haft ledande poster i den statliga demokratiutredningen, har uppmärksammat att antalet förtroendevalda blivit mycket färre sedan 1950-talet. Trots de färre uppdragen har alltså partierna svårt att locka till sig intresserade. Ett partipolitiskt engagemang ses inte längre som lika självklart. Läsa tjocka luntor nämndehandlingar på fritiden, när man med ett knapptryck kan manifestera en politisk åsikt på Facebook?"
https://www.unt.se/nyheter/de-tomma-stolarna-ar-ett-demokratiproblem-5483873.aspx
EU är för byråkratiskt och är dessutom inte tillräckligt demokratiskt. Lite deppig blir jag över att Storbritannien snart lämnar EU och Sverige blir kvar med till exempel ett ännu starkare Frankrike som vill toppstyra ännu mer. Europas konkurrenskraft stärks inte genom mer centralisering. Per Wirténs artikel nedan om EU är läsvärd.
”De förklarar hur politiken runt euron förvandlats till ett av EU:s tyngsta maktcentrum i form av ett strängt teknokratstyrt regelverk, där grunddragen i euroländernas ekonomiska politik läggs fast utan inflytande från varken det folkvalda Europaparlamentet eller medlemsländernas egna parlament, och med konsekvenser för hela EU. Systemet kallas ”Den europeiska planeringsterminen”. T–Dems poäng är att den både behöver demokratiseras och få en annan politisk inriktning.”
”Huvudpoängen i ”How to democratize Europe” är att Planeringsterminen måste sättas under demokratisk debatt och kontroll.
”Att Kommissionens nya ordförande inte utsågs via Europavalets spetskandidater, utan genom det gamla stormaktsmyglet, är ett synbart exempel på hur demokratin rullats tillbaka. Varför finns det inga kritiska diskussioner i Sverige om de här förändringarna, om vad som hänt efter eurokrisens nära döden-upplevelse? Det är en olöst gåta varför så många svenska demokrater blir demokratifientliga så snart någon i rummet viskar EU. ”Suveränitetsbarriären” behöver passeras om demokratin ska överleva.”
https://www.expressen.se/kultur/ide/eus-kris-ar-varre-an-nagon-tror/Dagens stjärna
Malcom Kyeyune. Jag är övertygad om att det återigen kommer att bli någon form av tydlig klasskamp i vårt samhälle. Mellan dem med stora tillgångar och dem med få. Mellan dem som i digitala AI, robotik och 3D printing tider är attraktiva på arbetsmarknaden och dem som lever på låg ”medborgarlön” eller låga löner för ”enkla” jobb. Det blir intressant att följa hur partier framöver ska förhålla sig till denna nya verklighet. Jag delar Kyeyunes analys att många partier idag har "bytt ut" sina gamla väljare mot nya. Inte minst vänsterns "stadselitister" är intressanta....
https://www.gp.se/ledare/kulturkriget-handlar-om-klass-1.22176084
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar