lördag 4 januari 2020

Geopolitik och stormaktskonflikter

Komplexa samband
Livet är komplext. Det har det nästan alltid varit men i den högteknologiska globala tid vi lever i är världen och våra enskilda liv komplexare än någonsin tidigare. Det i sig bidrar till att förenklad retorik och förenklade budskap vinner terräng inom politiken i den fria världen. I den del av världen som har någon form av västerländsk demokrati. En intressant reflektion jag gjort är att ledare i mindre demokratiska delar av världen inte använder västvärldens nu populära enkla retorik. Ofta är deras tal långa, ur deras perspektiv djupa och med inslag av deras varianter av folkbildning. Håller du med?
https://www.ne.se/uppslagsverk/encyklopedi/lång/geopolitik
https://www.globalutmaning.se/kina-den-nya-supermakten/

Nu har USAs ledning återigen agerat militärt i oljerika områden. Inte minst vi svenskar har fått betala ett högt pris för att Busch mot världssamfundets inrådan gick in i Irak. Och amerikanska generaler, och en tidigare utrikesminister har vittnat om att USA aldrig hade en bra/trovärdig plan för hur de skulle få till ordning och reda snabbt efter att Saddam Hussein eliminerats. Nu finns risk för att USAs överbefälhavare, presidenten, återigen agerar i någon form av egenintressen. Drönarattacken mot den Iranska generalen kan mycket väl få nya blodiga konsekvenser med än mer folkvandringar mot framförallt Europa.


Den amerikanska Iran-strategin ser allt mindre ut att styras av en sammanhängande analys, och verkar i stället snarast bestämmas av vilken del av Trumpadministrationen som vinner dragkampen för dagen. Risken tycks därmed hög för att man skapar en situation man aldrig önskade, men får svårt att ta sig ur. 2020 ser ut att bli ännu ett mörkt år för Mellanöstern.”
https://www.expressen.se/ledare/vill-trump-ha-krig-med-iran/

Dagens besvikelse
Människor som inte har ett öppet sinne. Det är alltid både klokt och roligare att alltid vara nyfiken och lyssna på andra människors argument. Att göra möten med andra människor till ett ”spel om svart eller vitt” är inte utvecklingsorienterat. Nedan skriver Johan Hakelius annorlunda om varför det är klokt att ha ett öppet sinne. Hur hög är sannolikheten att en ”grå” handlingssvag ledare kan göra minst lika mycket skada för det folk de ska företräda som en ”Boristyp”?

”Vad i herrans namn ska alla svenska tjurskallar ta sig till med sina befästa, skottsäkra, orubbliga och obrukbara åsikter då? Kanske kan 2020 bli året då ”vi” ändå försöker byta ett par åsikter, som blivit särskilt korkade. Jag ska föregå med gott exempel. Jag kan till exempel tänka mig att ompröva åsikten att svart tryffel inte är så gott. Nu är det er tur.”
https://www.expressen.se/kronikorer/johan-hakelius/tank-om-boris-johnson-inte-ar-en-lognaktig-pajas/?fbclid=IwAR2eWbIHr7iHMamtYbUdGdU3d8EwHjeJUv4bXDi1qG0hD5pnZfZuB8qGoMg

Dagens stjärna
Kajsa Dovstad. Lysande ledarartikel om hur snett svensk migrationspolitik gick. Och den fortsätter att vara dålig på många sätt. Om Afrikas unga outbildade fortsätter att försöka ta sig mot Europa i stora tal, och Trump drar igång ytterligare konflikter i Mellanöstern, brådskar det att få till en hållbar migrationspolitik. ”Den humanitära bevisbördan bör ligga på den som vill bevara nuvarande ordning - inte tvärtom.”

”Svensk debatt präglas dock fortsatt av ett svart-vitt tänk där 2010-talets migrationspolitik är ett uttryck för godhet, och alla avsteg ett stöveltramp mot ondskans rike.”

”Men så är det inte. Dagens migrationspolitik är ett haveri, åtminstone om målet är att åstadkomma största möjliga humanitära nytta. Under flera år har den svenska budgetposten för migration varit större än hela UNHCR:s budget. Kvinnor, barn och äldre som blir kvar i flyktinglägren missgynnas, medan enorma resurser läggs på unga män som lyckas ta sig hit. Kanske borde asylrätten göras om i grunden. Hur som helst bör inriktningen skifta, från att asyl framförallt söks vid gränsen till att asyl främst ges till kvotflyktingar. Både Payam Moula, chefredaktör på socialdemokratiska Tiden, och L-ledaren Nyamko Sabuni har framfört liknande tankar. Den senares idéer möttes dock av massiv intern kritik.”

”Gemene svensk klarar i regel av att skilja på sak och person, och låter bli att lasta integrationsproblemen på välintegrerade invandrare. Många politiker tycks dock inte lita på att diskussion om mer restriktiv invandring kan samexistera med ett anständigt samhällsklimat. Andra fastnar i fällan att alltid prioritera enskilda människor, de som lyckas ta sig till Sverige vill säga, framför att utan skygglappar ifrågasätta systemet. Men debatten kan inte enbart handla om enskilda människors livsöden. Man måste också lyfta blicken och fråga sig om systemet fyller sitt syfte.”
”Den humanitära bevisbördan bör ligga på den som vill bevara nuvarande ordning - inte tvärtom.”

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar