Det offentliga systemet är för omfattande i Sverige. Mycket av det offentliga är positivt. Till exempel att vi gemensamt tar ansvar för skolan, omsorgen om våra svagaste invånare och sjukvården. Det som brukar kallas välfärdens kärnverksamheter. Därutöver har det offentliga dock svällt ut i en omfattning som med fördel kan lösas på andra sätt. Genom andra former av samarbeten för att säkerställa något man önskar vara en del av. Vuxna människor med rösträtt måste också få ta ansvar för sina egna handlingar. Om man får behålla mer istället för höga skatter får man också använda mer fritt eget kapital till det man anser sig vilja ha som till exempel medlemskap i olika föreningar och kanske extra https://www.expressen.se/debatt/starka-krafter-verkar-mot-vart-avslojande-om-bra/?utm_medium=link&utm_campaign=social_sharing&utm_source=facebook&social=fb&fbclid=IwAR1HUnWvFB0qUct1tgE6hXXp_48X-LmBhL--JGE66DP2qeSda-fEQH4eAC4 utöver den miniminivå som det offentliga kan erbjuda till de allra svagaste.
När jag träffar SFI grupper (nyinvandrade invånare) brukar jag säga att i vårt svenska samhälle heter ”klanerna” vi tillhör Uppsala kommun, Region Uppsala och Sveriges stat. Genom åren har många invandrare kommit fram till mig efter mina dragningar och varit väldigt glada över den enkla jämförelsen för att de ska förstå vad som bör ersätta klanen i Sverige. Samtidigt har jag självklart varit tydlig med att vi också är många familjer i Sverige som stöttar varandra löpande på olika sätt. Men livlinan behöver inte vara familjen om deras krav för stöd är orimliga eller möjligheter helt enkelt saknas. Thomas Gur skriver intressant om detta i nedan artikel.
"Staten skyddar individen rättsligt och socialt, i utbyte mot att individen har hög autonomi och är oberoende av släkten eller andra sammanslutningar för sin trygghet. Detta betalas med något sämre rättigheter visavi staten och ett högt skattetryck."
"Man kan ifrågasätta Berggren och Trägårdhs tes att statsindividualismen har vuxit fram som ett uttryck för den svenska nationalkaraktärens strävan efter individens frigörelse från traditionella gemenskaper. (I en bok från 2012, med Patrik Engellau som medförfattare, Den övermodiga beskyddaren - Hur välfärdsstaten underminerar det civila samhället och urholkar dygderna, beskrev jag hur den svenska välfärdsstaten medvetet har eliminerat de frivilliga gemenskaperna.) Men likväl är sakernas tillstånd så som Berggren och Trägårdh beskriver dem. För huvuddelen av medborgarna finns det inga andra skydds- eller trygghetsmekanismer än de som den svenska välfärdsstaten tillhandahåller."
https://www.gp.se/ledare/svensken-isolerad-och-beroende-av-staten-1.22580637
De som inte kan fatta att vi är många som vill ta del av fakta och gärna tolkningsbara rådata kopplade till undersökningar eller forskning av stor betydelse. Självklart attackeras kritiska röster om hur Brå arbetat. Vem förväntade sig något annat? Och ja, självklart kan avgränsningar alltid göras på många olika sätt.
https://www.expressen.se/debatt/starka-krafter-verkar-mot-vart-avslojande-om-bra/?utm_medium=link&utm_campaign=social_sharing&utm_source=facebook&social=fb&fbclid=IwAR1HUnWvFB0qUct1tgE6hXXp_48X-LmBhL--JGE66DP2qeSda-fEQH4eAC4
Dagens stjärna
Peter Hjörne, GP. Januariöverenskommelsen är en mycket misslyckad konstruktion. Och Sveriges folk får inte många av de reformer som allt mer desperat behövs för att bryta utvecklingen där allt fler viktiga samhällsfunktioner brister.
https://www.gp.se/ledare/vem-älskar-ettåringen-1.22750692
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar