Patrik Kronqvist, Expressen, slår "hammaren på spiken" kopplat till många av våra rikspolitiker, särskilt dem som sitter i regeringsställning. Trots att rapport efter rapport tydligt redogör för det knäppa med att staten använder riktade statsbidrag fortsätter regeringar och rikspartier med de dumheterna. Varje kommun är unik och det borde räcka som argument för att inte göra så. Varför är det då så? Jo, de vill visa handlingskraft och synas i media när de säger att de "satsar 300 miljoner kronor på mer matematik i skolan". Lägg ner! Kommer de att sluta med dessa dumheter? Nej, de har för liten respekt för kommuners olikheter, de litar uppenbarligen inte på lokalpolitikers förmåga att göra goda lokala prioriteringar och de vill gärna se sig själva i media. Dumheten med riktade statsbidrag skapar väldigt många problem i verkligheten. Många små kommuner klarar inte ens av att hantera all den administration som riktade statsbidrag kräver.
"Men i Sverige råder ändå en rätt stor samsyn om att EU ofta försöker bestämma för mycket. De svenska riksdagsledamöterna är Europamästare i att klaga på EU-kommissionens lagförslag. Inget annat nationellt parlament är ens i närheten av att ha rest så många invändningar om att förslag bryter mot närhetsprincipen som det svenska. Till Bryssels försvar kan man dock säga att man i alla fall är medveten om problemet. Frans Timmermans, kommissionens vice ordförande, har den gångna mandatperioden lett ett stort projekt för att rensa bort onödiga EU-regleringar. Efter brexit-omröstningen har antalet lagförslag från kommissionen också minskat markant.
Samma sak kan man inte säga om svenska politiker."
"För de rikspolitiker som gnäller på att Bryssel lägger näsan i blöt, vill själva bestämma allt mer över svenska kommuner och regioner. Ingen detalj tycks vara för liten för att fjärrstyras. Ibland detaljstyr man rentav i högre grad än lokalpolitikerna själva - som när regeringen införde ett bidrag för att få förskolor att köpa in fler böcker. Bara under 2018 kom 33 nya, riktade statsbidrag till kommunerna. Samtidigt ökar regelstyrningen. Nackdelarna är de samma som när Bryssel försöker bestämma för mycket över medlemsländerna: En storlek passar inte alla. Landets 290 kommuner har helt enkelt inte samma typ av problem."
https://www.expressen.se/ledare/patrik-kronqvist/stockholm-ar-mer-klafingrigt-an-bryssel/
Rikspolitiker som inte tydligt står upp för dem de ska tjäna. Vi ska inte tjäna dem, de ska tjäna oss! Många rikspolitikers klåfingrighet, som bland annat uttrycks i riktade statsbidrag, och oansvarig migrationspolitik skapar stora onödiga problem i våra kommuner. Självklart finns det undantag bland våra 349 riksdagsledamöter, som borde vara hälften så många. Jämfört med de flesta demokratiska länder har Sverige onödigt många riksdagsledamöter. Särskilt i ljuset av att 98% av dem också enbart agerar som ”röstboskap” åt partiledningen kan fler med fördel istället göra positiv skillnad i landets kommuner. Även ur perspektivet att runt 70% av det lagstiftande arbetet är kopplat till att förhålla sig till EU lagar och direktiv talar för 175 riksdagsledamöter istället för 349. Kommer de nuvarande partierna ändra på detta? Knappast. Det får folket fixa genom att underifrån driva igenom en positiv förändring.
En detaljfråga som rikspolitikerna, som tydligt förstår vilka de företräder, borde stå upp för är när monopol eller oligopol missbrukas. Det är bedrövligt att rikspolitikerna låtit energibolagens höja sina avgifter som de gjort de senaste åren. Det var inte svenska folket som valde att tillåta Vattenfall, 100% statligt, att dyrt förvärva energibolag utomlands! Förvärv som kostade skattebetalarna många, många, många miljarder kronor. Håkan Boström på GP skriver bra om detta idag i bifogad ledarartikel.
https://www.gp.se/ledare/sveriges-skenande-elpriser-är-ett-problem-1.14082155
Dagens stjärna
Ann-Charlotte Marteus. Självklart ska vi som inte valt ett helnyktert liv, som min morfar, kunna få dricka ett gott glas vin till maten även på ett särskilt boende när vi är säg 82 år. Det är ett oacceptabelt förmynderi av myndiga och erfarna personer.
”Hur ska man på ålderns höst balansera ambitionerna att fylla livet med år och att fylla åren med liv? Det är en individuell fråga, till sist. Men det handlar också om hur livet blir på sluttampen. Ska man satsa på broccoli och algjuice i 65-årsåldern för att öka chansen att bli 95? Är det så kul att bli så gammal? Det vet man inte så mycket om. Att hela generationer blir äldre-äldre är ju ett väldigt nytt fenomen.”
”Men jag förstår dem som satsar på att ta ett glas och vara glada i början av pensionstiden, innan kompisarna har blivit för skraltiga för att umgås, innan vänskapskrets och syskon börjar falla bort. Att bli alkoholist är självklart ett helvete i vilken ålder som helst - och risken upphör inte bara för att man börjar se ut som en skir sagotant. Men låt inte moralistisk hälsonoja fördystra livet för grå pantrar som väljer att ta ett glas vin till, även om det skulle vara hälsosammare att låta bli. Låt dem vara oförståndiga i fred. ”I vin finns det visdom, i vatten finns det bakterier”, sade stordrinkaren Winston Churchill. Han blev 91.”
https://www.expressen.se/ledare/ann-charlotte-marteus/lat-farmor-ta-ett-onyttigt-glas-vin/
Min morfar, som bland annat identifierar sig som helnykterist, är 97 år gammal. Han trivs fortfarande med livet. Sannolikt för att han fortfarande är kunskapsnyfiken, med glädje följer barn, barnbarn och barnbarnsbarns utveckling. Dessutom spelar han boul och sjunger i kör. Livet som äldre kan vara mycket givande även om kroppens förmågor minskar. Istället för att se åldrandet som ett problem måste vi börja se faktumet att vi i genomsnitt blir allt äldre som en tillgång. Och moraliserande över myndiga människors beteenden inom lagens ramar betackar jag mig för.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar