lördag 2 mars 2019

Liberalt självbedrägeri

Liberalt urspårade
Adam Cwejman, GP, skriver nedan bifogat en av årets, enligt mig, bästa ledarartikel. Allt för många av oss som uppskattar det liberala kompasset har gått snett i migrationsfrågan. Ideologi och praktisk verklighet är två olika saker. De av oss som bland annat gjort militärtjänst fick påtagligt lära oss att när ”kartan” inte stämmer med verkligheten måste man praktiskt förhålla sig till verkligheten. Annars går det inte bra. ”Bubbelperspektiven” på verkligheten duger inte i en värld som inte är en datorspelsvärld. Uppsala och Sverige behöver många fler politiska ledande företrädare med ordentliga praktiska erfarenheter i en yrkesroll utanför politikens värld.

”Nationalstaten är till sin natur ett liberalt dilemma. Samtidigt som det är den politiska konstruktion som mest framgångsrikt har lyckats leverera individuella friheter, jämlikhet och individualism så bygger staten på exkludering. Icke-medborgare är, nominellt, uteslutna från gemenskapen med allt vad det innebär. Det liberala löftet om universella mänskliga rättigheter är alltid villkorat av att nationalstaten i främsta hand har en skyldighet gentemot landets medborgare och inte övriga världen.”

”Merparten av mänsklighetens historia existerade inte det liberala löftet. Vi levde i miljoner år i små grupper bestående av ett tjogtal individer. Alla besläktade. Nästa nivå var den lilla klanen, där alla kände varandra även om samtliga inte var direkt besläktade. De utomstående behandlades i regel som fiender att ta livet av eller möjligen förslava.”

”Ju fler vi är i en gemenskap ju mer komplicerat blir det att hantera relationen till människor som vi inte interagerar med i vardagen. Det är inte alltid lätt. För ju större samhället är ju mer avancerade redskap krävs för att lösa konflikter och bristande ömsesidig förståelse mellan människor. Att tro att det här dilemmat skulle vara avskaffat i den liberaldemokratiska välfärdsstaten har i svensk samhällsdebatt länge hört till en av de större självbedrägerierna.”

”Vissa skulle hävda att det är en falsk motsättning och att de tvärtom är helt förenliga. Men vad man måste föreställa sig är vad som skulle ske om en liberaldemokratisk stat tog emot det faktiska antal som söker sig till landet om alla begränsningar togs bort. Det är denna konkreta konsekvens som man måste ta med i beräkningen om man utformat migrationspolitiken på ett sådant sätt att staten inte direkt kan reglera antalet människor som söker sig hit.”

”Det är inget lätt och okontroversiellt ämne. Men Östbring gör som få andra ett ordentlig försök (och lyckas!) att bena ut det migrationspolitiska dilemma som inte bara Sverige utan de flesta rika liberaldemokratiska stater står inför.”


”Ta situationen med bostäder till nyanlända. Om personer som aldrig satt sin fot i Sverige, än mindre betalat skatt eller på annat sätt bidragit till det gemensamma, får företräde i bostadskön eller får en lägenhet köpt och bekostad av kommunen, uppstår en motsättning mellan infödda och nyanlända. Grupper ”ställs mot varandra”.Detta vare sig det är politikers och partiers önskemål att så sker eller inte. Det är en naturlig konsekvens av att administrera ett samhälle. Även om politiker av ideologiska skäl kan ignorera dessa kollektiva motsättningar så kommer inte väljarna att göra det.”
”Östbrings tes är att liberal idealism inte i tillräckligt stor grad har beaktat vad som faktiskt möjliggör de liberala idealens förverkligande. I svensk samhällsdebatt har det anförts att liberalism och socialdemokrati lite eller inget har att hämta i tankar om samhällsgemenskap, socialt tillit eller nationalism.”

Inom politiken är ideologiska kompass värdefulla. De utgör grunder för ställningstaganden när partimedlemmar argumenterar och träter om vilket vägval som är bäst. I verkligheten, bland 90% av ett samhälles invånare, är enskilda sakfrågor främst praktiska. Det är bland annat därför som glappet mellan ideologiskt styrda broilerpolitiker och det praktiskt fokuserade invånarna kraftigt ökat i en tid av stora förändringar.
Dagens besvikelse
Ann-Charlotte Martéus. Tekniken är inte problemet. Tillämpningen av hur tekniska hjälpmedel används ska vara i fokus. Om av inget annat skäl ska moderna tekniska hjälpmedel erbjudas alla elever av rättviseskäl. Annars får barn och unga som växer upp i en socioekonomiskt svag miljö en oacceptabel konkurrensnackdel. 

Dagens stjärna
Opinionsbildaren Jenny Sonesson. Hon vågar vara tydlig med sin besvikelse över det politiska ledarskapets oacceptabla ledarskap. Hanteringen av svenska medborgare som valt att bli IS krigare är usel och utsätter Sveriges invånare för oacceptabel livsfara. Bifogat inslag om IS-krigare talar sitt tydliga språk, vi behöver skyddas mot liknande människor.

https://www.svt.se/nyheter/inrikes/unik-film-har-forbereder-sig-is-mannen-for-krig-framfor-sina-barn

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar