Krisen för folket i Venezuela bara ökar och ökar. Konflikterna mellan olika grupper ökar i styrka. Många västländer anser att landets kommunistiska president fuskat sig till valvinst. Militären sägs fortsatt stötta president Madoro, men hur länge till? Bland annat kommunism och låga oljepriser har starkt bidragit till krisen. Allt fler fredsengagerade med goda konfliktskunskaper fruktar att ett inbördeskrig kan vara närstående. Vi får se vad som händer. Venezuelas situation är extrem. Där är konflikterna kraftiga mellan olika intressen. Hur kraftiga är konflikterna mellan den svenska riksdagens partier? Helt klart är att det tidigare Allianssamarbetet är brutet. Vi får se vilka formationer som sker av samarbeten fram till nästa val. Sanna Rayman ger nedan några intressanta reflektioner på Alliansens tillstånd....
https://www.svt.se/nyheter/utrikes/krisen-i-venezuela-detta-har-hant
https://www.aftonbladet.se/nyheter/a/gPM6rk/ultimatum-i-venezuela--vi-erkanner-honom-om-atta-dagar
”Det är intressant att C och L nu medger att de såg klyftan för längesen. Det märkliga blir då att de ägnat två år att spela blinda för den. Alla andra har sett splittringen – och undrat. Inför valet besvarade samtliga partiledare i Alliansen frågor på temat med versioner av Goddag Yxskaft.”
” I stället för att acceptera att det fanns flera scenarier och berätta något om sina överväganden, envisades man med att plan A var Det Enda Tänkbara. Slingerbultandet var så uppenbart att det är ett under att man fick några röster alls. Fyra månader senare låter de som att de aldrig ville ha med varandra att göra egentligen. Du, din knöl – dig blev jag besviken på redan 2017!”
”Jaha, så varför gick ni till val med varandra? Farsen fulländades när Jan Björklund häromdan varnade för att Alliansen riskerade att dö om Ulf Kristersson inte passar sig. Varpå liket vände sig i sin grav.”
”All denna svekdebatt är egentligen onödig eftersom M, KD, C och L alla har gjort vad deras kärnväljare vill. M-väljare vill inte ha nåt Löfvensamarbete, KD-väljarna slipper gärna svälja när liberaler mästrar dem, C-folket prioriterar anti-SD-ståndpunkten framför allt och L-väljarna, tja – de är väl kluvna båda två.”
”Vid varje tillfälle då C och L ska lajva opposition kommer de samtidigt påminna potentiella väljare om varför vi har den regering vi har.”
Jag och den tidigare riksdagsledamoten Staffan Danielsson var tydliga med vad som krävdes av Alliansen för länge sedan. Bifogat finner du vad vi gav uttryck för redan 2016. Ja, ja... Vi får se vilka nya grepp som kan tas som ger Sverige en framtida bättre regering. Nu får vi en fortsatt ansvarslös migrationspolitik och har en JÖ istället för en DÖ. Full pott till Löfvén. Det krävs en seriös ”game changer” till nästa val.
Dagens besvikelse
Politiker som ”sticker huvudet i sanden” och starkt bidrar till att segregationen bara ökar och ökar när våra utanförskapsområden växer och växer.
Hamid Zafar skriver ofta kloka debattinlägg värdefulla att lyssna på. Nedan är ett exempel kopplat till skolpolitiken.
”Från flera håll har röster höjts på ett återförstatligande av skolan samt en läroplan med tydligare kunskapskrav. I dessa tider när en ny skolpolitik ska utmejslas i efterdyningarna av regeringsöverenskommelsen kan det vara klokt att blicka tillbaka. Det kollektiva minnet är som bekant ofta kort.”
”Social status, bostadsområde och betyg hade ett klart samband. Men han pekade på ytterligare en viktig faktor. Skolans inre själ. I skolor med bra anda är elevernas uppförande och kunnande bra, oavsett social bakgrund. Här spelar rektor och lärarna en avgörande roll. Lärarna kan inte påverka trångboddheten och elevernas hemförhållanden men de kan påverka det som sker innanför klassrummets fyra väggar.”
”Lärdomarna från 1990 är att politikerna inte tog bostadssegregationen på allvar. En oansvarig integrationspolitik resulterade i att stora andelar nyanlända har fortsatt kunnat flytta in i redan segregerade bostadsområden.”
Dagens stjärna
Alice Teodorescu. Klok som vanligt. Hans Rosling förespråkade också en mycket klokare migrationspolitik än den vi haft och nu har. Innan Sveriges regering skapar ännu större integrationsproblem måste integrationsresultat kraftigt förbättras. Tänk att inte det är självklart!
”Sedan år 1990 har en majoritet av svenskarna ansett att det är ett bra förslag att ta emot färre flyktingar (SOM-institutet, Göteborgs universitet). Under samma period har de folkvalda, i strid med opinionen, bedrivit en politik som inneburit att Sverige haft ett av västvärldens mest generösa system för invandring. I glappet mellan folkets och politikernas skilda uppfattning, och som en följd av bristande alternativ, har SD skördat sina framgångar.”
”De senaste decenniernas segregation är resultatet av en politik som inte tagit hänsyn till samhällets (o)förmåga att absorbera sin nya befolkning. I dag påverkas i princip alla politikområden av konsekvenserna av denna politik: arbetsmarknaden, skolan, barnfattigdomen, kriminaliteten, bostadsmarknaden. Bara för att nämna några.”
”Det är inte människorna som söker sig hit är problemet, utan systemen som inte är riggade för den nya verkligheten. Sverige är ett av världens mest generösa välfärdsländer. Tanken är att medborgarna ska få utmärkt välfärd för sina skattepengar. För att ekvationen ska gå ihop måste i princip alla som kan arbeta också göra det, samtidigt som enbart de som verkligen är i behov av stöd ska få det.”
”Dessvärre har S, för att få behålla makten, valt att göra upp om migrationen med riksdagens mest migrationsvänliga partier MP, C och L. Resultatet kommer att få långtgående konsekvenser. Av Januariöverenskommelsen (JÖK) framgår att alternativt skyddsbehövande från och med i sommar återigen ska ha rätt till familjeåterförening.”
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar