Längre tid för värdeskapande

En ovärderlig tillgång

Varje dag vi får leva utan massiva smärtor eller känslor av total hopplöshet är fantastiska. Alla delar av våra liv fyller också olika roller i samhällsbygget:

Yngre: Vi står i fokus för att tränas till självförsörjande och goda samhällsmedborgare. Många tjänster och produkter riktar sig mot målgruppen och därigenom skapas många jobb kopplat till det. Vi är ekonomiskt beroende av andra. Reklam har ett särskilt fokus på oss då vi är mer påverkningsbara än senare.

Mitt i livet: Vi förväntas vara självförsörjande genom värdeskapande arbete. Parallellt med det bildar många familj och börjar samla på bostäder, bilar, aktier och andra "saker". Vi är generellt köpstarka och alla är intresserade av att just vi ska köpa av dem. Vi bygger praktisk erfarenhet från livet utanför hem & skola som aldrig tidigare.

Äldre: De flesta har jobbat och har förtjänat en pension och har lite sparat kapital. Bortsett från garantipensionärer är gruppen fortsatt köpstark. Samtidigt har vi det mesta så vi är inte lika intressanta för säljare som under mitt i livet. Allt fler inser dock att det finns gott om tjänster som lockar äldre med pengar.

Så länge vi klarar oss från minnessjukdomar är vi bland de äldre på toppen av erfarenhetskedjan. Många vill fortsätta att bidra inom upplevd meningsfull verksamhet. Vi vill gärna bo lite mindre, men varför göra det när det blir dyrare? Den som hela livet är öppen för att utvecklas, lära och upptäcka nytt håller sig också friskare än andra. De som också regelbundet tränar lätt är friskast av alla. Enkelt val, eller hur? Fler äldre gör också de valen och bryter mot generella beskrivningar av äldre människor.
http://www.overlevnadsguiden.se/personligutveckling/livets-tre-faser/
http://www.vasa.abo.fi/users/psalo/Web/utvlivs.pdf
http://www.dn.se/nyheter/sverige/105-ariga-agnes-ingenting-var-battre-forr/

Tack alla äldre för alla insatser mitt i livet! Tack för all positiv utveckling av Uppsala och Sverige som ni bidragit till. Tack för allt positivt ni fortsätter att bidra med! Ta min mamma och mina svärföräldrar som exempel. Förutom att de stöttar oss mitt i livet med att då och då ta hand om barnbarnen bidrar de på många andra sätt. De underhåller och utvecklar sina bostäder --> värdeökningar och skapar jobb. Reser, vilket skapar jobb. De engagerar sig i föreningsliv. De engagerar sig politiskt för en bättre framtid. Avlastar hemtjänsten genom att stötta äldre släktingar. Köper mat, kläder, glasögon, presenter, böcker etc som får ekonomin att snurra. Och de är kloka personer som kan ge tröst, goda råd och uppskattning till våra yngre och oss mitt i livet. 

http://www.gp.se/ledare/alla-människors-lika-värde-borde-gälla-också-äldre-1.4080611

Diskriminering

Det talas mycket om diskriminering av alla möjliga i Sverige, förutom vita medelålders män så klart. Jag tycker självklart att all diskriminering är oacceptabel och tror själv helt på jämlikhet och meritokrati. Om man tror på jämlikhet och meritokrati, är inte då en av de värsta diskrimineringarna i Sverige den mot människor över 55 år? Varför har Sverige, som så ofta varit i framkant, varit så dåligt på att bättre förvalta våra äldres kunskaper, erfarenheter och vilja att bidra så länge som möjligt? Bland diskrimineringsperspektiven är det nog dags att prioritera kampen mot åldersdiskriminering. Håller du med? 

https://www.riksdagen.se/sv/dokument-lagar/dokument/motion/atgarder-mot-aldrediskriminering-och_GW02A217

https://www.informationsverige.se/Svenska/Samhalle/Samhallsorientering/Sidor/Jämlikhet-och-jämställdhet.aspx

http://www.barometern.se/ledare/rattvisa-uppnas-med-meritokrati-inte-med-social-ingenjorskonst/

En tillgång hela livet

Allt fler talar om det livslånga lärandet och ansvaret hos både den enskilde och arbetsgivare att konstant lära nytt. Är det inte hög tid att också tala om det livslånga värdeskapandet? Barn ses naturligt som framtidshopp som oxå för människan vidare på jorden. Vad ses pensionerade äldre som? Hur ser många pensionerade äldre på sig själva? Som äldre värdeskapande invånare eller en samhällsbelastning, om de är i behov av omsorg och vård? Jag hoppas att de allra flesta känner sig som värdeskapande invånare hela livet. Ta kreativa människor som musiker, författare, konstnärer, skådespelare etc. De allra flesta som kan jobbar hela livet och de allra flesta blir bara duktigare och duktigare.

De som verkligen inte ges chansen att vara värdeskapande är många multisjuka äldre som sönderdrogas med en mängd mediciner. En neddrogning som både är skamlig och dyr. Varför fortsätter det vara en verklighet för många äldre och berörda anhöriga trots att vi vet att det är ett problem? Kan det vara så att det beror på att de flesta som råkar ut för övermedicineringen saknar någon som kämpar för deras bästa? Ensamheten är ett känt problem bland våra äldre och den får många negativa konsekvenser.

http://newsvoice.se/2014/06/09/pagar-en-legitimerad-eutanasi-av-aldre-inom-varden-i-sverige/

Vilka talar vi om?

Dina mor-och farföräldrar, dina föräldrar, dina äldre vänner och förhoppningsvis du själv och dina jämnåriga om du inte redan tillhör våra äldsta invånare. Håll med om att vi måste ändra på denna destruktiva ungdomskult? De allra flesta kan och vill bidra länge under sina liv. Det ska uppmuntras mycket bättre än nu! Det är dessutom ekonomiskt smart! Till och med nödvändigt om det generella välståndet ska överleva i Sverige. Varje extra år av livet en människa bidrar genom jobb har stor positiv effekt på vår gemensamma ekonomi. Vi kan mycket bättre än nu! Skärpning! Centerpartiet har många förslag på förbättringar inom detta viktiga område. Fler förslag på "bordet" tack!