Pessimismen utbredd
Går det att vara optimist idag? Det går, men det beror på perspektivet. Den svensk som jämför sig med de stackare som lever i Gazas helvete förstår hur bra de har det. Eller varför inte jämföra med de stackare som lever i Tigrays (en region i Etiopien) och Ukrainas krigshelvete. Varje relativt fattig svensk har det bättre än säkerligen runt 6 miljarder av jordens befolkning. Och en som klassas som medelklassare och uppåt i landet Sverige har det lika bra eller bättre än 7,5 miljarder andra människor på vår jord. Allt är relativt. Trots det är det lätt att vara pessimistisk om Sveriges utveckling när det känns väldigt otryggt i ett land som ständigt plågas av kvinnomord, dödsskjutningar och sprängningar. Håkan Boström , GP, skriver läsvärt om frågan som väldigt många svenskar tycker är viktigast, trygghetsfrågan. Om inte tryggheten stärks kommer fler att börja lämna landet Sverige. Då sjunker befolkningen.
"Sverige är på väg åt fel håll. Det menar 75 procent av alla tillfrågade som SOM-institutet intervjuat i sin årliga stora attitydundersökning som presenterades i Göteborg på torsdagen. Siffran är den högsta som uppmätts. För bara tolv år sedan låg den på 39 procent, sedan dess har siffran alltså nästan fördubblats. Pessimismen är jämnt fördelad mellan könen och om något högre hos högutbildade och höginkomsttagare. Det går knappast att avfärda den som uttryck för okunskap. Snarare verkar det vara så att den som ”hänger med” i nyheterna och sätter sig in i samhällsutvecklingen löper större risk att tappa hoppet om vårt nordliga hemland."
"Det är tydligt att inre och yttre säkerhet kommer stå högt dagordningen även framöver och att toleransen för misslyckanden mycket lågt hos väljarna. Väljarna tror på den svenska demokratin – förutsatt att den levererar resultat."
För att stärka optimismen i Uppsala behöver vi tänka om vad avser hur kommunen byggs ut. Att bygga en gigantisk utanförskapsmiljö i södra stadsdelarna i Uppsala är en oklok väg framåt. Sedan Fyrspårsavtalet tecknades mellan kommunen, regionen och staten 2018 har väldigt mycket förändrats. Det är hög tid att tänka om. Kan UPs kamp för en klokare stadsbyggnadspolitik i Uppsala jämföras med Davids kamp mot Goliat? Vi får se. Nedan några citat från dagens debattartikel i UNT från UP.
"Enormt mycket har förändrats i Uppsala, Sverige och omvärlden sedan Fyrspårsavtalet beslutades i Uppsalas kommun- och regionfullmäktige 2018. Det är oansvarigt av kommunens och regionens partier att inte ompröva de måttlöst dyra planerna."
"Vi har genomlevt pandemi, fått ett krig i Europa och Sveriges närhet, en inflationskris, näst intill utan tidigare skådat slag, kris i regionerna med hiskeliga miljardunderskott, även i Region Uppsala, och där Uppsalas skatteintäkter och statsbidrag kraftigt minskar. Ändå går majoriteterna i regionen och kommunen på i ”ullstrumporna” med projekten om gigantisk utbyggnad i södra Uppsala och mångmiljardrullning på spårväg/spårvagnar – projekt som bevisligen inte behövs då de faktiskt utgår från en grundlös befolkningsprognos."
"Men de senaste månadernas utfall för Sverige visar att befolkningen sjunkit med 6 600 och Uppsala med 289 personer. Barnafödandet i landet är det lägsta på flera decennier och Tidöavtalet ger markant minskad invandring."
https://unt.se/debatt/artikel/uppsala-blir-aldrig-nagon-storstad/rkvmy3mj
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar