Självcentrering

Sakpolitiken och uppdraget det viktiga

Jag är inte i politiken för att jag älskar att synas, för att många ska prata om mig eller för att tjäna pengar. Jag är i politiken för att tillsammans med andra samhällsengagerade försöka förbättra sakfrågor. Det gör man inom politiken mest om man har direkt politiskt inflytande. Direkt politiskt inflytande är att kunna påverka styret av en kommun eller ett land. Och jag förstår vilket uppdrag jag har om jag väljs av invånarna. Det är att tjäna berörda invånare och deras bästa utifrån de sakfrågor partiet jag företräder driver. Sakfrågor som hur demokratin förbättras, hur skolan förbättras, hur sjukvården förbättras, hur äldreomsorgen förbättras, hur kollektivtrafiken förbättras, hur förutsättningarna för föreningsliv förbättras och hur företagandets villkor förbättras. Så enkelt borde det vara för alla politiskt engagerade. Så är det inte sedan politiken blivit en karriär från skolan och framåt för allt för många. Särskilt för dem som röstats fram som ledare inom många partier.

Annie Lööf gjorde inte stor politisk nytta under sina år i ledande politiska uppdrag. Tvärt om bidrog hennes fokus i migrationspolitiken och beteenden mot SD till att stärka SD. Och hennes jakt på kvinnliga röster i storstäderna kraschade den tidigare starka positionen på Sveriges landsbygder. Lööfs självcentrering var total. För mig mest exemplifierad när hon ringde mig och inledde med ”Ska till och med jag behöva ringa dig”. I samband med en debattartikel jag skrivit till DN. På toppen av denna självcentrering en partiorkestrerad personkult som jag beskriver i min bok ”En stund på jorden”. Och hennes försök till maktmanövrerande om ”mitten” i politiken gick ut på att hon själv skulle gå till historien som Sveriges första kvinnliga statsminister. Att hon ”lämnade” var inte av egen vilja. Hon var förbrukad och kunde inte efter ett dåligt val säkra fortsatt stöd.

”Annie Lööf om spelet bakom kulisserna när Alliansen splittrades”

https://www.di.se/nyheter/annie-loof-hatet-och-hoten-at-upp-mig-inifran/

I den senaste opinionsmätningen ligger Centerpartiet under riksdagsspärren. Jag förstår varför partiet havererat. Det gör nog Staffan Danielsson också. Samtidigt trist för Sverige då det var en politisk rörelse med gröna och företagsamma inriktningar som under Olofssons ledning också växlade upp företagandets och flitens betydelse för samhällsframgångar. SVT bjuder nedan på ett reportage om bland annat Centerpartiets kris. 

”Centerpartiet hamnar under fyraprocentspärren i en ny opinionsundersökning som Indikator Opinion gjort för Ekot. Hälften av riksdagens åtta partier ligger nu kring fyraprocentspärren. Centerpartiet med 3,8.”

https://sverigesradio.se/artikel/centern-under-riksdagssparren-i-ny-matning

Sverige har som i övriga västvärlden, den demokratiska världen, förbättringsbehov. Ett robust demokratiskt samhälle bygger på lagar som gäller oss alla jämlikt inom en nation. Politikens uppgift är bland annat att ständigt säkra tidsenliga lagar. Nedan två personer som förstår sambanden.