Sent ska syndarna vakna
Löven och Reinfeldt är de senaste pensionerade politiska ledarna för det medborgarägda Sverige. Personer som Moderaternas och Socialdemokraternas valberedningar ansåg lämpliga att leda vårt Sverige. Personer som av egen vilja axlat ansvaret att leda svenskarna mot en positivare framtid. Gjorde de det? Hade de klarat att kvalificera sig till något verkställande uppdrag inom näringslivet? Nej.
Det är lätt att i efterhand konstatera att den migrationspolitik och obefintliga integrationspolitik Reinfeldt och Löfven representerade kraftigt försvagat landet Sverige. Och den nuvarande regeringens kraftigt polariserande allierade Sverigedemokraterna går från att vara värdefull ”visselblåsare” till att på nya sätt ytterligare försvaga landet Sverige. Obegripligt för mig hur man som ”Sverigevän” kan agera så omdömeslöst. Tyvärr är väl deras analys att de vinner röster på att sitt beteende. Sverige behöver städas upp men det måste göras tillsammans med alla som lagligt blivit en del av AB Sverige de senaste åren. Kritisera och gnäll på oansvariga politiker som ställt till många av våra problem men attackera inte det stora flertal invandrare som bidrar i vårt samhälle eller som behöver bättre stöd för att göra det.
Aftonbladet skriver nedan om Socialdemokraternas nyligen släppta rapport som självkritiskt granskat deras idiotiska migrationspolitik, inklusive avsaknaden av integrationspolitik.
”Socialdemokraterna har under årtionden misslyckats med invandringspolitiken, enligt en intern rapport. En anledning är rädsla att förknippas med Sverigedemokraterna.
– Jag tycker vi ska vara djupt självkritiska. Jag är kritisk både mot mig själv och mitt eget parti, säger rapportförfattaren Lawen Redar (S).”
Expressens ledare skriver nedan läsvärt om sossarnas ovan erkännande om en misslyckad migrationspolitik.
”Självkritiken som nu idkas inom S är välkommen. Men som mycket i integrations-debatten – allt för lite, allt för sent.”
”När SD klev in i den nationella politiken 2010 behövde alla partier markera mot dem. Det har omöjliggjort en seriös integrationspolitik och debatt.” Den analysen levererar Lawen Redar, kulturpolitisk talesperson för Socialdemokraterna, som författat en rapport där partiets integrationspolitik skildras med svidande självkritik, i Aftonbladet.”
”När SD klev över riksdagsspärren fick de grumliga vattnen en parlamentarisk gren, men i grunden var det samma gamla skit som de flesta etablerade partierna försökte smeta på sina meningsmotståndare.
”Debatten var redan oseriös, SD blev främst ett mer konkret uttryck att peka på för att kunna fortsätta dunka på varandra. Samtidigt hade det länge funnits en stor naivitet eller rentav en ovilja att se problemen. Se V-ledaren Gudrun Schymans relativiserande Talibantal, eller Mona Sahlin som trodde att parabolantenner för att ta emot sändningar från hemlandet fyllde en viktig funktion i integrationsarbetet.”
”Lawen Redar konstaterar att en rädsla för att stigmatisera vissa grupper gjorde S ängsligt i debatten, och den ängsligheten var verkligen inte begränsad till hennes parti. Även utan ett parti med rötter i nazismen i riksdagen, gick debatten knackigt, eftersom integrationsdebatten egentligen inte har handlat om integration överhuvudtaget. Alltså inte om hur de konkreta problemen – med parallellsamhällen, trångboddhet, hederskultur och total brist på språkkunskaper hos folk som befunnit sig i Sverige i många år – ska lösas. Kanske för att problemen är närmast olösbara. I alla fall på kort sikt. Det finns inte en enkel reform som kan rätta till dem. Lättare då att plocka fram rasistgeväret och ögonbindel, och skjuta anklagelser åt alla håll, än att erkänna politikens begränsningar.”
”Man sköt många budbärare, och problemen och SD växte i tandem. Det är ett skämmigt kapitel i svensk politik, så här i efterhand.”
Om Charles Darwin hade fått skriva en konsultrapport om hur Sverige styrts de senaste 20 åren skulle han garanterat ha klassat det svenska samhället som självdestruktivt. Ett självskadebeteende som nu övertagits under ledning av SD. Darwin skulle definitivt ha dragit slutsatsen att de som haft ledartröjor för AB Sverige inte förstått hans läror. Jag ger dem betyget F! Vad kan man lära av det? En lärdom är att även människor som får F kan bli statsministrar och tjäna på tok för mycket pengar. Det är hög tid för den svenska folket att bara rösta fram politiska ledare med ordentlig riktig arbetslivserfarenhet. Inom Utvecklingspartiet demokraterna är det ett skall-krav. Våra ledare måste ha bättre ledarerfarenheter än nu.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar