Vem vill jag ska tro på mig?
Alla som studerat och arbetat med marknadsföring och försäljning vet att det är viktigt att ringa in sin målgrupp. Det vill säga vilka människor man vill ska köpa dina idéer, dina tjänster och/eller dina produkter. Eftersom jag har omfattande erfarenhet av både affärsverksamheter i världsklass och politik i kommunklass har jag arbetat mycket med att just ringa in vilka som passar det man erbjuder bäst. De som lyckas göra målgruppsanalysen bra har också stora chanser att lyckas med sina önskade framgångar. Oavsett vad man vill åstadkomma.
Inom politiken, i den demokratiska världen, kan det enkelt beskrivas som att kampen om makten har handlat om hur mycket kapitalet ska styra och hur mycket folket ska få balansera kapitalets kraftiga inflytande. Även om människor i vår del av världen har det mycket materiellt bättre än i många andra delar på jorden, och får jobba betydligt mindre än för 100 år sedan, är det fortfarande extrema maktskillnader mellan de få med mycket kapital och "vanliga" människor. Det är inte bara så att de som styr över kapitalflöden är få och har mycket makt ("bara" därför), de har också råd att ha horder av lobbyister som ägnar mycket tid åt att påverka personer som valts att rättvist företräda invånarnas bästa och inget annat. Det är sannolikt på grund av dessa extremt ojämna förmögenhetsfördelningarna som konflikten mellan de som har och de som inte har fortsätter att vara en huvudkonflikt inom politiken. Hur mycket, eller lite, ska de med mest tillgångar och löner bidra med jämfört med övriga. Och hur ska gemensamma pengar prioriteras? Vilka rättigheter och skyldigheter ska invånare och medborgare ha? UPs målgrupp är människor som tror på marknadsekonomins krafter, som vill vara del av ett rättvist demokratiskt rättssamhälle och som vill att vi ska företrädas av erfarna, meriterade och engagerade politiker. Även personer som vill att Uppsala ska utvecklas så att de attraktiva på arbetsmarknaden vill bo kvar och nya attraktiva vill flytta dit. Det samhället är bra för oss alla. När vi företräds av erfarna och meriterade kan vi också begränsa möjligheterna för de som redan är starkast att bli ännu starkare genom lobbyister.
Att svenska politiker får gå från ansvarsfulla uppdrag direkt till egen firma eller som anställd i bolag som bedriver politisk lobbying är långt ifrån rimligt. Det luktar väldigt illa men är tyvärr väldigt vanligt i Sverige. Eller att ledande politiker inom sjukvården till exempel direkt när de lämnar blir välarvoderade styrelseledamöter i sjukvårdsbolag luktar också allt för illa. Precis som tidigare pensionsvillkor ändrades kraftigt för politiker måste riksdagen ändra på dessa oetiska svängdörrar mellan politiska ledande uppdrag och lobbyföretag. Det ska aldrig råda någon tvekan om att en politiker företräder invånarperspektivet och inget annat. Bra grävande reportage av P4 Uppland nedan. Det tycks vara en innegrej bland Uppsalas tidigare ledande Liberala politiker att bli lobbyister. Även Mohammad Hassan och Helena Hedman Skoglund, tidigare kommunalråd i Uppsala, ingår väl i det nedan synade konsultbolaget eller startade upp ett eget lobbyföretag. Efter en viss tids karantän måste man självklart få jobba som lobbyist om man inte fortsätter med politiska uppdrag.
https://sverigesradio.se/artikel/uppsalapolitiker-driver-egen-lobbyingfirmahaller-isar-agendorna
Tänk att vi nu är över 8 miljarder människor på vår jord! Och alla dessa människor vill ha det minst lika bra som medelklassare i Sverige. De allra flesta får det inte så bra. Och alla måste vårda vår jord klokare för att inte ställa till det oacceptabelt för kommande generationer. Vår jord är till låns. Rovdrift på vår natur slutar aldrig bra. Och gårdagens samtal med min mentor var som vanligt mycket givande. Begreppet ”Skurhink AB” myntades.
https://www.worldometers.info/world-population/
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar