UPism

Politiskt kompass

Även om Utvecklingspartiet demokraterna, UP, främst är ett lokalt, sakfokuserat och pragmatiskt parti finns en ideologisk positionering beskriven i partiets stadgar. Ett tag i partiets inledning gjordes ett arbete för att uppfinna en ny ism för att inte blandas ihop med redan befintliga partier. Det projektet inom partiet kallades ”UPism”. Arbetet kom väldigt långt och vred och vände på kända ideologier och positionerade UPismen i förhållande till övriga. Det var tydligt att UPs grundinställning i många ideologiska perspektiv låg mest i linje med liberal ideologi. Inte särskilt konstigt då säkert över 60 procent av svenskarna skulle definiera sig där om de på allvar utvärderat skillnaderna mellan de mest framgångsrika ideologierna. En sak stod väldigt klart i det projektarbetet, vi var långt ifrån fascistisk och kommunistisk ideologi.

https://www.dictionary.com/browse/fascism

https://www.britannica.com/topic/communism

Om nu minst 60 procent av svenskarna sannolikt bär på liberala värderingar, till exempel att varje människa så långt som möjligt ska få styra sitt eget liv, varför lyckas inte Liberalerna och Centerpartiet bättre? Det överlåter jag till statsvetare att tycka till om. Jag tror jag vet svaren. Ett stort demokratiskt misslyckande är det dock med tanke på väljarbasens värdegrunder. Kanske får C en ny ”Messias” som ny partiledare snart som kan frälsa oss alla…

Om nu UP skulle definieras ideologiskt (det politiska kompasset), vilken typ av liberal av alla varianter skulle partiet vara? Pragmatiska liberaler med förmåga att inte långvarigt vara kluvna skulle jag svara. Glöm inte att ideologier är idéer om hur vi människor bäst kan leva ihop i ett samhälle. Det är idéer, inga naturvetenskapliga sanningar. Det som däremot är en sanning är att beteendevetenskapen om oss människor är djup och omfattande. Den som tar del av dess sammanfattningar borde inse att UPism, eller pragamtisk liberalism, är det som väl matchar människans grundläggande beteenden.

https://www.so-rummet.se/kategorier/samhallskunskap/politiska-ideologier/liberalism

Karl Rydå skriver en mycket intressant ledare i UNT om Liberalerna och dess förhållande till sin antagna ideologi. Hur kan man ens tro att ett regeringsunderlag beroende av rikets näst största väljarbas inte kraftigt ska påverka politikens inriktning? Om man på allvar tror något annat är man inte naiv, man är korkad. Om man på allvar menar att ett parti företräder möjlig politik man starkt ogillar får man välja att antingen vara i opposition eller hitta mindre dåliga alternativ när politiska styren ska formas. Det blir intressant om det som tydligt prognosticerades på en fest nyligen blir verklighet, att den nuvarande regeringen inte blir så långvarig. Att vara en liberal kraft i ett borgerligt samarbete med många konservativa är en tydlig roll. Men hur konservativ och negativt nationalistisk politik (handelsfientligt till exempel) kan man tåla. Sveriges regering fattar trots allt kollektiva beslut

"Till oroade medlemmar gavs under våren besked att partiet hade tydliga röda linjer som inte fick överträdas. Sverigedemokraterna skulle inte sitta i regeringen. Och i valrörelsen var budskapet tydligt: Liberalerna är garanten för en liberal borgerlig regering. De borgerliga väljare som ville minimera Sverigedemokraternas inflytande över en moderatledd regering gjorde bäst i att lägga sin röst på Liberalerna och Johan Pehrson."

"Det är kanske för tidigt att säga att vi står med facit i hand, men så här någon månad in med den nya regeringen är det förståeligt om både L-väljare och partimedlemmar är fundersamma. Sverigedemokraterna sitter visserligen inte i regeringen, men delar av politiken är tydligt påverkad av SD."

"Tidöavtalet är extremt långtgående inom migrations- och kriminalpolitiken. För att vara resultatet av en förhandling känns just dessa avsnitt påfallande sverigedemokratiska, både till språk och innehåll. Och det fortsätter i budgeten: en generell sänkning av bensin och dieselskatten tillåts äta upp mycket av reformutrymmet. Vid sidan av migrations- och kriminalpolitiken är nog regeringens klimatpolitik den mest svårsmälta för Liberalerna, som före valet av både Naturskyddsföreningen och Världsnaturfonden fick goda betyg för sin miljöpolitik."

"Klimat- och miljöminister Romina Pourmokhtari verkar inte bottna i den klimatpolitik hon nu ansvarar för. Och det är inte så konstigt. Förutom satsningen på kärnkraft, går den ju på många sätt på tvären mot hennes eget partis åsikter."

"Att Liberalerna vill låta en borgerlig regering styra landet är rimligt, men var går gränsen för vad man kan tåla? Till skillnad från alliansåren kompromissar man nu med betydligt konservativare krafter. Resultatet blir därefter, en politik som oftare är mer konservativ än liberal. Hur mycket accepterar Liberalerna innan partiet säger ifrån? Och hur stort är egentligen stödet för partiledare Pehrson? Även i regeringskorridorerna lär det finnas en och annan liberal som inte uppskattar den ”liberala borgerliga regeringen”." 

https://unt.se/ledare/kronika/artikel/vagar-liberalerna-sanka-regeringen/jv39o67l