fredag 25 november 2022

Politisk förnyelse

Med demokratin i fokus

Västvärlden har på många sätt en kris. Andra samhällsidéer och styrskick vinner allt mer terräng. Och i tider när västvärlden behöver samarbeta bättre bygger till exempel USA allt högre handelshinder när de kräver att alla enorma ofinansierade statssatsningar på grön infrastruktur måste ske i USA. I en värld med allt mer handelskonflikter innebär det till exempel stora risker för att Europas energikriser leder till att nyinvesteringar istället läggs i USA. Självklart tänker alla samhällen mest på sig själva men det har mycket stor strategisk betydelse att västvärlden smartare stöttar varandra och stärker den ”fria” världen. Även om den globala frihandeln gungar ordentligt tjänar västvärlden mycket på att bättre försvara frihandeln mellan våra länder. Rimligt fri rörlighet för oss människor och frihandel har tjänat mänsklighetens utveckling mycket. För det som kan definieras som politikens mitten är det viktiga grundbultar i samhällsbygget.

Adam Cwejman, GP, skriver klokt om ”den nya mitten”. Jag antar att han följer Utvecklingspartiet Demokraternas utveckling. Allt fler invånare dissar extremistisk, eller aktivistisk, politik. Det är mycket positivt. Allt fler väljare vill rösta på balanserade politiska partier som klarar av att företräda en politik som är socialt-, ekologiskt- och ekonomiskt hållbar. Det är mycket positivt och hoppingivande. Mittenpolitik innebär för mig mer respekt för demokratins värden och breda kompromisser. Broilerpolitiseringen av politiken har varit och är mycket negativ. Den har lett till att många partier tappat den mycket viktiga ”markkontakten”.

”Det är likadant i många västländer nu och det går utan att ta ut svängarna tala om en renässans för den pragmatiska mitten i det politiska landskapet. I många länder just nu förkastar väljarna ytterkantskandidater. Det gäller både de från vänster och höger. Partier och politiker som går in i den politiska mitten belönas. Detta gäller inte minst Sverige där den borgerliga regeringen vann på en rätt beskedlig reformagenda: Man ska få ordning på sådant som rättspolitiken och migrationen. Den ekonomiska politiken ska vara ansvarsfull, inte experimentell. Samhället ska fungera och idealistiska politiker undanbedes.”

Den politiska mitten 2022 är en förening av återhållsam och balanserad ekonomisk politik. Statsbudgeten ska vara ändamålsenlig, med fokus på statens kärnuppdrag och inte innehålla vidlyftiga löften om vare sig stora skattehöjningar eller sänkningar. Men det finns heller ingen aptit alls när det kommer till experiment kring sådant som total omdaning av polisens roll eller omfattande ekonomiska avregleringar.”

”Det sista blev den kortvariga brittiska premiärministern Liz Truss varse. Hon tog över efter Boris Johnson, som rönte stora framgångar i klassiska Labour-distrikt i landet, med löften om satsningar på infrastruktur, Brexit och reglerad migrationspolitik. Det första Truss gjorde var att lova massiva skattesänkningar och en lånefinansierad ekonomisk politik. I dessa tider av inflation, begynnande recession och skakigt säkerhetsläge var det inte populärt. Hon åkte ut med huvudet före och ersattes av den mer pragmatiske Rishi Sunak.”

”Annie Lööf hade, så här i backspegeln, både rätt och fel om ”den breda mitten” och dess popularitet. Rätt, för att observationen är helt korrekt. Väljarna i många västländer är trötta på politisk radikalism, de vill ha pragmatiska politiska företrädare. Hon hade fel eftersom hennes egen mittenposition inte alls överensstämmer med vad väljare generellt uppfattar som politikens mittpunkt. Det är inte långt gångna avregleringar eller en oförändrad, och därmed mycket öppen, migrationspolitik som är vad väljarna anser vara mittenpolitik.”

”Sannolikt är också att den svenska oppositionen, eller i alla fall Socialdemokraterna, inte kommer att ägna sig åt radikal retorik. Tidigare socialdemokratiska ledare, däribland Mona Sahlin, flörtade (sannolikt rätt omedvetet) med identitetspolitik och akademiker som bejakade en syn på samhället som genomrasistiskt. Men den eran är med besked avslutad. Den svenska socialdemokratin har satt upp fingret i luften och märkt vart vinden blåser. I stället pratar man från S om, hör och häpna, faktisk sakpolitik. Det är ett sundhetstecken för oppositionen och dessutom bra för regeringen som blir bättre av att utmanas. Det våras för mer välavvägda och ödmjuka S-företrädare som Ardalan Shekarabi och Aida Hadzialic. Borta är Johansson-Strandhäll-mantrat om 1930-talets återkomst. Det innebär en lägre konfliktnivå i den politiska debatten och mer ljus över faktiska politiska skiljelinjer.”

”Tecknen på att västvärlden håller på att tröttna på ytterkantsidéer och politiska experiment är många. Och det är positivt. Staten ska, om man frågar väljarna, inte lägga sig i människors privatliv, mer än vad som är nödvändigt. Stödet för inskränkningar av aborträtten är ingen vinnarfråga. Vilket SD insåg för några år sedan när de antog den svenska mittenlinjen. Men efterfrågan på ideologiskt färgade myndigheter och uppfostran av befolkningen generellt – även om det sker med goda bevekelsegrunder – är också låg.”

”Det vi har bevittnat i många länder, däribland Sverige, är en balansering av politiken. Politiska eliter har insett att de inte kan fjärma sig från befolkningen ideologiskt. Det måste finnas en markkontakt, annars tryter väljarnas tålamod. Misstaget som många politiker gjorde var att isolera sig – socialt och ideologiskt – från väljarna.”

”Bristen på markkontakt ledde till stora framgångar för högerpopulistiska partier under 2010-talet. Till skillnad från vad många i de tjattrande klasserna befarade var dessa framgångar inte ett tecken på någon nyväckt längtan efter fascism. Snarare var det en naturlig reaktion på att etablerade politiska partier, både till vänster och höger, hade tappat kontakten med väljarna. De många högerpopulistiska partierna, har – vilket förvånat många – ofta närmat sig den etablerade högern för att kompromissa om politiken. Nu återfår gamla etablerade partier, som S och M, fotfästet och en förståelse vad det var som hände. Det bådar gott för mitten i politiken och illa för ytterkanterna.”

https://www.gp.se/ledare/annie-lööf-hade-fel-om-vad-mittenpolitik-är-1.85801026

Att Centerpartiet spårat ur och tappade en stor möjlighet att bli ett relevant modernt parti för många är intressant. 

https://www.gp.se/ledare/var-tog-centerns-öppna-valprocesser-vägen-1.85964300



Inga kommentarer:

Skicka en kommentar