Slut på billiga pengar

Lågkonjunkturen är här

I normala konjunkturcykler sänker Riksbanker räntan när dåliga tider börjar. Inte nu…Återigen på kort tid ska icke tidigare grepp prövas för att försöka ”tygla” samhällsekonomin. Försöken som Riksbanken använt sig av imponerar inte. Och i den verkliga verkligheten är det framförallt vad som händer i USA och Kina som påverkar resten av världens människor. Till och med fina riksbankschefer i andra länder är på många sätt marionett dockor till särskilt FED-chefen. Nu går vi enligt Nordeas chefsekonom mot en rörlig ränta på minst 5 procent. Dags att snart sälja bilen…

https://unt.se/ekonomi/artikel/nordea-spar-rorliga-borantor-pa-over-5-procent/rx3eygyr

Eftersom kapital inte längre är gratis kraschar nu allt fler företag som inte byggts utifrån tillräcklig förmåga att skapa vinst. Och de av oss som satsat på framtidsbranscher, och bolag, som inte tjänar pengar späs kraftigt ut i vårt ägande om vi inte väljer, eller får vara med, att delta i nyemissioner av aktier. 

”Hittills i år har 137 492 personer från 853 techbolag fått lämna sina jobb, enligt data från hemsidan Layoffs.fyi.”

https://www.svt.se/nyheter/ekonomi/137-000-techanstallda-har-fatt-sparken-varsta-krisen-sedan-millenniekraschen

High-tech branscherna har varit särskilt i skottlinjen när världens börser gungar. Ofattbara låtsaspengar borta på bara ett år. ”Tech-industrin” har tappat 74 biljoner kronor på ett år. 7 400 000 000 000 är väldigt mycket pengar. Det borde inte vara möjligt utan att världsekonomin på allvar skulle ”bita i gräset”. 

”Not one of the 15 most valuable U.S. tech companies has generated positive returns in 2021. Microsoft has shed roughly $700 billion in market cap. Meta’s market cap has contracted by over 70% from its highs, wiping out over $600 billion in value this year.”

https://www.cnbc.com/2022/11/25/techs-reality-check-how-the-industry-lost-7point4-trillion-in-one-year.html

I Sverige står vi också inför en mycket tuff lönerörelse i en mycket ekonomiskt jobbig tid. Och i en tid där SD, M och KD förväntas styra Sverige. Det blir av många skäl en mycket plågsam lönerörelse att följa. Sätt på dig bältet och håll i hatten!

https://www.expressen.se/ekonomi/reallonen-backade-69-procent/

För komplicerat

Sluta tillåt extrem dumhet

En sak är säker, det är ett våldsamt ekonomiskt uppvaknande för ungdomar som trodde att tech-aktier bara ökar och ökar i värde, att kryptovalutor är en givet bra affär, att bostäder alltid går upp i värde och att pengar är extremt billiga att låna. Från en "drömtillvaro" till en "mardrömstillvaro" för många av våra unga. Och inte "bara" många unga. Det är djupt oroande. Vilken nytta tillför till exempel blankningsaffärer inom aktiemarknaden?

https://www.ig.com/se/kryptovalutor-handel/vad-ar-kryptovalutor

https://capital.com/sv/derivat-definition

https://www.avanza.se/lar-dig-mer/avanza-akademin/aktier/vad-ar-blankning-hur-fungerar-det.html?gclid=Cj0KCQiA-JacBhC0ARIsAIxybyMxfVpnMOLpRMbBurx8QwkryMS6P5aT5j3kPoFxRzBqDnPDVpeGdyoaAnzdEALw_wcB&gclsrc=aw.ds

Adam Cwejman, GP, skriver läsvärt om att våra unga vuxna nu för första gången får lära sig ”verklig verklighet”. Jag har länge efterlyst en ny ekonomisk världsordning, en Marknadsekonomi 2.0. Den nya ekonomin måste dock i stor utsträckning fortfarande bottna i realvärden. Dagens spekulationsekonomi med extremt komplicerade derivater, kryptovalutor och blankningsmöjligheter skapar en mycket osund marknad. Och tiden med extremt billiga pengar är över. 

"I Ungdomsbarometerns trendrapport som utkom tidigare i år kunde man läsa att ungas intresse för ekonomi har ökat under de senaste åren. Det finns flera skäl till det. Att investera är betydligt enklare än vad de brukade vara. De gamla bankernas krångliga användgränssnitt och metoder för köp av värdepapper är ett minne blott. Numera handlas aktier och fonder via lättanvända appar. Dessutom har 2010-talet på många sätt varit en frejdig börsfest. Techbolag som är välkända i vardagen – som Facebook och Google – har stigit exponentiellt i pris. De som har haft koll på den nya marknaden har också kunnat göra stora vinster, dit hör många unga i milleniegenerationen (födda 1981-1996) eller generation Z (födda efter 1997) med ett nyvunnet intresse för just privatekonomi."

"En viktig delkomponent för intresset har varit kryptovalutornas tillväxt. För många, främst unga killar har dessa valutor (eller värdepapper, beroende på hur man ser det) burit på löftet om oberoende från den traditionella ekonomin, för att inte tala om den traditionella arbetsmarknaden. Ständigt återupprepade slogans på nätforum som Reddit om hur allt är på väg upp - ”to the moon” - har fungerat som en sorts gemensamma peppande ritualer. Med telefonen i hand har det varit enkelt att ständigt låta sig bekräftas i övertygelsen att man är något stort på spåren."

"Den mest kända kryptovalutan är förstås Bitcoin, som också är den äldsta, skapad redan 2009. Men det finns betydligt fler kryptovalutor som har handlats de senaste åren. Vissa, som Dogecoins, skapades som rena skämt medan andra, som Etherum, används för digitala kontrakt . Men nästan samtliga har detta år minskat i värde jämsides den ordinarie börsen. Själva systemet som inramar kryptovalutor, förkortad DeFi (decentralized finance) möjliggör finansiella transaktioner och bokhållning med färre mellanhänder som åderlåter kunderna genom avgifter. Men tekniken har också utnyttjats för att skapa massiva pyramidspel varigenom de första ägarna ror hem hela vinsten medan hoppfulla människor som är tvåa på bollen sitter med förlusterna."

"Merparten av de entusiastiska unga investerarna har sannolikt varit mer intresserade av att nå ekonomiskt oberoende än av DeFi:s transformativa potential för kapitalmarknaden. Men de har också den hårda vägen lärt sig att det första och oftast upprepade löftet som gavs av kryptoevangelisterna, att valutorna skulle vara ett skydd mot inflation, visat sig vara felaktigt. Det faktum att antalet bitcoins är ändligt, till skillnad från riksbankernas tryckta miljarder, har inte på något sätt kunnat skydda kryptovalutan mot stigande inflation och börsens krypgång.

"Kraschen har varit högst påtaglig i kryptovärlden under hela året och har gått hand i hand med den allmänna nedgången bland högt värderade techbolag. Den senaste kryptokraschen är inte den första men en av de största och mest betydelsefulla. Den stora kryptohandelsplatsen FTX, en sorts motsvarighet till Avanza eller Nordnet för handel med kryptovalutor, har försatts i konkurs."

https://www.gp.se/ledare/vad-kryptokraschen-säger-om-vår-tid-1.86324119

Att våra ungdomar varit naiva är inte så konstigt, de är unga och har mycket att lära innan klokheten dunkar in i de flesta av oss efter år av lärande och tabbar. Att samhällssystemet tillåter liknande allvarliga ekonomiska bubblor att så hårt slå mot många naiva anser jag är ett stort misslyckande. Gamla kloka regler gäller än, det är klokt att spara rimligt spekulativt och framförallt försöka spara så att man någon gång i livet har en chans att äga sitt boende. Det är en bra buffert att ha på ålderns höst.

Mer pengar till priset på pengar

Nya tider

Har du spelat spelet ”Nya finans”? Det har jag gjort många gånger. Väldigt lärorikt. En av många saker man lär sig är att goda och dåliga tider avlöser varandra. Så har det alltid varit. Så är det även under vår tid på jorden. Du som har barn gör klokt i att lära dina barn lite grundläggande ekonomiska verkligheter genom att spela Nya Finans eller Monopol. Varför inte både och? Kanske, kanske har barnen som spelat dessa spel inte gått på föreställningen att räntorna för evigt skulle vara låga och att bostadspriserna bara går uppåt. Särskilt tråkigt är det nu med unga människor som dyrt köpt sina första bostäder i storstadskommuner för lånade pengar. Tänk att det inte var länge sedan som den rörliga räntan på säg 3 miljoner kronor var på under 1%. På årsbasis blev det en kostnad för lånet på bara 21.000 kronor. Bara 1.750 kr per månad. Vad händer med deras köpkraft när räntan på bara 1 1/2 år ökar med 500 procent? 5% ränta på 3 miljoner kronor kostar 105.000 kronor per år, eller 8.750 kronor per månad. Det innebär 7.000 kronor högre kostnader för lånen per månad än när räntan var 1 procent. Tyvärr har många unga stadsbor högre lån än 3 miljoner. Och väldigt många valde ”det billigaste”, rörliga lån. Och väldigt många unga har inbillats att tro att värdet på en bostad bara kan gå uppåt trots att IMF och andra länge varnat för svenskars skuldsättning. Efter börs- och bostadsnedgångar ser svenskarnas balansräkningar väldigt mycket sämre ut. Kommer Sveriges Riksbank sänka räntorna för att minska alla personliga krascher som stundar? Nej. Sveriges lilla ekonomi är helt i händerna på FED i USA och ECB inom EU. Håll i hatten!

https://www.imf.org/en/Countries/SWE

Pengar har länge varit väldigt billiga. Även om pengar ibland är billiga är lösningen på problem långt ifrån alltid mer pengar.  PJ Anders Linder tycker till läsvärt i GP om faktumet att pengar inte räcker till för att lösa alla problem. Jag säger att pengar inte ska vara i fokus utan nytänkande! I Uppsala har Utvecklingspartiet demokraterna och Socialdemokraterna kommit överens om att förbättringsmöjligheterna inom givna ekonomiska ramar är stora. Det är mycket bra för Uppsalaborna. Det finns gott om känsliga människor. Inte minst bland dagens centerpartister i Uppsala.

”Staten borde utvärdera sina utgifter betydligt noggrannare. För allt det offentliga gör är inte av värde och det värdefulla görs inte alltid på bästa sätt i dag. Därom borde höger och vänster kunna enas.”

”Det är kärva tider i ekonomin och kärvare lär det bli. Under 2023 väntar lågkonjunktur och ökad arbetslöshet. Inflationsspöket vandrar omkring i fullt dagsljus och vi får betala betydligt högre räntor än vad vi varit vana vid. Elpriset sjönk tillbaka i oktober men ”winter is coming”, som det heter på nusvenska.”

”Men det finns fler perspektiv. Leif Östling och Bettina Khasefi – han före detta Scaniachef, hon före detta chefsekonom vid SKR – skrev i sin budgetkommentar att regeringen ”strör” nya medel omkring sig. De företräder Kommissionen för skattenytta, som Östling initierat, och menar att staten måste utvärdera sina utgifter betydligt noggrannare än i dag. De sätter frågetecken inför tillskott till bland annat skola, vård och polis. Det finns inget mätbart samband mellan pengar och skolresultat, vårdpersonalen ökar i antal medan köerna växer och polisen klarar inte upp gängbrotten. Det kan finnas skäl till satsningar i alla fall men väl så starka skäl att syna hur resurserna används.”

”Den känslige kan ha synpunkter på Östlings ordval, men i arbetet för att skatter ska användas på bästa sätt borde han få sällskap av många fler. Från såväl vänster som höger. Inte minst Elisabeth Svantesson.”

https://www.gp.se/ledare/mer-pengar-inte-enda-svaret-på-välfärdens-problem-1.86476372

Det gör ont i mitt hjärta att särskilt väldigt många yngre i storstäder snabbt hamnat i en lånefälla. Om problemet blir växande och ligger kvar under många år, vilka blir konsekvenserna av det? Våra yngre har alltid mycket att lära av de mest erfarna och lärde. Det är alltid dumt att glömma bort det. Generationer kommer och går. Beteendevetenskapen består. Tekniken ändrar på mycket men människans grundläggande beteenden är desamma som när vi för inte så länge sedan bodde i grottor. 

Leverera på vallöften

Nu krävs en migrationspolitik som återhämtar tryggheten i Sverige och leverans på vallöften

Tänk om inte en regering helt beroende av SD kan få stopp på en ansvarslös migrationspolitik som månad efter månad stärker otryggheten och utanförskapsproblemen i Sverige. Om det händer kommer säkerligen SD vinna mycket på det eftersom de starkt påverkar regeringen men själv inte direkt är en del av den. Det blir regeringen med M, KD och L som misslyckas. Jag hoppas verkligen inte hindren mot en ansvarsfull migrationspolitik stoppar regeringen. Expressens ledare nedan lyfter fram ”hål” i migrationspolitiken som skyndsamt måste täppas till!

”Spårbyte leder till fusk och missbruk, göder skuggsamhället och utgör en pullfaktor för migranter. Ulf Kristersson måste avskaffa reformen snarast möjligt.”

https://www.expressen.se/ledare/-stoppa-asylmissbruket-nu-kristersson/

Och Tove Lifvendahl, SvD, bjuder idag på en ledarartikel där Uppsalas politik står i centrum. Det är nog dags för Tove att söka nya jaktmarker för att opinionsbilda. Hon har varit ledarskribent väldigt länge på SvD nu. Även en konservativ ledare som SvD behöver bättre förstå sin tid och gissa bättre om vad framtiden i ett väl fungerande samhälle kräver. Framförallt är det osmakligt att inte sätta partiets vallöften och förmåga att försöka leverera dem i centrum. Lifvendahl förminskar också den stora skillnaden i politikens innehåll mellan en kommun och EP/Riksdagen. Lifvendahl skriver själv ”Politik är att vilja, som Olof Palme sade”. Och UP har väldigt mycket vilja att utveckla Uppsala mycket klokare än hittills. Det kan vi nu på allvar påverka. Och till skillnad från ett moderat ungt kommunalråd, utan ledande ansvarsroller, får Stefan Hanna mindre arvoden. Trots att Stefan Hanna både har många ledande demokratiska ansvarsroller och är betydligt mer erfaren och meriterad.

Att det blivit rörigt i Kommunstyrelsen är illa och Socialdemokraterna får helt ta ansvar för det. Det är samtidigt inte acceptabelt att lottning ska avgöra hur beslut faller ut. Då kan inte ansvar utkrävas på ett acceptabelt sätt. Det är dags för Alliansen och SD att slicka såren och bli sakpolitiskt konstruktiva som oppositionspartier istället för att fokusera på ungdomsförbundligt politiskt tjuv och rackarspel. 

”Det finns inga omöjligheter. Om det är svårt att hantera jämna politiska styrkeförhållanden, kan politikens Fixar-Frasse finna på råd. Den rödgröna majoriteten i Uppsala visar hur det kan göras!”

https://www.svd.se/a/0QB9X6/tove-lifvendahl-politisk-entreprenorskapsanda-spirar-i-uppsala

Chefsinflation

Bort med allt onödigt

Det finns ett överflöd av administrativa uppgifter i vårt samhälle. Det är ett gissel även om det ofta är drivet av goda intentioner, men det blir bara fel, fel och fel. Väldigt mycket personal sysselsätts med fel arbetsuppgifter och mängden administration gör att fokuset tappas bort hos många chefer som förtvivlat arbetar med alla administrativa uppgifter och krav på ständig uppföljning av allt möjligt. Allt klassas som viktigt. Avsaknad av prioriteringar är ofta tydligt. Inte minst driver de administrativa kraven fram på tok för mycket chefsled och hierarki. 

Inte minst i turerna kopplade till ett spioneriärende får man en känsla för hur många onödiga chefsjobb som finns inom offentlig sektor. Även om chefsjobb tillsatta för att avslöja spioner är bra är antalet chefsjobb för många. Vi måste ha så få chefer som möjligt och så mycket självstyre som möjligt, genom tillitsbaserat ledarskap, hos dem närmast dem som möter kunderna i olika former. Jag är helt övertygad om att tillitsbaserat ledarskap leder till bäst verksamhetsresultat. Det är ett särskilt otyg när antalet chefer blir allt fler för att den administrativa bördan år efter år bara ökar. 

https://skr.se/skr/demokratiledningstyrning/styrningledning/organiserastyraleda/styrledningssystemarbetssatt/styraforresultat/tillitsbaseradstyrning.46668.html

Det finns onekligen bra exempel på när nya chefstjänster kan skapas. Det är till exempel när någon som är misstänkt för spioneri bättre kan avslöjas om den luras in i en ny roll där till exempel SÄPO bättre kan övervaka vad personen gör. Om bröderna som beskrivs i bifogad artikel är skyldiga var det ett bra drag av SÄPO och den berörda generaldirektören hade väl inget val än att lyda. Som vanligt är det den kortsiktiga viljan att bada i lyx som får vissa att sälja ut sina ”vänner” till fiender. Sannolikt har de aldrig varit lojala mot det nya samhälle de flyttat till.  Allvarligt om dessa bröder, eller någon av dem varit en kontraspion. Då har de tydligen gjort stor skada mot Sveriges spionverksamhet. Du tror väl inte att vi inte har spionverksamhet? Det har alla länder med "självaktning". Dagens chefer och ledare måste ta säkerhetsfrågor på ännu större allvar. Teknikutvecklingen innebär enligt bl a SÄPO och MUST att infiltratörer återigen blir en huvudmodell kopplat till spioneri. Ett säkerhetsproblem i sammanhanget är att partierna har ett stort ansvar för att inte lyfta fram politiker som inte ordentligt säkerhetsgranskats till ledande uppdrag med potentiellt skadlig insyn.

https://www.expressen.se/nyheter/chefens-dubbelspel-med-misstankte-spionen-bitter-eftersmak/

https://omni.se/ekonomiska-motiv-kan-ha-drivit-peyman-kia-till-spioneri/a/nQ1LWo

Det finns också för få ledare och för många chefer inom väldigt många organisationer. Inte minst inom politiken. Samhällsnyttan av att vi generellt stärker chefs- och ledarförmågan samt tillämpar tillitsbaserad styrning är mycket stor. 

https://www.motivation.se/innehall/for-fa-ledare-och-for-manga-chefer/

Politisk förnyelse

Med demokratin i fokus

Västvärlden har på många sätt en kris. Andra samhällsidéer och styrskick vinner allt mer terräng. Och i tider när västvärlden behöver samarbeta bättre bygger till exempel USA allt högre handelshinder när de kräver att alla enorma ofinansierade statssatsningar på grön infrastruktur måste ske i USA. I en värld med allt mer handelskonflikter innebär det till exempel stora risker för att Europas energikriser leder till att nyinvesteringar istället läggs i USA. Självklart tänker alla samhällen mest på sig själva men det har mycket stor strategisk betydelse att västvärlden smartare stöttar varandra och stärker den ”fria” världen. Även om den globala frihandeln gungar ordentligt tjänar västvärlden mycket på att bättre försvara frihandeln mellan våra länder. Rimligt fri rörlighet för oss människor och frihandel har tjänat mänsklighetens utveckling mycket. För det som kan definieras som politikens mitten är det viktiga grundbultar i samhällsbygget.

Adam Cwejman, GP, skriver klokt om ”den nya mitten”. Jag antar att han följer Utvecklingspartiet Demokraternas utveckling. Allt fler invånare dissar extremistisk, eller aktivistisk, politik. Det är mycket positivt. Allt fler väljare vill rösta på balanserade politiska partier som klarar av att företräda en politik som är socialt-, ekologiskt- och ekonomiskt hållbar. Det är mycket positivt och hoppingivande. Mittenpolitik innebär för mig mer respekt för demokratins värden och breda kompromisser. Broilerpolitiseringen av politiken har varit och är mycket negativ. Den har lett till att många partier tappat den mycket viktiga ”markkontakten”.

”Det är likadant i många västländer nu och det går utan att ta ut svängarna tala om en renässans för den pragmatiska mitten i det politiska landskapet. I många länder just nu förkastar väljarna ytterkantskandidater. Det gäller både de från vänster och höger. Partier och politiker som går in i den politiska mitten belönas. Detta gäller inte minst Sverige där den borgerliga regeringen vann på en rätt beskedlig reformagenda: Man ska få ordning på sådant som rättspolitiken och migrationen. Den ekonomiska politiken ska vara ansvarsfull, inte experimentell. Samhället ska fungera och idealistiska politiker undanbedes.”

”Den politiska mitten 2022 är en förening av återhållsam och balanserad ekonomisk politik. Statsbudgeten ska vara ändamålsenlig, med fokus på statens kärnuppdrag och inte innehålla vidlyftiga löften om vare sig stora skattehöjningar eller sänkningar. Men det finns heller ingen aptit alls när det kommer till experiment kring sådant som total omdaning av polisens roll eller omfattande ekonomiska avregleringar.”

”Det sista blev den kortvariga brittiska premiärministern Liz Truss varse. Hon tog över efter Boris Johnson, som rönte stora framgångar i klassiska Labour-distrikt i landet, med löften om satsningar på infrastruktur, Brexit och reglerad migrationspolitik. Det första Truss gjorde var att lova massiva skattesänkningar och en lånefinansierad ekonomisk politik. I dessa tider av inflation, begynnande recession och skakigt säkerhetsläge var det inte populärt. Hon åkte ut med huvudet före och ersattes av den mer pragmatiske Rishi Sunak.”

”Annie Lööf hade, så här i backspegeln, både rätt och fel om ”den breda mitten” och dess popularitet. Rätt, för att observationen är helt korrekt. Väljarna i många västländer är trötta på politisk radikalism, de vill ha pragmatiska politiska företrädare. Hon hade fel eftersom hennes egen mittenposition inte alls överensstämmer med vad väljare generellt uppfattar som politikens mittpunkt. Det är inte långt gångna avregleringar eller en oförändrad, och därmed mycket öppen, migrationspolitik som är vad väljarna anser vara mittenpolitik.”

”Sannolikt är också att den svenska oppositionen, eller i alla fall Socialdemokraterna, inte kommer att ägna sig åt radikal retorik. Tidigare socialdemokratiska ledare, däribland Mona Sahlin, flörtade (sannolikt rätt omedvetet) med identitetspolitik och akademiker som bejakade en syn på samhället som genomrasistiskt. Men den eran är med besked avslutad. Den svenska socialdemokratin har satt upp fingret i luften och märkt vart vinden blåser. I stället pratar man från S om, hör och häpna, faktisk sakpolitik. Det är ett sundhetstecken för oppositionen och dessutom bra för regeringen som blir bättre av att utmanas. Det våras för mer välavvägda och ödmjuka S-företrädare som Ardalan Shekarabi och Aida Hadzialic. Borta är Johansson-Strandhäll-mantrat om 1930-talets återkomst. Det innebär en lägre konfliktnivå i den politiska debatten och mer ljus över faktiska politiska skiljelinjer.”

”Tecknen på att västvärlden håller på att tröttna på ytterkantsidéer och politiska experiment är många. Och det är positivt. Staten ska, om man frågar väljarna, inte lägga sig i människors privatliv, mer än vad som är nödvändigt. Stödet för inskränkningar av aborträtten är ingen vinnarfråga. Vilket SD insåg för några år sedan när de antog den svenska mittenlinjen. Men efterfrågan på ideologiskt färgade myndigheter och uppfostran av befolkningen generellt – även om det sker med goda bevekelsegrunder – är också låg.”

”Det vi har bevittnat i många länder, däribland Sverige, är en balansering av politiken. Politiska eliter har insett att de inte kan fjärma sig från befolkningen ideologiskt. Det måste finnas en markkontakt, annars tryter väljarnas tålamod. Misstaget som många politiker gjorde var att isolera sig – socialt och ideologiskt – från väljarna.”

”Bristen på markkontakt ledde till stora framgångar för högerpopulistiska partier under 2010-talet. Till skillnad från vad många i de tjattrande klasserna befarade var dessa framgångar inte ett tecken på någon nyväckt längtan efter fascism. Snarare var det en naturlig reaktion på att etablerade politiska partier, både till vänster och höger, hade tappat kontakten med väljarna. De många högerpopulistiska partierna, har – vilket förvånat många – ofta närmat sig den etablerade högern för att kompromissa om politiken. Nu återfår gamla etablerade partier, som S och M, fotfästet och en förståelse vad det var som hände. Det bådar gott för mitten i politiken och illa för ytterkanterna.”

https://www.gp.se/ledare/annie-lööf-hade-fel-om-vad-mittenpolitik-är-1.85801026

Att Centerpartiet spårat ur och tappade en stor möjlighet att bli ett relevant modernt parti för många är intressant. 

https://www.gp.se/ledare/var-tog-centerns-öppna-valprocesser-vägen-1.85964300

Dåliga förlorare

Att leverera på vallöften

Det är intressant och lärorikt att följa efterdyningarna av det vägval som Utvecklingspartiet demokraterna, UP, gjorde kopplat till hur Uppsala ska styras under den kommande mandatperioden. Bitterheten är stor hos de partier som efter valet har sig själva att skylla i förhandlingarna med UP. Alla partier strävar efter maximala möjligheter att försöka förverkliga sin politik och sina vallöften till invånarna. Det gäller självklart även UP. Alliansens erbjudande var inte bara väldigt oklart kopplat till stadsbyggnadsfrågor, av stor betydelse i Uppsala, utan de erbjöd också väldigt få och obetydliga uppdrag för UP. Uppdrag som är viktiga för att ha kraften att bidra till att Uppsala utvecklas så mycket som möjligt åt det håll UPs politiska program önskar. Dessutom var Alliansens demokratiska underlag svagt och hade varit beroende av två stödpartier. Ett stödparti, SD, som det inte kunde teckna ett formellt samarbetsavtal med. Ett sådant styre hade under hela mandatperioden varit väldigt rörigt och bräckligt i kommunfullmäktige, i kommunstyrelsen och i alla kommunens nämnder. Det är inte svårt att förstå men det vill givetvis inte de som förlorade möjligheten till att styra erkänna. 

Det är tveklöst så att den överenskommelse som UP gjort med Socialdemokraterna, i en mycket svår ekonomisk tid, skapar störst förutsättningar för att UP ska kunna påverka väldigt mycket för att gjorda vallöften kan nå långt. Politikens hantverk ska handla om att försöka förverkliga vallöften. Framtiden får utvisa i vilken utsträckning UP lyckas. Det är min övertygelse att jämfört med alternativen att enbart ha fyra UPare i kommunfullmäktige, eller väldigt liten kraft i ett minoritetssamarbete med Alliansen, har vi nu mycket större möjligheter att påverka Uppsalas utveckling. Som sagt, vi får se hur det går.   

I förhandlingarna tackade UP nej till ett erbjudande att få en kommunalrådspost. Skälen till det var flera. Framförallt att vi värdesatte mycket mer att många fler UPare ska få viktiga förtroendeuppdrag inom nämnder och bolag. Det gör att UP mycket bättre runt om i kommunens verksamheter kan jobba för att vallöften uppnås. Det gör också att ett helt nytt parti får mycket bättre förutsättningar för att stärkas som parti. Att jag som partiets gruppledare också mycket aktivt ska leda koncernens moderbolags ansvar samt ett nystartat näringslivsråd innebär utöver en komplex gruppledarroll väldigt mycket viktigt arbete för Uppsalabornas bästa. Att summan av arvoden för alla de insatser som krävs för att väl genomföra dessa viktiga uppdrag matchar ett kommunalrådsarvode är fullt rimligt. Självklart ondgör sig många över att jag får dessa arvoden samtidigt som det inte ifrågasätts att förtroendevalda, med kommunalrådsuppdrag utan ledande uppdrag, får bättre ersättningsnivåer än jag. Dessutom med väldigt mycket mindre relevant erfarenhet och meriter i sitt bagage. UPs representanter, inklusive jag, har ett huvuduppdrag och det är att maximera kommunens invånarvärde. År 2025 kan vi utvärdera hur väl UPs alla förtroendevalda skött sina uppdrag för att förverkliga vallöften och för att säkerställa mer invånarnytta med kommunens alla verksamheter. Det är intressant att följa hur gläffsandet är runt ickefrågor istället för att fokusera på våra verkliga och stora samhällsproblem. Vi har moderna förslag på hur vi löser dem bättre än hittills. Jag debatterar gärna om just det med samtliga övriga partier. 

I UNT skriver de om de olika förslagen till arvoden som föreslås till mina viktiga och ansvarsfulla uppdrag. En sak är helt säker och det är att det är mycket svåra och tidskrävande uppdrag att vara gruppledare i relation till ett minoritetsstyre. Det är krävande att vara arbetande ordförande för kommunens moderbolag till alla dotterbolag. Oh det kommer att kosta mycket tid i ordförandeuppdraget för ett nybildat Näringslivsråd som har ambitionen att starkt bidra till ett mycket bättre företagsklimat i Uppsala. 

Var det ett krav från din sida att arvodet skulle landa på 100 procent?

– Nej, det finns inget sånt krav. Det är mer rimligt att man tittar på vad rollerna handlar om i tid och ansvar, säger han.

https://unt.se/bli-prenumerant/artikel/lw3pq9yj/unt-bf_3m3kr_e

Bidragsdjungel

Skatteslöseri

Det finns inte ett enda acceptabelt skäl till att det saknas hårda reglerade krav på hur föreningar, som får skattefinansierade bidrag, måste vara organiserade. Varför är det inte självklart? Alla har rätt att fritt starta föreningar i Sverige men det är inte samma sak som att man ska ha rätt att få bidrag betalda från skattebetalarna. Trist att inte regeringen fullföljer ambitionen att minska bidragen till föreningar som inte ska understödjas med skattemedel. 

Sakine Madon skriver en mycket läsvärd ledare i UNT som jag bifogar nedan. Det är faktiskt anmärkningsvärt att KD drar tillbaka rimliga förslag på skärpningar av kraven för att föreningar ska få ta del av skattebidrag. Inte alls bra.

"Nyligen meddelade socialminister Jakob Forssmed (KD) att propositionen om demokrativillkor för statligt stöd – till trossamfund och övriga civilsamhället – ska dras tillbaka. Frågan är varför övriga borgerliga regeringspartier går med på att göra KD:s hållning till regeringens. Motverkar man demokratin har man ingen given rätt till statliga bidrag."

"På senare år har det reagerats på att pengar gått till föreningar och trossamfund som bjudit in hatpredikanter, spridit extrema åsikter och som bidragsfuskat. Som terrorforskaren Magnus Ranstorp träffande har uttryckt det: "bidrag delas ut som konfetti!" (DS, 20/12 2018)." 

"Ibland har pengar gått till antidemokrater med värderingar som människor har flytt ifrån. Ardalan Shekarabi (S) twittrade till exempel nyligen: "Iranska regimen har alltså ett center/moské i Stockholm, Imam Ali Islamic Center. Det används som bas för den islamistiska regimens verksamhet i Sverige. Och vi finansierar det med våra skattepengar." Listan kan dessvärre göras lång. Gång på gång nya avslöjanden, och gång på gång ansvariga som intygar att skattemedel inte ska gå till fuskare, antidemokrater och extremister." 

"Men nu låter man alltså frågan dribblas bort av KD. Den M-ledda regeringen, med partier som vanligtvis ifrågasätter överdrivet generösa bidragssystem, låter det nämligen ske. Det rör sig om sammanlagt flera miljarder som årligen betalas ut."

"I ett inlägg i kristna tidningen Dagen argumenterade Forssmed för att demokrativillkor till och med skulle kunna öka extremismen: "Eftersom moderata samfund och föreningar riskerar att gå miste om pengar på grund av enskilda företrädares agerande eller kopplingar, kan faktiskt resultatet i stället bli att extrema organisationer som har sin finansiering från utlandet stärks" (14/8). Med det argumentet vore det svårt att över huvud taget ställa några krav." 

"Värst är det när ett statligt demokrativillkor beskrivs som en begränsning av förenings­- och religions­friheten. Det var just vad ett antal företrädare för framträdande civilsamhällesorganisationer nyligen beskrev det som (SvD, 8/10). Då blandar man verkligen ihop äpplen och päron." 

"I ett fritt samhälle får man ha vilka övertygelser eller åsikter man vill. Man är även fri att organisera sig, och uttrycka sin mening. Men det är någonting annat än en självklar och evig rätt till statliga bidrag." 

https://unt.se/ledare/kronika/artikel/antidemokrater-har-ingen-given-ratt-till-bidrag/jd16760j

Ond eller god

När är en människa god eller ond?

Det är bra att det finns aktivister som vågar ta strid mot dumheter eller orimliga orättvisor. Det är bra att det finns grova brottslingar som kan ändra sina beteenden och på allvar bli människor som istället försöker hjälpa andra mot ett bättre liv. Nedan några filosofiska perspektiv på ondska och godhet. 

http://filosofiforum.se/forum/viewtopic.php?t=10493

https://larare.at/svenska/moment/tema/tema_ondska_och_godhet.html

Liza Alexandrova-Zorina (rysk aktivist som tvingats lämna Ryssland men som vägrar söka asyl i Sverige) skriver en läsvärd debattartikel i Expressen om sin syn på en dålig migrationspolitik i Sverige. En sak är säker och det är att den kan skötas mycket bättre än nu. Är hon ”god” som tar sin aktivistiska personlighet till Sverige och försöker bidra till ett bättre svenskt migrationssystem?

”Hur förändrar man något utan att kämpa för det man är övertygad om är rätt? Ibland tror jag att det svenska samhället helt har glömt sin egen historia. Allmän rösträtt, religionsfrihet, arbetarnas, kvinnornas och minoriteternas rättigheter – har allt detta fallit ner i svenskarnas händer från himlen? Nej, man fick kämpa för det. Kämpa med höga insatser. Jag vill uppmärksamma det som händer. Inte minst den nivån på vilken man hanterar ärenden på Migrationsverket i dag. Bara ett exempel: i sitt svar till massmedier hävdar Migrationsverket att jag borde ha gjort ansökan om uppehållstillstånd i Ryssland. Det var exakt det jag gjorde. I februari 2021.”

https://www.expressen.se/kultur/jag-ska-utvisas-fran-min-man-och-mitt-barn/

Igår träffade jag en mördare som suttit 20 år i svenska fängelser. Ämnet för träffen var 

1) Hur minskar vi antalet unga som hamnar i klorna på organiserad brottslighet? 

2) Hur fungerar kriminalvården? 

Svaret på fråga 1 var att hitta bättre sätt att kompensera föräldrarnas oförmåga att visa dem kärlek och lära dem en positiv värdegrund. Svaret på fråga 2 var att kriminalvården är bra men att momentet ut ur fängelse måste skötas mycket klokare. Hans fråga till mig var: Vad tror du händer med en person som avtjänat säg 9 års fängelse och kommer ut utan familj, nära vänner och inga pengar? ”På något sätt är det bra att stötta med ett första jobb med en lön som ger en nystartsreferens på arbetsmarknaden.” Är mannen jag träffade ond eftersom han klarat av att mörda andra människor? 

För kristna måste väl svaret på om han är ond vara nej eftersom förlåtelse är central inom den kristna tron, eller?. Kan man förlåtas efter att man avtjänat 20 år i fängelse? Vissa påstår att budskapet om förlåtelse är kristendomens konkurrensfördel jämfört med andra religioner. Har du någon åsikt? Har du människor du skulle må bättre av att be om förlåtelse för något dumt du gjort?

https://www.bibleinfo.com/sv/topics/förlåtelse

Skolan och pengarna

Mot en bättre framtid

Hårdare tag, hårdare tag och hårdare tag är inte tillräckligt för att bygga attraktiva samhällen. Det finns alltid människor som är beredda att "gå över lik" för att få som de själva önskar. I samhällen med stora sociala skillnader driver också fattigdom eller relativ fattigdom människor till att bedriva brottslighet för att ta genvägar till ett bättre väg. Självklart är det bättre att plugga hårt och bli en framgångsrik person inom något område eller en global stjärna inom musik, konst, idrott etc. Men alla väljer inte de positiva vägarna framåt även om de får chansen. Och tro inget annat än att grova brottslingar finns inom alla sociala skikt i vårt samhälle. Batonger och fängelser måste dock matchas med ett mycket smartare brottsförebyggande arbete. 

Det finns enligt mig fyra viktiga vägar framåt för att lyckas bryta många människors utanförskap och växande parallellsamhällen.

1) Omhänderta barnen till familjer med grov kriminell bakgrund.

2) Skolan måste leverera med kvalité och snabbare erbjuda praktiska inriktningar.

3) Alla långtidsarbetslösa och arbetsföra måste utföra mätbara arbetsinsatser i utbyte mot försörjningsstöd.

4) Jaga pengarna och ta dem ifrån alla kriminella som inte trovärdigt kan redovisa hur de har råd med sin livsstil.

Jag vet att framförallt 1) är både ett mycket stort ingrepp och dyrt. Alternativen är dyrare och det har ekonomen Ingvar Nilsson tydligt beskrivit. 

https://www.ideerforlivet.se/globalassets/pdf/rapporter/130301-soc_inv_1301.pdf

Johan Rudström, UNT, skriver en läsvärd ledarartikel om att det relativa lugnet i Gottsunda sannolikt är högst tillfällig, och att det så fort alla som nu sitter häktade eller i fängelse kommer ut igen så återkommer de allvarliga problemen. Ska vi slå vad om han får rätt?

”Det är ganska lugnt i Gottsunda. Det särskilt utsatta området i sydvästra Uppsala präglas på ytan av vuxennärvaro och gott om aktiviteter för unga (UNT 3/11). Den som hör ljudet av en siren fortplantas längs Hugo Alfvéns väg tänker att det kanske är en ambulans, att någon blivit hastigt sjuk. Så var det inte för några år sedan.”

”De poliser och socialsekreterare som UNT intervjuar talar om ”unika samarbeten” och möjlighet att ”tidigt identifiera barn och unga i riskzonen för droger och kriminalitet”. Den största farhågan hos dessa är att det blivit för lugnt i Gottsunda, att man ska avföras från listan med utsatta områden och därmed få mindre resurser igen. ”Vi måste få fortsätta arbetet”, vädjar Hilde Wiberg, chef för ungdomsjouren.”

https://unt.se/ledare/kronika/artikel/gottsunda-inte-mindre-utsatt-de-kommande-aren/jv396q1l

Eftersom skolan inte "bara" har en central roll för att bryta utanförskap och bidra till bättre integration är det illa att inte rikspolitiken kan ha ett ”nyktert” förhållande till alternativa skolor i Sverige. Anna Dahlberg, Expressen, skriver klokt om hur naiva många av våra rikspolitiker är. Vi behöver helt klart fler livserfarna och meriterade politiska företrädare som förstår vilkas bästa politiker ska företräda. För att framtiden ska bli bra krävs kvalité i våra skolor. Det har vi inte. Det drabbar enskilda elever och våra svenska samhällen hårt. Skälen till problemen är många. Det är dock orimligt att år efter år misslyckas med att täppa till problemen med skolor som löpande producerar dålig utbildningskvalité. Skolan är för viktig för att den år efter år efter år tillåts misskötas i Sverige. Det är ett stort samhällsmisslyckande. Självklart ska privata skolor som levererar kvalité till våra elever, och som inte enbart väljer de bästa eleverna, får tjäna pengar. Ständigt bristande förmåga att skapa en god arbetsmiljö och framgångsrikt lärande är allvarliga samhällsproblem.

"Det intressanta är att detta förslag har tolkats som en eftergift från friskolesektorns sida. I framtiden ska det inte längre vara möjligt att ställa barn i kö från BB och fylla friskolorna med barn från högutbildade familjer! I själva verket är detta en seger för friskolelobbyn. Det som slog mig i det där Almedalstältet var att ett obligatoriskt skolval, där även privata aktörer ingår, är en perfekt marknadsplats för friskolor. De stora koncernskolorna kommer att exponeras för alla vårdnadshavare, och kan öka sitt genomslag ytterligare genom att pumpa ut riktad reklam och dela ut glassiga magasin. Den närmaste kommunala skolan kommer inte längre att var det självklara valet för flertalet, utan bara ett grått alternativ bland tiotals andra."

"Det räcker ju att titta på hur det ser ut inom gymnasieskolan. Där anordnas stora mässor där eleverna går runt bland montrarna och bildar sig en uppfattning om vilken skola som verkar häftigast. Det är ingen slump att nästan var tredje gymnasieelev har valt en friskola, att jämföra med bara 16 procent inom grundskolan."

"Målet är förstås att vinna marknadsandelar. Det är inte konstigare än så. Om friskolorna dessutom kan behålla kötid som en möjlig urvalsmetod får de det bästa av två världar."

"Men det överhängande problemet är ett annat. Alldeles för många friskolor – i synnerhet på gymnasiesidan – har systematiska kvalitetsbrister. De sätter glädjebetyg och snålar på lärarbehörigheten och undervisningstiden. Bara den senaste tiden har man kunnat läsa om hur skolor inom skojarkoncernen Thorengruppen uppvisar chockerande brister, såsom att elever inte har fått geografiundervisning på två år. Det är samma koncern som jag ondgjorde mig över redan för många år sedan."

"Målet måste vara att täppa igen så många kryphål som möjligt och att minska skolkoncernernas aptit på att expandera. Det ska helt enkelt inte gå att bedriva skola med låga ambitioner."

https://www.expressen.se/ledare/anna-dahlberg/lat-inte-friskolorna-lura-brallorna-av-er-igen/

Vilken målgrupp

Vem vill jag ska tro på mig?

Alla som studerat och arbetat med marknadsföring och försäljning vet att det är viktigt att ringa in sin målgrupp. Det vill säga vilka människor man vill ska köpa dina idéer, dina tjänster och/eller dina produkter. Eftersom jag har omfattande erfarenhet av både affärsverksamheter i världsklass och politik i kommunklass har jag arbetat mycket med att just ringa in vilka som passar det man erbjuder bäst. De som lyckas göra målgruppsanalysen bra har också stora chanser att lyckas med sina önskade framgångar. Oavsett vad man vill åstadkomma. 

Inom politiken, i den demokratiska världen, kan det enkelt beskrivas som att kampen om makten har handlat om hur mycket kapitalet ska styra och hur mycket folket ska få balansera kapitalets kraftiga inflytande. Även om människor i vår del av världen har det mycket materiellt bättre än i många andra delar på jorden, och får jobba betydligt mindre än för 100 år sedan, är det fortfarande extrema maktskillnader mellan de få med mycket kapital och "vanliga" människor. Det är inte bara så att de som styr över kapitalflöden är få och har mycket makt ("bara" därför), de har också råd att ha horder av lobbyister som ägnar mycket tid åt att påverka personer som valts att rättvist företräda invånarnas bästa och inget annat. Det är sannolikt på grund av dessa extremt ojämna förmögenhetsfördelningarna som konflikten mellan de som har och de som inte har fortsätter att vara en huvudkonflikt inom politiken. Hur mycket, eller lite, ska de med mest tillgångar och löner bidra med jämfört med övriga. Och hur ska gemensamma pengar prioriteras? Vilka  rättigheter och skyldigheter ska invånare och medborgare ha? UPs målgrupp är människor som tror på marknadsekonomins krafter, som vill vara del av ett rättvist demokratiskt rättssamhälle och som vill att vi ska företrädas av erfarna, meriterade och engagerade politiker. Även personer som vill att Uppsala ska utvecklas så att de attraktiva på arbetsmarknaden vill bo kvar och nya attraktiva vill flytta dit. Det samhället är bra för oss alla. När vi företräds av erfarna och meriterade kan vi också begränsa möjligheterna för de som redan är starkast att bli ännu starkare genom lobbyister.

https://www.tillvaxtanalys.se/publikationer--seminarier/metodutveckling/utvarderingsguide/vilken-ar-malgruppen.html

Att svenska politiker får gå från ansvarsfulla uppdrag direkt till egen firma eller som anställd i bolag som bedriver politisk lobbying är långt ifrån rimligt. Det luktar väldigt illa men är tyvärr väldigt vanligt i Sverige. Eller att ledande politiker inom sjukvården till exempel direkt när de lämnar blir välarvoderade styrelseledamöter i sjukvårdsbolag luktar också allt för illa. Precis som tidigare pensionsvillkor ändrades kraftigt för politiker måste riksdagen ändra på dessa oetiska svängdörrar mellan politiska ledande uppdrag och lobbyföretag. Det ska aldrig råda någon tvekan om att en politiker företräder invånarperspektivet och inget annat. Bra grävande reportage av P4 Uppland nedan. Det tycks vara en innegrej bland Uppsalas tidigare ledande Liberala politiker att bli lobbyister. Även Mohammad Hassan och Helena Hedman Skoglund, tidigare kommunalråd i Uppsala, ingår väl i det nedan synade konsultbolaget eller startade upp ett eget lobbyföretag. Efter en viss tids karantän måste man självklart få jobba som lobbyist om man inte fortsätter med politiska uppdrag.  

https://sverigesradio.se/artikel/uppsalapolitiker-driver-egen-lobbyingfirmahaller-isar-agendorna  

https://sverigesradio.se/artikel/lobbyexpert-forbjud-lobbyister-att-samtidigt-vara-folkvalda-politiker

https://www.dagenssamhalle.se/styrning-och-beslut/kommunpolitik/annu-ett-liberalt-kommunalrad-lamnar-i-protest-mot-sd/

Tänk att vi nu är över 8 miljarder människor på vår jord! Och alla dessa människor vill ha det minst lika bra som medelklassare i Sverige. De allra flesta får det inte så bra. Och alla måste vårda vår jord klokare för att inte ställa till det oacceptabelt för kommande generationer. Vår jord är till låns. Rovdrift på vår natur slutar aldrig bra. Och gårdagens samtal med min mentor var som vanligt mycket givande. Begreppet ”Skurhink AB” myntades.

https://www.worldometers.info/world-population/

Är männen mest ojämlika

Mest olika

I en identitetspolitisk mikrovärld är det lätt att kränka någon i samband med att man skriver något eller håller ett tal. Man riskerar att glömma någon av alla varianter av små eller stora samlingar av personer som känner någon form av samhörighet. För mig räcker det med att fokusera på jämlikhet och att vi alltid ska respektera varandra. Jag förstår självklart att det finns mycket politiskt ”kul” i en omfattande identitetspolitik. Och karriärmöjligheter. Personligen tycker jag till exempel att begreppet jämställdhet kan skrotas, det inkluderas i jämlikhet. Och den som vill kämpa emot oacceptabla orättvisor mellan kön, inom kön och mellan olika socioekonomiska grupper kan göra det genom att fokusera på jämlikhet, rättvisa och meritokrati. 

Med ovan sagt vittnar nästan all relevant forskning om att mångfaldstänkande, och lag sammansatta av människor med olika bakgrunder och personligheter, presterar bäst om de hålls ihop av en stark gemensam värdegrund. När forskningen är så samstämmig om detta är det klokt att aktivt jobba för att skapa lag som inte är för lika. 

Henrik Höjer, Kvartal, skriver en läsvärd artikel om könsjournalistik. Skillnaderna mellan oss män på individnivå är mycket större än skillnaderna mellan kvinnor. Så är det. Ska det faktumet innebära att det är dags att börja jobba mer med jämställdhet mellan män än mellan män och kvinnor? Nej, fokuset ska vara på jämlika möjligheter och rättvisa, det inkluderar alla. Men jag säger att den som vill attackera orättvisor på vår jord ur ett fördelningsperspektiv behöver titta vidare än enbart mellan toppen bland könen. Kan det vara så att i botten befinner sig fler män än kvinnor? Precis som Höjer skriver konstaterade redan Charles Darwin att hanar är mer varierande än honor. Och sexologen Havelock Ellis menade att genialitet var vanligare bland män bland annat på grund av att männen också är överrepresenterade bland dem som klassas som idioter.

"Det finns en särskild textgenre på kultursidorna – företrädesvis DN:s – som består av att en kvinnlig kulturskribent reflekterar över mäns beteenden. Ett typiskt exempel är DN:s Hanna Fahl som nyligen skrivit texten ”Förlåt en grov generalisering – men hur mår egentligen killar?”"

"Jag tror att få läsare kan föreställa sig att en liknande text skriven av en man, som generaliserar om kvinnor på liknande sätt, skulle publiceras. Nåja, jag stör mig egentligen inte på texterna som sådana – jag uppskattar verkligen kvinnors omtanke om oss män. Det är generaliseringarna som skaver."

"Låt mig förklara: Låt oss – för enkelhetens skull – utgå från hypotesen att det verkligen finns två olika kön, och att det existerar någon form av skillnad mellan dessa två kön. Men, de intressanta skillnaderna mellan dessa består nog inte i första hand av olikheter i medelvärden eller genomsnittliga beteenden som man kan generalisera utifrån, utan i variationerna inom könen."

"Redan Charles Darwin konstaterade att i djurvärlden är hannarna mer varierade än honorna. Och i boken Men and women."

https://kvartal.se/artiklar/inte-alla-man/

Kulturell bakgrund

Etniciteter har betydelse

Gör om! Gör rätt! Många gånger har mina blogginlägg tagit upp olika aspekter på misslyckad integrationspolitik i Sverige. Den är i huvudsak misslyckad då den i princip enbart byggt på antagandet att arbete och tiden ska leda till integration. Det kanske hade räckt tillräckligt bra om arbete hade funnits för alla och om barnen som är födda i Sverige tidigare hade fått lära sig svenska. Så har tyvärr inte verkligheten blivit. Hundratusentals vuxna som invandrat de senaste tjugo åren är långtidsarbetslösa och bor segregerat och lever på många sätt i parallellsamhällen. Det är en oacceptabel ordning. Det är en orättvis ordning. Orättvis både för dem som inte får likvärdiga utvecklingsmöjligheter men också för alla hårt arbetande som betalar för alla bidrag. Att många invånare har en annan etnicitet och kulturell bakgrund behöver absolut inte bli något problem alls om integrationen fungerar väl. En väl fungerande integration kräver bland annat tydliga individuella och mätbara skyldigheter som tydligt matchas mot rättigheter. Gör om! Gör rätt!

Peter Esaiasson, GP, har rätt. Etniska skillnader har betydelse och betydelser som måste tas på stort allvar om integrationsarbetet ska bli framgångsrikt. En stor del av svenskt integrationsmisslyckande är kopplat till okunskap och ideologiska låsningar. Ja! Det är dag att alla som lever långvarigt i Sverige med fördel både definieras som därifrån de kommer men alltid också svensk. Att definieras som svensk innebär för mig att man vill bidra till att vårt unika samhälle, med sina unika delar, utvecklas positivt för oss alla. Jag blir faktiskt lite provocerad när någon som kommer från t ex Somalia, är svensk medborgare, kallar sig somalier. Det har betydelse om man inte lägger till ”somalie-svensk”.

"Araber, kurder, syrianer, bosnier, somalier, polacker, afghaner, iranier. Det är några stora etniska grupper i det nya Sverige som blivit till på några decennier. För dem som hör hemma i grupperna är tillhörigheten positiv, något man är stolt över. Ändå är etnisk grupptillhörighet ett känsligt ämne i samhällsdebatten och i många sociala sammanhang.

"Är undvikandet rätt strategi för invandringslandet Sverige? Jag undrar det. Kanske är det precis tvärtom, att vi behöver tala mer om etnicitet. Så resonerar stiftelsen Global Village med rapportserien ”Fakta för förändring” som innehåller SCB-data om eritreaner, etiopier, somalier, irakier, iranier och syrier i Sverige. Och så är logiken bakom skämtsamma beteckningar som ”bostadsrättsiranier” som används för att beskriva ”lyckade” personer med utländsk bakgrund."

"Det handlar om att avdramatisera genom tillvänjning. Målbilden är att det skall vara samma laddning att tala om alban-svenskar och somalia-svenskar som om värmlänningar och göteborgare. Det är långt dit." 

"Den senaste valrörelsen visar hur fel det blir om diskussionen skyggar för etniska faktorer. I debatten ställdes gruppen svenskar mot gruppen invandrare. Det är en märklig indelning i ett land där nästan var tredje person har annan bakgrund än etnisk svensk. ”Invandrare” är en tillskriven identitet, inget man väljer frivilligt. Det är knappast genom att skilja ut de där ”invandrarna” som man bygger laganda; känslan av att vare en del av en gemenskap med en framtid tillsammans, alltså det som kallas integration."

"I ett nyblivet (de grundlagsskyddade minoriteterna får ursäkta) multietniskt samhälle som det svenska söker många människor en dubbel identitet, en som tillåter individen att tillhöra både sin etniska grupp och landet Sverige. Det som för svensk-svenskarna kommer naturligt, kräver för andra etniska grupper en ansträngning. På teorispråk kallas det bindestrecks-identitet och förknippas med den amerikanska drömmen om en smältdegel med plats för alla som vill passa in. Bindestrecket med den dubbla identiteten saknades i valdebatten och debattörerna tycktes inte ens reflektera över alternativet."

"Jag inser risken med att prata mer om etniska grupptillhörigheter. I sammanhang med flera etniska grupper bildas hierarkier och gruppen som placeras längst ned får det jobbigt. För att undvika stigmatiserande hierarkier, kan man resonera, är det säkrare att lyfta fram andra grupptillhörigheter där motsättningar kan hanteras på välbekanta sätt som klass kön och ålder. Och absolut, hierarkier och stigmatisering är risker som behöver hanteras. Samtidigt. Hur mycket värre kan det bli?"

"I dagens Sverige kämpar åtskilliga för att känna sig hemma och många uppfattar att den egna etniska gruppen är diskriminerad. Känslan av att vara utanför omfattas av många, så många att de rimligen inte kan avfärdas som överkänsliga ”snöflingor”. Problemet har uppstått med det nuvarande förhållningssättet till etnicitet. Kanske läge pröva något annat?"

"Exakt hur bindestrecks-identiteterna skall växa fram är svårt säga. Den mentala förändringen som krävs är förmodligen allra jobbigast för svensk-svenskarna. Vi i majoritetsgruppen måste på allvar ta in att Sverige inte längre är till för enbart vår etniska grupp. Konstruktiva bidrag till transformationen välkomnas."

https://www.gp.se/ledare/vi-m%C3%A5ste-v%C3%A5ga-tala-om-etnicitet-i-sverige-1.85329624

Kampen mellan systemtänkanden

Värderingar inklusive människosyn

Du som lärt känna mig genom att följa min blogg har lärt dig att jag kallar en spade för en spade och att jag tydligt försöker förstå sanningar i det jag betraktar. Oavsett om det är positivt eller negativt. Du har sannolikt också lärt dig att jag tycker att det är viktigt att ha både historiska kunskaper om människans tid på jorden och om beteendevetenskapen om människan. Du som läst min bok, "En stund på jorden", har garanterat förstått ovan. 

Runt om på vår jord har olika civilisationen skapats och försvunnit. Nya har växt fram. Vissa har dominerat och andra har levt i sin litenhet. Många av de dominanta har blivit så fulla av sig själva att de fallit, men dess kulturella inslag har övergått i nya varianter av civilisationer. Kalla det gärna människans kollektiva utvecklingsfaser. I botten i dessa civilisationer hittar vi värderingar och människosyn som format dess styrande innehåll. Därför har också olika religioner haft stor betydelse för många samhällens utveckling. Och, precis som jag beskriver i "En stund på jorden" finns tydliga beteendevetenskapliga skäl till varför framförallt kristendomen och islam fått så många anhängare. 

Kriser i olika former brukar leda till påtagliga förändringar. Så har det alltid varit. Ofta är det stora kriser som leder till att maktbalanser kraftigt förändras. Varför är vi inne i en stor ekonomisk kris i nuläget? De huvudsakliga skälen skrivs det väldigt lite om. Det första skälet är att penningpolitiken under allt för länge varit sjukligt expansiv. Det andra skälet är handelskriget mellan framförallt USA och Kina. För mig är det intressant att så få "förståsigpåare" bland skribenter inte fattar vilken enorm förändring ovan har skapat och skapar jämfört med bara för 14 år sedan.

Adam Cwejman, GP, har förstått vår mänskliga historia. Han har också börjat förstå att ett kraftigt maktskifte är på gång. Västvärldens egenintressen, värderingar och människosyn kommer kraftigt att minska i inflytande på vår jord under många kommande år. Ett av skälen till detta är att demokratiernas utveckling hade gått mycket bättre om inte västvärlden i stor utsträckning, genom åren, tillämpat hyckleri. Det är inte bara kineserna som till exempel är förbannade, och minns, vad brittiska intressen skapade för problem i Kina under lång tid. 

"Är man född under 1900-talets sista decennier så har man inte genomlevt något annat än en av USA dominerad västerländsk världsordning. I en tid då det det europeisk-amerikanska inflytandet över världen har varit en så självklar utgångspunkt är det inte konstigt att många tagit det för en naturlag. Men det har visat sig inte stämma. En som tidigt insåg att vi i väst levt med en bekväm illusion om hur världen är beskaffad var den amerikanska statsvetaren Samuel Huntington. 1996 utkom han med boken Civilisationernas kamp: mot en ny världsordning. Boken var en längre version av en mycket omdebatterad artikel som han skrev 1993."

"I Civilisationernas kamp delade Huntington upp världen i ett antal, rätt grovhuggna, civilisatoriska block. På gränserna mellan dessa civilisationer, hävdade han, skulle vår tids stora konflikter utspelas. Väst var ett block, den muslimska världen ett annat, det ortodoxa Ryssland ett tredje och så vidare. Något profetiskt uppmärksammade Huntington redan då den lingvistiska och historiska skillnaden mellan västra och östra Ukraina. Där fanns ett frö till en framtida konflikt, menade Huntington."

"Huntington påpekade även att vi i väst hade blivit mindre uppmärksamma på skillnaderna i världen. Religiösa och kulturella skillnader mellan länder och civilisationer hade underskattats. Vi hade invaggats i en falsk föreställning att vårt västerländska samhällssystem – och dess universella anspråk på mänskliga rättigheter och ömsesidigt gynnsam handel – skulle ta världen med storm. Men vi överskattade omvärldens intresse för våra värderingar och politiska system. I takt med att vår civilisation försvagades relativt de andra blocken skulle de andra, menade Huntington, hävda sin särart."

"Mycket i samtiden gav stöd till övertygelsen om att väst skulle utgöra en modell för hela världen. Gårdagens ideologiska, kulturella och religiösa konflikter tycktes falla passé. Osloavtalen av förhoppningar om fred i Mellanöstern mellan Israel och Palestina. Iraks invasion av Kuwait slogs tillbaka av en internationell koalition. Den seglivade konflikten på Nordirland kunde läggas till handlingarna 1998. Antalet mellanstatliga krig minskade. Kanske hörde stora krig och konflikter det förflutna till?"

"Snart övertygade vi oss i väst även om att den gamla tidens materiella konflikter helt kunde upplösas. Ekonomier skulle vara globala och obesvärade av nationella intressen. Det fanns inga nollsummespel, bara vinnare. IT-miraklet skulle frälsa vår ekonomi och världen bli alltmer sammankopplad. En ny era för demokrati och medborgardeltagande väntade. Äntligen kunde vi hänge oss åt handel, internationella samarbeten, miljöpolitik, jämlikhet och minoriteters rättigheter."

"Men eran 1991-2021 är nu avslutad. Krig och spänningar, precis där Huntington förutspådde att de kunde uppstå, är det nya normala. Kina håller på att nå kulmen av sin ekonomiska och politiska makt. Landets militära och ekonomiska tillväxt är en av de största i mänsklighetens historia. Xi Jinping är den mest offensive, mest auktoritäre och mest självsäkre kinesiske ledaren på länge. Samtidigt går Indien sin egen väg, utan att ansluta sig till den västerländska gemenskapen. Den internationella handeln är satt i gungning och det våras för krigsindustrin."

"Vad hände med 1990-talets löfte om globalt samförstånd?"

"En viktig observation som Huntington gjorde var att när gamla civilisationer, som den kinesiska, blir rikare genomlever de något han kallade ”modernization without westernization”. Bara för att de köper moderna konsumtionsvaror och lever ett medelklassliv blir de inte ”som vi”. Detta var annars den västerländska förhoppningen: Konsumtionskultur, handel och Internet skulle knyta ihop världen. Vi skulle, när inkomsterna jämnades ut mellan länder, vilket också skedde, bli mer lika som människor. Vilket skulle borga för ömsesidig förståelse."

"Men den envisa styrkan hos våra grupplojaliteter har visat sig kunna övervintra även ekonomisk globalisering och modernisering. Men den kanske viktigaste förskjutning han satte igång var skilsmässan från Kina. Den bristfälliga handelsbalansen mellan Kina och USA spelade roll. Det är inte oväsentligt att västvärlden har gjort sig ekonomiskt beroende av Kina, menade han. Något som ofta glömdes bort var att Trump också varnade för det europeiska beroendet av rysk gas. Trumps manér var dock så frånstötande att etablerade politiska eliter inte förmådde lyssna på honom. Men Trump hade, som krass maktrealist, ett par viktiga poänger som ingen riktigt kan bortse ifrån: Övertron på handel och ömsesidig respekt för internationella regelsystem var väldigt ensidig. Väst trodde att omvärlden skulle spela med, när den i själva verket främst tjänade sina egna nationella intressen."

"Tecknen på att det som påbörjades under 2016 nu börjar anta en fast form ser vi överallt. Joe Biden har i stora drag behållit Trumps utrikespolitik. Europa har också svängt och insett att det inte är hållbart att vara ekonomiskt beroende av despotier. Det håller på att ske en omfattande ekonomisk separation mellan USA och Kina. Handelstullar, hemvändande företag och byggande av halvledarfabriker – alla dessa åtgärder har samma syfte: Beroendet av Kina ska minska."

"De två supermakterna, USA och Kina, gör sig redo för en, tycks det, oundviklig konflikt om önationen Taiwans öde. Vem vill i ett sådant läge se stora delar av sin ekonomi konfiskerad av motståndaren?"

"Den svenska idén om att vårt land är en oberoende, moraliskt högstående, neutral kraft mellan maktblocken har slutligen grusats för gott. För vi ingår i en tydligt avgränsad civilisation förenad av vissa normer, politiska system och gemensamma intressen, vare sig vi vill eller inte. På den insikten kan vi bygga ett mer realistiskt försvar för våra frihetliga värderingar. Drömmen som varade mellan 1991 och 2021 var vacker men ohållbar. Världen måste hanteras såsom den är, inte på det sätt vi hoppas att den är."

https://www.gp.se/ledare/civilisationernas-kamp-%C3%A4r-h%C3%A4r-1.85321138

De okunnigas och naivisternas tid är ute. Under många framtida år kommer realpolitik att gälla för dem som vill "överleva" i en värld beskriven väl av Darwin. Svårt att hänga med? Vet du varför en hyfsat demokratiskt vald regim i Iran 1953 avsattes och ersattes med en diktator, Shahn av Iran? Vet du vilka två länder som drev på att det demokratiska styret skulle falla? Jag gillar västvärldens fina idéer om hur samhällen ska byggas upp. Jag ogillar skarpt hyckleri, i alla dess former. Nu ändras maktbalanserna i världen på ett starkt sätt. Ska den demokratiska utvecklingen i världen gå en bättre framtid till mötes måste dess demokratiska företrädare sluta att hyckla. Det är dåligt att låta egenskapade problem kraftigt gå ut över andra. Hyckleriet har försvagat den globala demokratiutvecklingen mycket. Om systemtänkandet runt demokrati ska växa måste länder som står för det stå upp för dess grundläggande principer även när det inte gynnar egna kortsiktiga intressen. Jag tror på demokratin som styrskick över ett samhälle. Jag vill leva i en värld där toppstyrning, fascism och kommunism hör till små undantag. I vilket system vill du leva i?

https://www.svt.se/nyheter/utrikes/cia-erkanner-inblandning-i-iran-kupp

https://fib.se/antiimperialism/ny-dokumentar-om-kuppen-1953-i-iran/