Alla människor, även de rikaste och presidenter, får en kort stund på jorden. En kort stund att leva, utvecklas och försöka fylla sitt liv så meningsfullt som möjligt. En stund att försöka förverkliga egna livsambitioner. I den bästa av världar också en stund där vi strävar efter att bidra till att kommande generationer får en bättre stund på jorden än vad vi själva får. Generellt sett kan vi faktabaserat konstatera att det varit så för generation efter generation under många många år. En huvudfråga i denna strävan att bidra till att kommande generationer får det bättre är "Vad är bättre?". Idag skulle jag övergripande paketera det i att måttet HDI, Human development index, är ett bättre utvecklingsmått än BNP, Brutto national produkten. HDI mäter många mjuka förbättringar och BNP mäter i princip enbart krassa ekonomiska nyckeltal. En kombination av dessa mått är idag de bästa måtten på hur enskilda samhällen utvecklas för sina invånare. Utan en god ekonomisk utveckling är det minst sagt svårt att förbättra HDI.
Vad är då "bättre" sett ur en enskild människas perspektiv? Det kan vi lätt konstatera genom att lära av beteendevetenskapen om oss människor. Och genom att lära av Maslows behovstrappa. Visst finns alltid undantag från huvudregler men bättre för de allra flesta handlar om frihet att själv kunna styra sitt liv i så stor utsträckning som möjligt, rätten till en god utbildningsbas oavsett storlek på våra föräldrars plånböcker, trygghet genom ett väl fungerande rättssamhälle och ett samhälle där vi har skyddsnät som hjälper oss när olyckor, sjukdomar, konkurser eller annat upplevs krascha våra liv. Det enklaste sättet att mäta "bättre" på är kanske medellivslängden i ett samhälle. Kan något vara mer fantastiskt än att vi skapar förutsättningar för att människor med hjälp av nya kunskaper och metoder har möjlighet att få fler bra år på vår jord? Fler dagar till en chans för livslångt lärande. fler dagar till en chans att bidra till att kommande generationer får goda förutsättningar för sina liv på jorden.
Väldigt många av jordens snart 8 miljarder människor har inte kommit högt i Maslows behovstrappa. Jag vill att fler ska få chansen att komma uppåt i den. Jag vill också att samhällen som det svenska inte ska få allt färre som lever högt i denna människans behovstrappa. Och jag kämpar för att inte medellivslängden, som i USA, ska börja minska.
För att uppnå en bättre framtid måste vi hushålla bättre med våra naturtillgångar och vi måste anpassa våra ekonomiska system till en ny värld där allt fler arbetsuppgifter kommer att utföras av datasystem och robotar. Det kräver nytänkande bland våra politiker för att framtidens människor ska få en rimlig del av en ny verklighet. Det är hög tid för ansvarsfulla politiker att börja anpassa våra ekonomiska system i Charles Darwins anda så att vi får en rimligt rättvis fördelning av det välstånd som skapas.
Idag skulle jag träffa mitt barnbarn för första gången. Jag har fyllts av kärlekskänslor och spänning flera dagar bara av tanken. Tyvärr måste jag skjuta fram det efterlängtade mötet till efter valet. En sak är helt säker, jag känner mitt stora ansvar att fortsätta kämpa för att hennes och kommande generationer ska få en bra stund på jorden. På många sätt styr vi själva över hur vår unika framtid blir.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar