Integration, integration och integration
Med en ny regering hoppas jag att Sverige på allvar börjar jobba med de två viktigaste nationella projekteten. Viktigast är att mycket bättre än hittills integrera och inkludera 100.000-tals nyligen invandrade som helt eller till stora delar lever på försörjningsstöd och hyresbidrag. Näst viktigast är att återigen säkra billig elförsörjning till svensk industri.
"Bara" alla nuvarande kostnadsökningar för mat och energi kommer kraftigt öka kommunernas kostnader för försörjningsstöd. I inget annat land på jorden finns så generösa sociala system som i Sverige. Det är utgångsläget. Samtidigt skapar den relativa fattigdomen, utanförskapskänslorna och parallellsamhällen stora samhällsfaror som långt ifrån tillräckligt motverkas med poliser, batonger och längre fängelsestraff. Det krävs en framgångsrik integrations- och inkluderingspolitik.
Att vända den negativa utvecklingen med växande utanförskap och parallellsamhällen blir inte lätt, men den måste genomföras. När det lyckas kommer också Sverige kraftigt stärkas för alla som har rätt att leva här. Tänk dig bara den ekonomiska konsekvensen av att ”endast” 200.000 personer går från att leva på bidrag till att istället vara självförsörjande och bidragande.
Nalin Pekgul skriver en mycket läsvärd debattartikel i DN om det misslyckande som svensk integrations- och inkluderingspolitik, eller avsaknaden av den, innebär. På min utanförskapsturné 2015 besökte jag bland annat Biskopsgården och träffade socialtjänsten, invånare, bostadsföretag, köpcenterägare, Polisen och politiker. Det var ingen rolig upplevelse. Redan innan den stora invandrarströmmen 2015 hade vi ett allvarligt läge med misslyckad integration. Som Pekul beskriver i artikeln är det sjukt provocerande att inte politiken år efter år negligerat att på allvar komma in i "laga problemen på allvar" läge. Om SD visar sig vara ett konstruktivt regeringsstöd kan vi hoppas att vi nu börjar ta dessa problem på större allvar och att "hårdare tag" bara är en del av problemlösningen. Uppsidan när vi lyckas är stor. Låt oss fixa detta.
"Jag såg när problemen med kriminalitet och islamism började växa på 90-talet. Redan 2005 varnades för den spirande gängbrottsligheten, men politikerna valde att blunda. Många år har förlorats men samhället kan inte ge upp. Kunskaper i svenska, jobb och att stärka föräldrarnas auktoritet är vad som behövs, skriver Nalin Pekgul, som bott i Tensta i över 40 år."
"Sedan rapporterna publicerades har vi har haft både socialdemokratiska och borgerliga regeringar. Men rapporternas budskap att pojkarnas misslyckanden i skolan är den primära orsaken till utslagning och kriminalitet trängde aldrig fram i politiken. Inte heller insikten att läget var akut."
"Samhällets skyddsnät brast. Jag är övertygad om att Biskopsgården inte är ensamt om detta. I särskilt utsatta områden är det svårare och tyngre problematik. Det är också där vi ska lägga resurserna. Det är där kunskapen ska finnas."
https://www.dn.se/debatt/politikerna-lyssnade-inte-pa-varningarna-om-tensta/
Hur länge har den politiska problemförnekelsen, och oförmågan att hantera svåra inkluderingsfrågor, pågått i Sverige? Några av oss mer livserfarna minns en Liberal (då Folkpartiet) minister som försökte sjunga bort redan då tydliga invandringsrelaterade problem. Vem var hon och vilken sång försökte hon få arga invånare att sjunga istället för att ge konkreta förbättringsbesked? Det minns jag. Nedan länk hjälper dig med svaret. Sedan dess kom först partiet Ny Demokrati som ett svar på misslyckandet. Därefter kom Sverigedemokraterna. Nu har även Nyans blivit en ny ingrediens av denna långvariga politiska oförmåga att hantera migrations- och integrationsfrågor klokt. Håll med om att det blir lite komiskt om det nu blir den nya ”högerregeringen” som äntligen lyckas få stopp på detta stora politiska misslyckade. Vi får se…
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar