Erfarenheter och kompetens

Mot en bättre framtid

En bättre framtid kan bara byggas av ett samhälle genom att säkerställa en bra skola, ett framgångsrikt näringsliv, ett väl fungerande rättssystem och ett så lågt skattetryck som möjligt för att frigöra enskilda människors egna val. Egna möjligheter att finansiera det som vi själva vill använda sina hårt inarbetade pengar till. Ett mycket bättre framtida samhälle kan med säkerhet skapas om vi fokusera på att få ordning på ovan. Det fokuset i kombination med att få fram betydligt fler livserfarna, och meriterade, politiska företrädare samt mycket färre politiska tjänstemän leder mot en ljus framtid för oss själva och kommande generationer i Uppsala och övriga Sverige.

Gunnar Wetterberg skriver i Expressen om att politiska broilers utgör ett hot mot Sverige i nedan krönika. Hans kloka avslut är värt att reflektera över flera gånger. "Mot broilrarnas blöta fingrar kämpar klokskapen förgäves." Artikeln är läsvärd. I dagens kommunfullmäktige har vi ett ärende om "Gula stigen" som väl beskriver det problem som Wetterberg beskriver nedan.

"Den sociala ingenjörskonsten behövs för att politiken ska bli verklighet. Kloka politiker formulerar goda visioner, men djävulen sitter i detaljerna. Därför har statsråden sina departement, medarbetare med koll på paragrafer och på hur incitamenten ska riggas. När samspelet mellan politiker och tjänstemän inte fungerar rinner goda föresatser ut i sanden – om det inte går käpprätt åt skogen.

När jag började i regeringskansliet 1975 fanns det ett par tusen tjänstemän, inberäknat de många hundra på ambassaderna och konsulaten utomlands. De politiska tjänstemännen var få, det fanns bara någon enstaka pressekreterare (Hans Dahlgren!), och inte ens alla statssekreterare hade partibok."

"Statsråden mötte sina tjänstemän dagligen och stundligen, och stötte och blötte sina tankar till beslut, direktiv och propositioner. Häromdagen såg jag i en platsannons att kansliet numera har 4 700 anställda. De utlandsanställda har blivit färre, men de politiska staberna har mångdubblats. Talskrivare, brevskrivare och ”politiskt sakkunniga” svärmar som Egyptens gräshoppor, och tar alltmer av statsrådens tid. Politiska kannstöperier har tagit mycket av den praktiska regeringskonstens plats. Det är mer än det oklara parlamentariska läget som bär skulden för de senaste mandatperiodernas uteblivna reformer."

"Mot broilrarnas blöta fingrar kämpar klokskapen förgäves." 

https://www.expressen.se/ledare/gunnar-wetterberg/politiska-broilers-ar-ett-hot-mot-riket/

Josefine Utas, GP, skriver också läsvärt om att det är dags att banta antalet riksdagsledamöter i Sveriges riksdag. Om inte Kristdemokraterna lyckas få med i den nya regeringsförklaringen att riksdagen ska ta över ansvaret för Sveriges specialistsjukvård är det tveklöst dags att banta antalet riksdagsledamöter. Så som riksdagspartierna idag arbetar är de flesta riksdagsledamöterna bara knapptryckare. Utas slutsats, om att Sverige för inte allt för länge sedan var väldigt väl fungerande, till att nu ha havererat flera mycket viktiga verksamheter ska tas på allvar. Eftersom allt färre invånare är politiskt aktiva, och broilers i stor utsträckning tagit över, är det bättre med färre företrädare så blir konkurrensen om platserna förhoppningsvis hårdare. Då kan vi drömma om att kvalitén på våra företrädare blir bättre. Kvalité? Ja, som borde mätas i förmåga att företräda vårt gemensamt bästa.

"Mer eller fler är inte alltid bättre. Det gäller även i den högsta beslutande församlingen i landet, riksdagen. Sverige har med sina 349 ledamöter en stor riksdag jämfört med andra länder. Det har vi haft sedan 1970-talet då de två kamrarna i riksdagen slogs ihop till en. Många riksdagsledamöter innebär mycket pengar i löner, administration, reseersättningar och betydligt mer i omställningsstöd som ledamöter kan kassera in under lång tid om de inte hittar ett nytt jobb – vilket det därmed inte finns så stor drivkraft för. Får vi valuta för dessa pengar?"

"Man kan konstatera att det i alla fall inte har hjälpt att ha 349 ledamöter i riksdagen för att se till att Sverige exempelvis har en stabil elförsörjning, en god beredskap för kriser, välfungerande integration och trygghet i alla delar av landet. Snarare så undrar man vad de egentligen håller på med där, när så lite fungerar i landet. Gör de något över huvud taget? Varför ställs inte regeringen och dess ministrar till svars oftare av riksdagen?"

"Riksdagen riskerar, precis som andra organisationer, att dess ledamöter hellre sysslar med enklare symbolfrågor snarare än svåra och komplexa sådana. Detta fenomen går inte att eliminera helt, men att skärpa ansvaret på varje ledamot kan ändå öka incitamenten att bry sig om det allra viktigaste. Ett sätt att göra det på är att helt enkelt ha färre ledamöter."

https://www.gp.se/ledare/dags-att-banta-den-stora-riksdagen-1.81102543