Invånarna får skylla sig själva
Varför bry sig om andra än sig själv och sin egen familj? Varför bry sig om politiken, vilka partier som finns och vilka politiker som säger sig jobba för vårt gemensamma bästa? Vad är alternativet? Alternativet är kommunistiska eller fascistiska system där några få och ett parti bestämmer allt. Det är alltid ett alternativ och det är allt fler som tycks tro att det är bättre än att låta "pöbeln" bestämma. Är man lika folkrika som Kina och Vietnam kan vi i modern tid konstatera att deras i princip enpartistater har maktkonkurrensen inom partierna mellan olika maktfalanger. Ingen har väl undgått att inse att även alla svenska partier är fulla av falanger som tävlar internt om sakfrågor och inflytande. De stora filosoferna i människans historia har nästan alla haft demokratiska ideal men få har förespråkat att "en man en röst" ska gälla. De har inte ansett obildade, kriminella etc som lämpliga att ha rösträtt. I de nordiska varianterna av demokratier har det länge varit ett faktum att olika personer hade olika kraft i sitt röstande och att vissa inte hade rösträtt alls. Viktigt att minnas att kvinnor först 1921 fick rösträtt i Sverige. Och idag är många av partiledarna kvinnor och i Uppsala är en majoritet av de högsta cheferna kvinnor.
Tyvärr åkte inte MP ur Sveriges riksdag. Allt för länge fick det partiet påverka allt för mycket i Uppsala och övriga Sverige. Det har varit mycket skadligt för landets utveckling. Som många gånger förr konstaterar jag att det är ett aktivistiskt parti som kan göra nytta som aktivistförening men inte som del av verkligt beslutsfattande. Ett skrämmande exempel på MP-politik är "Uppsalapaketet" och spårvägen. Hela idén är en våt dröm om det fantastiskt klimatsmarta samhället. Idén har många brister, inte minst ekonomiska. Det går att mycket klokare utveckla hela Uppsala och samtidigt göra det på ett sätt som gör kommunen mycket mer energieffektiv och "natursnäll".
En sak är säker, Sverige behöver modernisera det demokratiska systemet. Det är viktigt, inte minst för att minska att dumhet får för mycket påverkan. En dålig balans mellan hjärta och hjärna leder till dumhet. "Ska du säga!" säger självklart de som nu hatar att Utvecklingspartiet demokraterna blivit vågmästare i Uppsala. Jag svarar: "Vi har det system vi har. Om vi lär av andra demokratier kan vi hitta ett mycket bättre system som betydligt oftare låter enskilda invånare göra sin röst hörd i rådgivande folkomröstningar samtidigt som antalet partier blir färre. När antalet partier är färre får falangerna i partierna strida som vanligt. Med stor sannolikhet kommer då inte de mest extrema nå toppen. Då får vi inte regeringar som är extremistiskt lagda. Ja, ja nu är nu och nu är Utvecklingspartiet demokraterna vågmästare. Det innebär att de medlemmar som engagerar sig ideellt för att bidra till politikutveckling i Uppsala kommun och region Uppsala kommer att kunna ha påverkan utöver vackra ord.
Andreas Cervenka skriver en mycket läsvärd krönika i Aftonbladet som jag bifogar nedan. Jag anser inte att befolkningen är "slapp", men väldigt många har fullt upp med annat och prioriterar sin tid till allt annat än det som direkt berör dem. Det är inte konstigt, snarare en beteendevetenskaplig självklarhet. Det gör att få har kunskap om hur det till exempel är med skuldsättningen av en kommun, hur väl skolan fungerar, hur väl äldreomsorgen fungerar och så vidare. Ändå får vi rösta och där varje röst är lika mycket värd. Ett tydligt exempel är kopplat till spårvägsfrågan och utvecklingen av Uppsala stads södra stadsdelar. Trots att Socialdemokraterna starkt driver dessa frågor framåt röstar ändå med stor sannolikhet vissa som ogillar dessa planer på socialdemokraterna. Med tanke på att dessa infrastrukturfrågor påverkar alla andra frågor är det inte särskilt klokt röstande. Ändå gör många invånare så. Även välutbildade invånare.
”Ett val handlar om att delegera. Kollektivt utser medborgarna vilka som får äran att ta hand om administrationen av det där vi kallar samhället. Så att vi andra slipper. Om man ska vara ärlig. Denna signal verkar inte riktigt ha nått fram.”
”Det räcker med att ha passerat en lärobok i nationalekonomi på två kilometers avstånd för att förstå att om företag känner sig trygga med att bedriva rovdrift på sina kunder beror det framförallt på dålig konkurrens. Något som det är politikers uppgift att fixa. Men i stället för att kalla till sig landets bankchefer på möte utan småkakor valde ministern att trycka upp Sveriges sönderstressade småbarnsföräldrar mot väggen: Ta räntefajten då! Så där ser det ut på område efter område.Politiska misslyckanden hamnar i skymundan när ansvaret förs över på individen.”
”Flygskam, köttskam och snart elskam. Det är begrepp som subtilt men effektivt förflyttar skuldbördan. En fotbollstränare som förklarar en förlust med ”jag sade åt spelarna att göra fler mål men de latmaskarna lyssnar ju inte”, skulle inte bli långlivad. Politikerna däremot passar ständigt tillbaka bollen till sina undersåtar. Går det illa är det bara att skälla lite om att ”alla måste ta ansvar” och slå ut med armarna i en gest som betyder: Vem kan styra ett land med så slapp befolkning?”
”Det är ett synsätt sprunget ur en slags extrem individualism. Kanske är den hämtad från makthavarna själva. Gång på gång visar det sig nämligen att svenska politiker är sällsynt duktiga på att se om sitt eget hus. DN kunde berätta att förre energiministern Ibrahim Baylan sadlat om till energikonsult. Den statliga nämnd som ska stoppa tveksamma sidbyten gav grönt ljus – om han bara väntade några månader. Killen måste vara en gudabenådad fajter.”
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar