Det har blivit populärt att gilla Sverige. Vi är många som gjort det länge. Bland många av våra partier har det sannerligen inte varit vanligt att använda vår gemensamma symbol, den svenska flaggan, och mycket sällan har andra än Sverigedemokrater talat varmt om det Sverige representerar för dem. Om man inte i sin uppskattning av att vara en del av Sverige menar inskränkt protektionistisk nationalism är det inte en dag för sent att de som ska företräda det svenska folket, de partister som finns representerade i Sveriges riksdag, uttrycker ett starkt stöd för den nation, och det folk, de ska företräda. Jag kan inte komma på något parti i riksdagen som tidigare haft ett känsloperspektiv till Sverige som del av sina budskap. Bland annat det, och att senfärdigt på allvar ta i migrations- och integrationsproblemen, har kraftigt bidragit till Sverigedemokraternas stora politiska framgångar. Det är i hög utsträckning de övriga partierna oförmåga i Sveriges riksdag som skapat Sverigedemokraternas framgångar. Expressens ledare nedan skriver läsvärt om detta faktum.
”När andra partier lägger beslag på den blågula flaggan och plockar av Sverigedemokraterna offerkoftan tappar partiet i opinionen.”
Skrattretande att Lööf i sitt Almedalstal sa:
” Om Andersson vill ha C:s stöd behöver hon "släppa vänsterpolitiken", säger hon.”
Hon tror tydligen att Cs eventuella väljare är dumma i huvudet och inte inser att en S-regering behöver stöd av Vänsterpartiet och Miljöpartiet. En regering efter valet 2022 där Vänsterpartiet kräver att få ingå.
Den svenska flaggan är vår symbol för det svenska samhället. Om man vill lära sig av länder som snabbt, och omfattande, byggts upp av invandring från olika delar av vår jord är USA, Australien och Kanada goda exempel. På många sätt ”framgångssagor”. För att lyckas med dessa samhällsbyggen och integrationen har deras flaggor och populärversioner av deras värdegrund varit centrala. I bästa fall har vi i Sverige nu en politisk majoritet som förstår att den svenska flaggan har en stor betydelse för att stärka landets nödvändiga integrationsarbete. Ett integrationsarbete och inkluderingsarbete som fortfarande är ängsligt och långt ifrån tillräckligt. Sverige kan onekligen mycket bättre än nu.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar