Politik som förstör
Okunskap och oerfarna politiker leder till att lobbyisters makt ökar. Lobbyister som verkar på uppdrag av olika särintressen. Visst är det enkelt att förstå? En annan sak som är lätt att förstå är att politiker som aldrig varit i näringslivet som vare sig anställd eller företagare inte heller ska driva näringslivspolitik på andra sätt än genom lagstiftning, förenklade administrativa krav, profilering av lokalsamhällen och landet samt att säkra kvalité kopplat till skola, vård, omsorg och basinfrastruktur.
Två som blåser i varningshornen för politiska ambitioner inom näringslivspolitiken är Magnus Henrekson, professor på Institutet för näringslivsforskning samt Karl Wennberg, professor i företagsekonomi vid Handelshögskolan i Stockholm. Den bästa näringslivspolitiken är att låta marknadsekonomin verka, avstå från bidrag till näringsverksamhet och säkerställa att konkurrenslagstiftning, och annan lagstiftning, upprätthålls. Nu återupprepas tidigare skatteslöseri när politiker tror att de kan skapa framtidsjobb. Det kan de inte! Inte ens längre i en för stor offentlig kostym.
”När staten pekar med hela handen kring innovationer och driver företag brukar det sluta i slöseri och felsatsningar, menar professor Magnus Henrekson. Men 1970-talets storskaliga industripolitik är tillbaka, varnar forskaren Karl Wennberg. ”En otäck utveckling”, säger han till TN.”
Marknadsekonomin bör tillämpas i stor utsträckning även inom migrationspolitiken. Tro aldrig annat än att till exempel USA, Kanada och Australien gjort så. Med få undantag har de fokuserat sin invandring på människor som direkt kan vara självförsörjande, som inte har någon kriminell bakgrund och som gärna får bidra till ländernas offentliga framgångar. Att fylla på sitt land med människor som inte är självförsörjande, som har låg utbildning, som kan ha ett brottsligt förflutet och som inte talar landets språk innebär stora samhällspåfrestningar. Det kanske är bra för några individer och företag som riktar in sig på målgruppen icke självförsörjande och fullt bidragsberoende. För samhället i stort är det dock inte en klok väg framåt. Det leder bland annat till ökade samhällssplittringar. Jag vill inte ens tro att vissa politiska rörelser gärna låter invandringsdörrarna stå helt öppna för att de utgår ifrån att det ger dem mer röstboskap.
Precis som USA, Kanada och Australien fiskat efter global eftertraktad kompetens att invandra till sig borde det nu vara en del av svensk migrationspolitik. Stopp för all icke självfinansierad invandring och ”storfiske” efter all spetskompetens som våra internationellt konkurrerande universitet och företag skriker efter utan att idag få tag på. Men den nuvarande politiken i Sverige har just denna värdefulla invandring mycket svårare. Det är en mycket oklok politik. Innebär det att Sverige idag har stopp för invandring? Nej. Det kan låta så när till exempel Socialdemokratiska ministrar pratar. Jan Emanuel skriver läsvärt om det i GP nedan. Vilken demografisk profil har alla de tiotusentals som fortfarande invandrar per år till Sverige? Hur många är självförsörjande? Hur många är välutbildade? Hur många har specialistkunskaper som universitet och företag efterfrågar? Hur gamla är de? Hur ser könsfördelningen ut? Varifrån kommer de? Vilka språk behärskar de?Är de enligt FNs definition riktiga flyktingar? Det skulle vara mycket värdefullt att få en sådan officiell beskrivning av dem som invandrat och utvandrat till Sverige sedan 2021. Bortsett ifrån mat, olja och annan nödvändig energi är dagens guld kompetens, kreativitet och arbetsmoral. Hur ser in och utvandringen till Sverige demografiskt ut? Det är mycket viktigt för den som strävar efter att våra svenska samhällen ska utvecklas positivt och globalt konkurrenskraftigt. Mycket talar för att svensk migrationspolitik fortfarande förstör mer än den förbättrar. Du som länge följt min blogg kommer nog gilla Jan Emanuels beskrivningar av volym.
”En socialdemokratisk minister slår sig för bröstet och säger till Expressen att: ”Sverige inte längre fungerar som en magnet för flyktingar” och att vi numera har ”en av de stramaste flyktinglagstiftningarna i Europa”.”
”Det finns tre orsaker till att det är svårt att förstå att ministern skryter om det. För det första: Man har kallat det parti som länge förordat de stramaste flyktinglagstiftningarna för rasister, delvis på grund av just den orsaken. För det andra: Den politik man går i opposition mot är till stor del ens egen. För det tredje: Man måste vara påtagligt innovativ i sin tolkning för att få det att stämma. Samma S-minister följer sedan upp i Ekots lördagsintervju och lyfter stolt fram: ”Den stramaste migrationspolitiken på 40 år”. Det är lite svårt att förstå hur ministern kommit fram till det.”
”Regeringens politik har varit verbalt tydlig de senaste fem åren. Vi tar numera hänsyn till volym. Sverige måste ta emot färre, välfärden håller inte. Om det påståendet kan man hålla med om eller inte. Men om vi lägger bort tyckande och värderingar och fokuserar på utfall: Om vi har den stramaste migrationspolitiken på 40 år, borde vi rimligen inte bevilja färre uppehållstillstånd i relation till tidigare år då?”
”2015 var året då vi tog emot 162 788 asylsökanden. Det motsvarar nästan antalet invånare i min barndoms Uppsala. 2016 skulle regeringens utlovade ”åtstramning” börja gälla.”
”Nu, valåret 2022, går vi mot rekord gällande beviljade uppehållstillstånd: 86 685. Håller utvecklingen i sig välkomnar vi ytterligare drygt sju Visby i folkmängd. Ministern sa att vi nu har den stramaste migrationspolitiken på 40 år, men sett till första halvåret så har vi aldrig någonsin, inte på 40 år och inte på 100 år beviljat så många uppehållstillstånd. Det utfallet har jag svårt att förstå. Varför säger man en sak om man bevisligen gör något helt annat? Språket radikaliseras, politiken anpassas utåt, men i praktiken kör regeringen vidare i samma spår. Det kan förnekas, men siffrorna talar sitt tydliga språk. Vissa saker kan man inte prata bort. Det verkar våra styrande ha svårt att förstå.”
https://www.gp.se/ledare/regeringens-migrationspolitik-är-helt-obegriplig-1.77704509
Ja, ja… inget är Socialdemokraternas fel. Inte heller något kopplat till migrationspolitiken… Alla fel är alltid på grund av någon annan. Efter snart 8 år av sossestyre, i Uppsala och Sverige, är det för mig obegripligt att fler än 10 procent av svenska röstberättigade kan tänka sig att rösta på dem 2022. Kanske är röstboskapsstrategin kortsiktigt klok för vissa partier… Den är det definitivt inte för svensk konkurrenskraft. Men den nyligen nyvalda Visita ordföranden, Reinfeldt, kan som särintresselobbyist förorda fortsatt outbildad invandring. Jag säger Nej! Att lyssna på Reinfeldt är även en vansinnig svensk näringslivspolitik. Först ska minst hälften av alla hundratusentals arbetslösa i Sverige matchas in i tillgängliga jobb! Naomi Abramowicz, Expressen, beskriver sossetrixandet väl nedan.
”Det spelar ingen roll vad saken gäller. Om du frågar en ledande socialdemokrat är i princip alla samhällsproblem den tidigare statsministern Fredrik Reinfeldts, Moderaternas eller alliansens fel. Trots att Socialdemokraterna har suttit vid makten de senaste två mandatperioderna.”
https://www.expressen.se/ledare/naomi-abramowicz/inget-ar-sossarnas-fel-sager-sossarna/
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar