Modetrender
Det är mode med att allt ska elektrifieras. I Sverige är det samtidigt ingen seriös debatt om hur tillgången till all el som behövs för att försöka ersätta fossila bränslen ska säkerställas. En annan fråga som miljörörelsen tycks ducka för är att även elektrifieringen innebär kraftiga miljökonsekvenser kopplat till behoven av kritiska metaller. Gång efter gång får vi höra ledande politiker säga "vi har varit naiva". Snart kommer vi att få höra dessa ord igen kopplat till konsekvenserna av den kraftfulla ambitionen att elektrifiera hela vårt samhälle. Jag tycker det skulle vara klädsamt om en ansvarig politiker ibland slutar att säga att "vi har varit naiva" och istället axlar ansvaret och erkänner "jag har varit naiv". Om man är med och fattar ansvarslösa beslut är man antingen inkompetent (naiv) eller saknar "ryggrad". Den med ryggrad ska göra kabinettsfråga som minister eller ansvarigt kommunalråd om det man själv anser vara rätt väg framåt inte får ett stöd i stora viktiga frågor. Det är ansvarsfullt och modigt.
Många av de metaller som krävs för digitaliseringen och elektrifieringen av vår värld finns i länder som har mer auktoritära styrelseskick än de västländska. Det är inte ointressant. Särskilt inte när vi nu talar om länder med massor av befolkning och hyfsat stark militär kapacitet.
Tomas Persson lyfter klokt upp nedan på sin FB sida:
"Att producera el av sol och vind kräver en enorm ökning av utbudet av koppar, nickel, aluminium, grafit, litium och andra mineraler. En elektrisk bil behöver 200 kilo mer aluminium och 75 kilo mer koppar än en vanlig bil. Det är på motsvarande vis med de mineraler som krävs för att bygga de tiotusentals vindsnurror och miljontals solmoduler som energiomvandlingen skulle kräva. The International Energy Agency har pekat på att tillgångarna av mineraler inte kommer i närheten av att öka enligt dessa behov. Det är som bäddat för inflation.
Priset på litium har ökat med 1 000 procent på två år, koppar och nickel har stigit med 200 respektive 300 procent. Aluminium, den mest använda metallen efter järnmalm har gått upp 200 procent."
Sveriges Geologiska Undersökning, SGU, lyfter tydligt fram var i världen de kritiska metallerna finns. Det i kombination med ett "utbuds och efterfrågan" resonemang. Marknadsekonomi helt enkelt. Borde få även den mest naiva politiska företrädaren att se allvaret i situationen. Inte minst ur ett inflationsperspektiv. Oljans prisutveckling har historiskt haft stor påverkan på inflationsutvecklingen. I den omställning som nu äger rum får vi nya inflationspåverkande grundämnen. Självklart ska Sverige återigen utveckla gruvnäringen om det innebär goda nationella intäkter. Sverige har både kobolt och litium som är enormt värdefulla råvaror inom elektrifieringsmarknaden. Hur ser avtalen med internationella gruvbolag, som får prospektera, ut i Sverige? Är det inte viktigt att liknande "nytt guld" ska exploateras av till exempel LKAB eller SSAB? Vi är väl inte återigen naiva ur ett svenskt perspektiv?
Gunnar Wetterberg skriver i sammanhanget en läsvärd krönika som bifogas nedan. De naiva ”gröna” i Tyskland drev fram ett stort beroende av rysk olja och gas när kärnkraften skulle snabbavvecklas. Tyskarna har starkt bidragit till många miljarders intäkter per år till Putin och hans oligarker. De ”gröna” tycks sakna förmåga till ”kortsiktigt” konsekvenstänkande. 10-30 års perspektiv är i sammanhanget kortsiktigt. Tyskarnas och svenskarnas kärnkraftverk måste användas klokt och inte avvecklas. Jag önskar att vi kunde säkerställa långsiktig och stabil elförsörjning utan olja eller kärnkraft. I valet mellan dessa energikällor väljer jag hellre säkra kärnkraftsverk före Putins olja. Vad tycker du?
”Fast för framtiden finns det en hake. De nya projekten kommer att kräva mängder av el – men var ska vi ta’t? Sol och vind, svarar optimisterna. Men i Energimyndighetens scenarier är det inte säkert att de nya energislagen kommer att räcka till, ens med kraftiga ökningar – och till det kommer väderberoendet. Om solen och vinden mojnar måste det finnas andra energislag att sätta in. Hittills har svängningarna parerats med vattenkraft och kärnkraft.”
” Därför blir kärnkraften dubbelt central – inte bara som en del av den totala elproduktionen (i dag omkring 30 procent, mot 45 procent för vattenkraften), utan också som reserv när väderelen fallerar. Alternativet är mer olje- och kolkraft, åtminstone i grannländerna söder om Östersjön, och i värsta fall även här.”
”Kärnkraftssäkerheten måste prövas med all den omsorg som krävs för att avvärja alla risker och vinna allmänhetens förtroende – men miljöbalkens begränsningar är irrationella. Genom att hämma forskning och utveckling gör de större skada än nytta, och det kan inte gärna ha varit avsikten.”
Det är hög tid att vi i Sverige inser att det är dumt att rösta fram partier att företräda oss som erbjuder naiva politiker! Vi har mycket att lära av våra Nordiska grannar. Inte minst våra finska grannar i öst. Är det bristen på krigsupplevelser på hemmaplan som gjort så många svenska politiker naiva?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar