Barnafödande
Jag satte nästan kaffet i fel strupe när jag såg en rubrik från Anna Dahlberg, Expressen, om att man för en gång skull gjorde klokt i att hänga på en tyckande miljöpartist. Självklart ska flerbarnstillägget tas bort från bidragssystemet. Självklart ska vi under överskådlig tid fokusera på kompetensinvandring och i övrigt stötta utsatta i sina närområden och kraftigt förbättra integrationsarbetet på hemmaplan. Svensk migraitonspolitik och brist på integrationspolitik är ett mästerverk i dåligt ledarskap. Liberal "låtgå" mentalitet i kombination med vänsterns "offerkofteperspektiv" blev förödande. Redan 2015 när jag bland annat bodde en natt i Biskopsgården var problembilden tydlig. Under min utanförskapsturné 2015 i Malmö, Göteborg, Södertälje och Stockholm gav möten med enskilda invånare, skolor, socialtjänsten, fastighetsägare och Polisen en tydlig bild av läget. Det var innan "flyktingkrisen" 2015. För mig är det obegripligt att många svenskar fortsätter att tro att partier som hanterat dessa frågor så dåligt ska ges fortsatt förtroende. Utvecklingspartiet demokraterna, UP, har en konkret och inkluderande integrationspolitik. Den balanserar rättigheter med skyldigheter på ett rimligt sätt. Den utgår ifrån en tro på varje människas möjlighet att positivt bidra till en ljus tillvaro för oss alla.
Anna Dahlberg, Expressen, skriver läsvärt nedan. Håll med om att det är illa att vi har ett så dåligt debattklimat i Sverige att liknande reflektioner bara kan framföras av en miljöpartist, eller vänsterpartist, för att den inte ska framställas som invandrarfientlig.....
"Mamman kämpar för att hålla sina barn borta från de gängkriminella, som ständigt cirkulerar i utomhusmiljön och jagar nya barn att rekrytera. Hon kämpar också själv för att komma in i det svenska samhället. Men efter åtta år i Sverige har hon fastnat i SFI och kommer inte vidare. I likhet med andra kvinnor i sin klass har hon hamnat i en rundgång av barnafödande och svenskkurser. Det är mot den bakgrunden som Stenevi tänker högt om ”att ett samtal om familjeplanering på något sätt måste till”. Hon jämför med den klassresa som Sverige gjorde, där familjeplanering och kvinnors självständighet var en central del. Samtidigt inser hon att ämnet är ”superkänsligt förstås”. Det hedrar Märta Stenevi att hon vågar ta upp denna fråga. Att det är just hon som lyfter på locket torde underlätta en kommande diskussion."
"Så sent som 2017 gick åtta procent av den svenska biståndsbudgeten till familjeplanering. Att stärka flickors och kvinnors sexuella hälsa och rättigheter beskrivs som en väg ut ur fattigdom. Det sambandet gäller även i Sverige – både historiskt och i nutid. Det var ett frigörelseprojekt för kvinnorna när Sverige gjorde resan från stora barnkullar till små. Pionjären Elise Ottesen-Jensen reste runt i landet och spred kunskap om familjeplanering.
"Samma resa behöver nu kvinnor i de utsatta områdena göra. Det skulle innebära ett enormt jämställdhetslyft för Sverige om fler kvinnor i dessa områden hade ett fast jobb att gå till i stället för att fastna i barnafödande och utanförskap."
"Det handlar inte bara om att lyfta kvinnorna, utan även barnen. Fler mammor på jobbet skulle innebära fler barn i förskolan, vilket skulle underlätta skolstarten. Många barn är så trångbodda att de inte kan göra sina läxor i fred eller ens gå på toaletten vid behov. I Diamant Salihus bok ”Tills alla dör” berättas om hur vissa barn i stora syskonskaror med ensamstående mammor sover under köksbordet eller bland skorna i hallen."
"Hur kommer det sig då att frågan om barntätheten så sällan tas upp i debatten om gängvåldet? Alla talar numera om behovet av att stoppa nyrekryteringen. Det har blivit det återkommande mantrat när både rikspolischefen och justitieministern uttalar sig. Men demografin utgör i sig en enorm rekryteringsgrund. Två av tre invånare i utsatta områden har ännu inte fyllt 45 år. I gruppen svensksomalier har endast 12 procent passerat 45-årsdagen."
"Lägger man till detta de tuffare livsvillkoren och utslagningen ur skolan så inser man vidden av den utmaning vi står inför. Självfallet ska samhället göra sitt yttersta för att så många barn som möjligt ska lyckas i livet. Men skolan och socialtjänsten kan inte trolla. Uppgiften måste vara realistisk."
”Mer resurser” hjälper inte mot trångboddheten, mammor som fastnar på SFI, frånvarande fäder, föräldrar som tackar nej till socialtjänstens insatser, brist på lämpliga familjhem, elever som skickas i väg till hemlandet under terminen och så vidare. Den sociala grogrunden till gängvåldet är betydligt mer komplex än så."
"Till att börja med måste staten sluta att ge drivkrafter att skaffa många barn. Flerbarnstillägget måste omedelbart tas bort och ett bidragstak införas. I dag har exempelvis en sexbarnsfamilj rätt till 11 740 kronor barnbidrag per månad. Till det ska läggas eventuella underhållsstöd om mamman är ensamstående."
"Dessa bidrag räknas visserligen av som en inkomst om familjen får försörjningsstöd, men även riksnormen är generös för den som har många barn."
"Kommuner bör ställa krav på att både män och kvinnor som mottar försörjningsstöd aktivt ska söka jobb eller utbilda sig. När Socialdemokraterna i Norrköping införde ett sådant aktivitetskrav sparade man både tiotals miljoner kronor och åstadkom ett jämställdhetslyft."
https://www.expressen.se/ledare/anna-dahlberg/lyssna-pa-marta-stenevi-for-en-gangs-skull/
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar