Broilertidens slut
Alla verksamheter måste veta varför de finns och anpassa sig för att klara de förändringar som ständigt äger rum. Enskilda människor och organisationer som inser det har en chans att kunna fortsätta att vara relevanta på en arbetsmarknad och för att fylla något meningsfullt syfte. Vår demokrati är ung. Den är bara lika gammal som allt fler människor blir, 100 år.
Flera av dagens större partier har, bortsett ifrån SD och MP, har under olika namn funnits under många av dessa 100 år. Den som är intresserad av den svenska demokratins utveckling kan med fördel ta del av mycket tillgänglig historik om detta. SCBs beskrivning av den svenska demokratins utveckling nedan är läsvärd dör den intresserade. Allt var inte dumt förr. Vill minnas att det i till exempel USA fortfarande är så att människor som sitter fängslade under tiden inte får rösta som en del av straffet.
"Hösten 1921 fick kvinnor i Sverige för första gången delta i ett val till riksdagens andra kammare på samma villkor som män. Detta brukar betraktas som en manifestation av det demokratiska genombrottet i vårt land. Men alla fick för den sakens skull inte rösta. Det dröjde exempelvis till 1937 innan personer intagna på häkten och anstalter fick rösträtt, och först efter valet 1988 fick de som av domstol blivit omyndigförklarade rätt att rösta. De som i dag inte får rösta i svenska riksdagsval är personer under 18 år och utländska medborgare."
https://www.scb.se/hitta-statistik/artiklar/2021/hundra-ar-av-svensk-demokrati/
Det finns ett uttryck som lyder att den första generationen bygger, den andra förvaltar och den tredje fördärvar. Personligen anser jag att de svenska partierna kan sättas in i det perspektivet. Partiernas första generationens politiker var ofta förankrade i verkliga jobb och kämpade parallellt med gemensam samhällsutveckling genom politiken. Den andra generationen byggde vidare på de grundläggande och mycket goda generella förbättringar som den första generationen skapade men samtidigt kom allt fler av partiernas ledande politiker direkt från skola och ungdomsförbund till heltidsuppdrag som politiker. Och den andra generationens styrande byggde upp en i jämförelse med förr enorm offentlig verksamhet. Den tredje generationens ledande politiker är i väldigt stor utsträckning karriärpolitiker utan ordentlig arbetslivsförankring och som bara vill erbjuda mer och mer av "socker" till invånarna istället för att fokusera på att säkerställa att vi får tillräckligt bra kvalité i välfärdens kärnverksamheter.
Väldigt mycket talar också för att de etablerade partierna fastnat i för starka beroendeband till starka intresseorganisationer. Med tanke på att de etablerade partierna är överösta med skattemedel är det en dålig ordning i en tid där det största behovet är att säkerställa kvalité i det vi förväntar oss att få för alla skattepengar vi betalar. Kvalité i rättssystemet, kvalité i Försvarsförmågan. Kvalité i skolans verksamheter. Kvalité inom sjukvården och omsorgen. Kvalité kopplat till gemensam infrastruktur som till exempel tågsystem som fungerar enligt tidtabeller. Den som vill se en nödvändig förbättring gör klokt i att söka moderna politiska alternativ bland partier som tydligt står på invånarnas sida utan tidigare låsningar till särintressen. Den som inte insett att kvalitetsbristerna inom ovan nämnda områden är omfattande måste leva i ett stort förnekelsemörker.
Ett parti som började som ett bondeförbund och som började förändra sig till att bli relevant för många fler i den moderna världen är Centerpartiet. Med allt färre bönder och allt färre andel av befolkningen boende på landsbygden var det partiet på god väg att klara av en nödvändig omställning under Maud Olofssons ledning. På god väg att ha en chans att göra en nödvändig anpassning till en ny verklighet. Att bli relevanta för många nya invånare runt om i Sverige, inklusive i allt mer tätbefolkade städer. En sak är säker, broilerledarskapet slarvade bort den chansen. Nu har Sverige inte ett behov av fler partier i riksdagen och i andra demokratiskt tillsatta församlingar men av nya vitalare och moderna partier utan gamla bindningar och utan politiska karriärister.
Ann-Charlotte Marteus, Expressen, skriver läsvärt om Centerpartiet nedan. Det finns mycket att säga om ledarskapets kvalité men en sak är helt säker. När man inte klarar av att hantera sina partners tillräckligt bra, då går det garanterat dåligt. ”Den som gapar efter mycket mister ofta hela stycket”.
"Centern är ett vrålrikt parti. Det är därför de så ofta kan plåga oskyldiga medborgare med sina reklamkampanjer. I regel består kampanjerna av jättestora porträtt av Annie Lööf som ser bestämd och framåt ut bredvid ett sjok med spretiga bokstäver som formar C-klyschor med signalord. Det ekar av tomhet."
"Uppenbarligen kan inte smarta politiska idéer köpas för pengar. Detsamma gäller, tack och lov, goda opinionssiffror: Centern ligger en bra bit under 2018 års valresultat – då 8,6 procent, nu 6,8, enligt Novus – och förtroendet för partiledaren har sjunkit drastiskt. Enligt Aftonbladet råder det dessutom internt kaos i partiet. Det är, enligt anonyma röster, hårt toppstyrt. Dessutom är mittenstrategin impopulär och arbetsmiljön på partikansliet sägs vara jättestressig och hemsk."
"Men rapporter om en tystnadskultur hördes även i fjol och det finns röda flaggor. Som att Annie Lööfs stabschef, Kristian Ljungblad, slutade i januari. När en sådan nyckelperson hoppar av åtta månader före valdagen är något riktigt fel. Ingenting är viktigare än att säkra ett stabilt team inför ett val."
"Det faktum att partiet velar mellan blocken, och att Lööf plötsligt sade att hon kan sitta i en S-ledd regering samtidigt som V-aversionen är urstark, har säkert lett till internt missnöje. Och landsbygdssegmentet är inte förtrollat av den värderingsoffensiv som lockade storstadsväljare ett tag. Dessutom verkar ingen utom Annie Lööf och Martin Ådahl fatta storheten i begreppet ”den breda mitten”. I takt med att partiet har minskat opinionsmässigt har uttrycket därtill blivit alltmer komiskt i all sin storvulna egocentricitet."
https://www.expressen.se/ledare/ann-charlotte-marteus/centerns-cash-raddar-inte-annie-loof/
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar