Pacifism räddar ingen från rovdjur

Vissa förstår bara hårt maktspråk

Pacifism är en fin medmänsklig tanke som inte fungerar i den verkliga verkligheten där det finns för många extremt hänsynslösa maktmänniskor och psykopater redo att använda extremt våld för att få som de önskar. Om alla hade varit lika kloka och arbetsamma som min morfar hade världen inte behövt några vapen eller fängelser. Så är det dock inte i den verkliga verkligheten. Sedan Adam och Eva har vi gott om bevis på att människan har tillräckligt många som inte skyr några medel för att försöka få som de själva önskar. Det är för att bättre hantera dessa människor som lagarna skapats. De människorna finns allt för ofta bland maktens människor. Särskilt i kulturer som är mycket auktoritära. Även mycket auktoritära länder har lagar. Det som särskilt utmärker diktaturer är att de exkluderar sig själva från att ställas inför rätta när de begår lagöverträdelser. Diktaturer har inte heller med i sina lagar hur folkets allmänna röst ska få genomslag i allmänna val. Brutala maktmänniskor kan bara motverkas genom att de tror att de inte har en chans genom att bruka våld för att få som de vill.

https://www.studocu.com/sv/document/linneuniversitetet/samhalls-och-beteendevetenskapliga-perspektiv-i-socialt-arbete/sammanfattning-av-boken-manskligt-beteende/4018275

Karin Pihl, GP, skriver läsvärt om att pacifism inte skyddar oss svenskar från auktoritära och territoriehungriga personer som herr Putin och hans kompisar. Miljöpartiets pacifistiska hållning är ytterligare ett starkt skäl till varför det är bra för det svenska folket om de åker ur Sveriges riksdag.

"Det är beundransvärt att ukrainarna gör motstånd. Men egentligen är pacifism och icke-våld det enda realistiska alternativet till att lösa konflikter, skriver Halldorf. Detta eftersom våld aldrig går att kontrollera, och att fred aldrig kan byggas med våld. Men stämmer det verkligen? I över hundra år har den svenska fredsrörelsen propagerat för att våld inte löser konflikter. Nedrustning är det enda alternativet, fred ska konsekvent byggas med dialog. Det vore fantastiskt om det fungerade. Problemet med pacifism som ideologi är inte målsättningen. Få gillar krig och död. En värld där alla världens länder levde i harmoni med varandra, och där alla konflikter löstes med dialog och diplomati, skulle vara mycket bättre."

"Den tråkiga nyheten är att en sådan värld aldrig kommer att existera. För tvärt emot vad Halldorf och andra som ansluter sig till icke-våldsläran anser går det faktiskt att bygga fred genom militär kapacitet. Det kanske inte blir en harmonisk och ljus fred där John Lennon spelas på repeat och människor lär sig att älska sina forna motståndare. Men våld, eller snarare förmåga till våld, är ofta nödvändigt för att besvara eller framtvinga ett tillstånd av långvarig fred."

"Det felaktiga antagandet som görs av fredsrörelsen är som sagt inte dess strävan efter frånvaro av krig. Felet bygger på uppfattningen att vi kan vinna över våra motståndare enbart genom vår moraliska överlägsenhet – idén att vi genom att rusta ned och satsa allt på diplomati, dialog och samarbete, kan få Putin eller vem som nu är vår motståndare att förstå att det är dumt att kriga."

"Det andra grundläggande problemet med icke-våldsideologier är att de inte förstår att våld, dessvärre, är en del av den mänskliga naturen."

"Man anser att våld är dåligt och kritiserar därför den institution (polisen, försvaret, Nato) som för tillfället sitter på den starkaste våldskapaciteten. Man tror att om dessa institutioner avvecklas eller åtminstone bantas ned så kommer en värld utan krig och våldsamheter bli möjlig."

"Men om dessa institutioner försvagas kommer någon annan – kriminella, terrorister eller fientliga styrkor – att försöka träda i dess ställe. Ordningen upprätthålls alltid av någon. Den som är villig att försvara freden, demokratin och friheten med vapen kan vara med och avgöra vem denna part är. Den som väljer pacifismen avsäger sig den rätten."

https://www.gp.se/ledare/pacifism-r%C3%A4ddar-oss-inte-fr%C3%A5n-putin-1.69330806

Vad hände här? Om det stämmer att hon skulle fly istället för att kämpa för att befria oss håller jag med om att det var ett tråkigt skott i foten. Det är klart att alla som vill vara en del av ett fritt land fullt av empati för mänskliga rättigheter stannar och kämpar mot mänskliga rovdjur som kan tänkas vilja ta det ifrån oss. Ann-Charlotte Marteus, Expressen, skriver om en ny påstådd "groda" från liberalt håll. Jag kan bara instämma i Marteus funderingar, hur är det möjligt att L ständigt skjuter sig i foten? En sak är säker, en pacifist skjuter sig aldrig i foten........

"Liberalerna har en välutvecklad förmåga att sätta krokben för sig själva. Bland de senaste årens snubblerier kan nämnas förre partiledaren Jan Björklund, som drog till Rom snabbare än drottning Kristina när han väl hade satt sin kråka under Januariavtalet. Efter sig lämnade han ett akut splittrat parti som inte bara bråkade inför öppen ridå, de skickade i princip ut fribiljetter." 

"Det pratas landsbygdspolitik och Sabuni konstaterar att det kan vara säkrare att bo på landet i kris och krig. Hon berättar om en väninna som tänker fly till Norge om kriget kommer. ”Och jag har tänkt precis samma sak! Vi har Skillingmark i Värmland, där kan vi klara oss med mat och vatten. Och blir det ännu värre så kör vi över till Norge!” Detta säger hon alltså inför en livsviktig valrörelse. Samtidigt som hon driver linjen att Liberalerna ”går till val på maktskifte och en liberal/borgerlig regering. Så vi kommer stödja den regering som vi själva sitter i.”

https://www.expressen.se/ledare/ann-charlotte-marteus/om-kriget-kommer-vill-sabuni-fly-landet/