En majoritet av Sveriges väljare är kloka
Att tro på människans förmågor och att förstå att marknadsekonomi är mycket bättre än planekonomi är klokt. Det är mycket positivt att det finns en stor majoritet av invånare i Sverige som förstår att det är så. De som tror på "proletariatets diktatur" och planekonomi är färre än 20 procent av Sveriges väljare. De flesta sossar är inte för planekonomi. S upplevs dock som mer rättvisedrivna än till exempel M. Det är inte oviktigt när människor väljer hur de ska rösta. På många sätt är inte S ett vänsterparti. Och i det globala perspektivet är det allt mer uppenbart att det är det liberala systemet mot det mer auktoritära som står mot varandra. Och trots att det svenska samhället kan beskrivas som liberalt är inte toppstyrda svenska partier särskilt liberala i sin maktutövning. Om det kan man tycka mycket. I min bok ”En stund på jorden” tar jag bland annat upp att de flesta av människans stora filosofer aldrig förespråkat att alla invånare ska ha en röst som väger lika tungt. Och en sak är säker, pendeln svänger gång efter gång år efter år.
Håkan Boström, GP, skriver läsvärt om vårt demokratiska läge nedan. Den som följt Centerpartiets ledning de senaste 14 åren slås av hur stora svängningar det partiet gjort på kort tid. Det är intressant. Den senaste svängningen gör sannolikt att S får fortsätta att styra över EU-landet Sverige. Idag är de viktigaste valen vi får delta i kommunvalet och EU-valet. Inom ramarna, som i huvudsak sätts allt mer inom EU-systemet, är det i kommunerna vi kan skapa framgång eller misslyckande. Många har fortfarande inte förstått det. Att till exempel en kommun som Uppsala rankas av Lärarförbundet som 261:a kommun av 290 kommuner när "Bästa skolkommun" rankas borde få alla Uppsalabor att rösta på nya lokala politiska krafter. Vi får se hur mycket Uppsalaborna bryr sig om sin egen närmaste samhällsutveckling i valet 2022 som avgörs den 11/9 2022.
"Förtroendet för demokratin är högt i Sverige. Tre av fyra svenskar tycker att det politiska systemet fungerar bra. Tilliten till samhällets institutioner och andra medborgare är också överlag hög och stabil. Det finns med andra ord en stark tilltro både till samhällets formella strukturer och till andra medborgare. Med de flesta mått är den faktiskt högre i dag än på 1990-talet."
"Att det generella förtroendet för samhällets institutioner är högt betyder dock inte att människor är nöjda med den politik som förs. Sedan ett antal år råder tvärtom en utbredd pessimism om framtiden. 60 procent av svenskarna anser att landet är på väg åt fel håll. Det här missnöjet slog igenom i samband med flyktingkrisen 2015 och har sedan dess legat stabilt högt. De senaste 15 åren har dessutom fler svenskar placerat sig till höger politiskt än till vänster – trots att landet styrts av rödgröna regeringar halva tiden. Det kan förstås också ha bidragit till missnöjet. Höger handlar här om självidentitet. Det är tydligt att det är frågor om lag och ordning samt invandring som står högst på högerväljarnas prioriteringslista – brottsligheten står faktiskt högst på hela den sammantagna väljarkårens lista. Däremot avspeglar inte högervinden något stöd för nyliberala ekonomiska reformer. Enbart var femte svensk motsätter sig ett förbud mot vinstuttag i välfärden, medan två tredjedelar är för ett sådant förbud. Trenden är snarast att högerväljarna blir mer kritiska till välfärdsvinster. Det är också bara en femtedel av väljarna som vill minska den offentliga sektorn, det vill säga offentlig vård, skola och omsorg."
"Andra trender är ett ökande stöd för kärnkraft, liksom för NATO-medlemskap (och det redan innan Ukrainakriget) och ett motstånd till höjda skatter på drivmedel (redan innan de senaste prisökningarna). Till de mindre uppmärksammade trenderna hör en ökad oro för tilltagande narkotikaanvändning i samhället. Att väljarna placerar sig till höger kan i hög grad översättas med att det vill ha ordning och reda i sin vardag. För att de också ska rösta på partierna till höger måste dessa partier svara upp mot väljarnas ståndpunkter på de enskilda sakområdena och göra det trovärdigt att de är bättre skickade att göra något åt det väljarna oroar sig för. När Socialdemokraterna inte behöver ta hänsyn till sina betydligt mindre populära samarbetspartier har de nämligen stora möjligheter att fånga upp dessa opinionsströmmar som även kan beskrivas som "gråsossiga". S har dessutom en fördel i att de står närmare väljarna i synen på privata välfärdsföretag. Att Magdalena Andersson har ett rekordhögt förtroende som partiledare visar tydligt att S har en stark position inför valet i höst."
"Att oppositionen inte lyckats erövra regeringsmakten trots att väljarkåren lutar höger beror förstås på att allianspartierna varit splittrade i synen på Sverigedemokraterna – och indirekt på att innebörden av att kalla sig ”höger” varit annorlunda för en centerpartist och en sverigedemokrat. Av SOM-mätningarna framgår dock att C- och S-väljarna närmar sig varandra, även om det fortfarande finns ett betydande ideologiskt avstånd. C-anhängarna tycker exempelvis mer illa om M än om S i dag och acceptansen för regeringssamverkan mellan de bägge partierna blir allt starkare hos deras väljare. Högervinden har börjat mojna enligt mätningarna, och en förklaring kan vara att Centern allt mindre är att betrakta som ett högerparti."
När vi ”talar” om vänster och höger är det hög tid att västvärlden på allvar försöker lära sig vad Kina idag är för ett system ur ett ideologiskt perspektiv. Som jag skriver i min bok ”En stund på jorden” är det ett land och ett folk med en mäktig historia. En historia där Konfusianismen länge varit stark. Vissa vill klassa dagens Kina som statskapitalistiskt. Vissa vill klassa dem entydigt som en vänsterdiktatur. Vissa nöjer sig med att klassa dem som en diktatur. Jag säger att de håller på att utveckla något nytt som samtidigt bottnar i Konfusianismen. Hur många i västvärlden har brytt sig om att försöka förstå vad konfusianismen står för? När väst stod mot Sovjetunionen stod marknadsekonomin mot den statliga planekonomin. Som jag skrivit tidigare är ryssarna nu borta som stor global spelare. The Economist gör i sitt senaste nummer liknande slutsatser som jag gjort. Om ”Väst” långvarigt vill erbjuda ett alternativt system till det som Kinas maktparti utvecklar behöver vi lära oss att bli mindre kortsiktiga. ”Privately, its officials project confidence that time will deliver a post-war settlement that is greatly to China’s advantage.”
”Time is not on the side of most of those involved in Ukraine’s horrors. Every hour brings new agonies for the Ukrainian people and government. Each passing day exposes, with greater clarity, the miscalculation of Russia’s leader, Vladimir Putin, in launching a war of choice against a country he underestimated. For America and its allies, admiration for Ukraine’s resistance is tempered by fears that it cannot last for ever, as Mr Putin escalates the killing.”
”In contrast, one great power, China, is a study in patience. Privately, its officials project confidence that time will deliver a post-war settlement that is greatly to China’s advantage. Since the invasion on February 24th, China has rebuffed repeated pleas from foreign governments that it work more actively to persuade Russia—its “rock-solid” friend—to put a swift end to the mayhem. It has gone no further than boilerplate calls for restraint by all parties in the conflict. Western impatience is showing, with foreign ministers from Spain to Singapore calling on China to exert its “enormous influence” on Russia.”
http://webb.folkbildning.net/kina/kina-ideer-konfucianism
Min förhoppning är att dessa två system kan leva i harmoni med varandra. Vi får se hur det utvecklas.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar