De rikaste kan alltid dra
I alla tider har det varit de som definierats som medelklass som fått bära samhällets kraft. Under lång tid har medelklassen jagats och sugits ut av kungamakter genom skatt och tvångsarbete i olika former. Ibland mer och ibland mindre. De fattiga har som nu inte haft mycket att bidra med förutom enkla arbetsuppgifter som de också alltid förr fick utföra. Förr tvingades de dock till olika former av vapentjänst, någon form av arbete eller total underkastelse till den/dem som gav dem mat för dagen och någon form av bostad. Länge var det också enbart män och självförsörjande män som fick rösta i varianter av demokratier i våra nordliga länder. De på toppen av hierarkin levde på skatterna från de skattebetalande och från olika varianter av plundringsäventyr. Möjligheterna för de rikaste att gräva ner delar av sina skatter i andra länder var små. Idag är verkligheten en annan och de rikaste kan snabbt och enkelt flytta till andra länder och ha med sig stora delar av sin förmögenhet. Det är inte lika enkelt för medelklassare. Som vanligt är det medelklassen som har mest att vinna på ett välskött lokalt samhälle med få som inte är självförsörjande.
Den skattetyngda medelklassen har sällan haft möjlighet att avancerat skatteplanera eller skattefuska. Medelklassen är kassakon som på riktigt bär upp ett samhälles ekonomi. Därför är det mycket oroande när som i Sverige självförsörjningsgraden minskar. Vi har allt fler invånare som lever på andra invånares insatser för laget. Den negativa utvecklingen måste brytas. Johan Eklund skriver nedan en mycket läsvärd artikel i Axess om hur dimridåerna kopplat till arbetslöshet ser ut och hur allvarligt det är att allt fler är bidragsberoende.
”Idag är 790 000 individer i arbetsför ålder (20–64 år), så kallade ”helårsekvivalenter”, försörjda på bidrag och sociala ersättningar i olika former. Till detta ska läggas en betydande grupp av subventionerade anställningar, något som inte kan ses som ”riktiga jobb”.”
”För lekmän blir den officiella arbetsmarknadsstatiken snabbt något av en djungel av olika definitioner. Det centrala problemet ur mitt perspektiv är att varken sysselsättnings- eller arbetslöshetsstatistiken ger en rättvisande bild av hur ekonomiskt aktiv en individ är. För många lär det komma som en överraskning att den som enligt statistiken är sysselsatt och har ett arbete långt ifrån säkert faktiskt kan försörja sig själv. Sysselsättningsmåttet har historiskt baserats på huruvida en individ arbetat minst en timme under november månad – det kan räcka med inkomster på några hundralappar för att anses vara sysselsatt.”
https://www.axess.se/artiklar/dimridaer/
https://portal.research.lu.se/portal/files/96086889/Sj_lvf_rs_rjning_r_det_angel_get_.pdf
https://www.svensktnaringsliv.se/utanforskap/
Talesättet ”Mycket vill ha mer och helvetet blir aldrig fullt” gör sig ständigt påmint. Att människor längst ner på ett samhälles socioekonomiska ”stege” begår brott för att försöka kompensera för sin usla livsmiljö kan jag förstå. Att människor som badar i tillgångar ägnar sig åt avancerat skattefusk och placerar tillgångar i ”skatteparadis” imponeras jag inte av. Det är tyvärr lätt att förstå att dessa ”skatteparadis” inte stängs ner av USA, EU och Kina eftersom det gång efter gång visar sig att dessa makters ledande figurer själva utnyttjar dessa giriga möjligheter. Istället för att skattemyndigheter ägnar mycket tid åt att jaga vanliga människor och småföretagare borde de mycket bättre samarbeta för att komma åt de rikaste och mäktigaste som ägnar sig åt fusk.
Att en som Tony Blair, tidigare premiärminister i Storbritannien, gömmer pengar upprör mig särskilt mycket. Hans stöd till Bush II för att invadera Irak kostade och kostar svenska skattebetalare massor av pengar och har starkt bidragit till våra utanförskapsproblem. Varför ska jag inte tro att Blair fått stora mutor från vapenindustrin för sitt kraftiga stöd till att invadera Irak? När han gömmer tillgångar som han gör luktar det mycket illa. Mutor och korruption kallas det om det stämmer. Du kommer väl ihåg att Blair, tidigare hyllad Labour ledare i Storbritannien, med all rätt fick avsluta sin politiska tid i förnedring? Varför? Det avslöjades att han lurade in britterna i Irakkriget utan rimliga grunder. Du förstår säkert hur mycket vapenindustrin och privata arméer tjänar på krig liknande dem i Irak. Inte minst ger krig chansen att på riktigt testa nya avancerade vapen. Syniskt? Nej, krass verklighet. Nedan bifogar jag både en artikel om Blairs politiska slut och en artikel i Dagensps om ännu en ”läcka” kopplad till skatteparadis.
”Som Dagens PS rapporterat om presenterade det internationella journalistnätverket ICIJ (International Consortium of Investigative Journalists) under söndagen en ny läcka där de visar hur politiker, miljardärer, kungligheter och kändisar gömmer pengar i skatteparadis som Brittiska Jungfruöarna, Seychellerna och Belize.”
”Läckan visar hur Storbritanniens tidigare premiärminister Tony Blair, sångerskan Shakira och många andra kända ansikten använder sig av komplicerade bolagsstrukturer för att gömma tillgångar där skattemyndigheterna inte har insyn.”
”Enligt Fortune Magazine kan så mycket som 32 biljoner dollar – mer än USA:s enorma statsskuld som också är aktuella nyheter – vara gömda i olika skatteparadis världen över.”
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar