Fakta skapar de hållbara bilderna
Jag blir mer och mer övertygad om att ett globalt framgångsrikt företag är utmärkt att använda som metafor för att skapa ett framgångsrikt land. Tvärt emot det många politiker, och icke näringslivserfarna medieprofiler, ofta anser. De lyfter ofta fram att det är stor skillnad. Det visar också hur lite de vet om hur framgångsrik näringslivsverksamhet fungerar. Till att börja med kan ett aktiebolags ägare jämföras med ett samhälles invånare. Det är för att uppfylla deras förväntningar som ett aktiebolag finns. Den stora skillnaden mellan ett företag och till exempel en kommun är att företaget oftast har andra kunder än sina aktieägare. För att ett företag ska kunna uppfylla sina aktieägares förväntningar måste företagsledningen och övrig personal skapa många och nöjda kunder. Många och nöjda kunder skapar man genom att prisvärt leverera den kvalitet av produkter och tjänster som kunderna för betalt pris kan förvänta sig. För politiker i en kommun är invånarna både ägarna och kunderna. Det är invånarnas förväntningar på det offentliga som ska styra den politiska verksamheten och det är förmågan att leverera utbildning, omsorg, sjukvård, fungerande vägar etc som avgör om vi som invånare är nöjda med det vi får för alla skattepengar. Skattepengar som begränsat måste prioriteras utifrån vad invånarna anser vara viktigast. Inte prioriteringar utifrån vad politikerna tycker är roligt. Ett faktiskt problem i dagens Sverige är att allt för få politiskt aktiva tänker på detta sätt. Personligen tror jag att ett av skälen till varför vissa länder utvecklades mycket positivt på 1800-talet och 19-talets inledning var för att det var erfarna och ofta företagare som var folkets offentliga företrädare. För att Sverige ska utvecklas mycket positivt igen måste vi rösta fram betydligt fler erfarna och väl meriterade invånare att företräda vårt gemensamt bästa.
När kommuner och landet åter demokratiskt företräds av erfarna och kloka personer kommer också Sverigebilden att stärkas. Sverigebilden kan aldrig bli någon annan än vad vi tillsammans gör den till genom höga ambitioner och framgångsrikt samhällsbygge. Då kan man inte ha oerfarna och otränade vid "rattarna" och man kan inte heller bedriva en ansvarslös migrationspolitik och en värdelös integrationspolitik. Bara brett framgångsrikt företagande, en klok politik och kompetenta politiska ledare skapar förutsättningarna för en stark positiv Sverigebild.
Expressens ledare skriver läsvärt om hur illa Sverige sköts politiskt och hur det skadar vår Sverigebild. Innan den usla Coronahanteringen var det oförmågan att undvika den grova brottsutvecklingen som grusade ner Sveriges image. Svenskt näringsliv, svenska idrottare och svenska musiker gör vad de kan för att vi inte helt ska förstöra vårt globalt starka varumärke. Politiken och dess ledningar är Sveriges problem, inget annat.
"Coronapandemin har på detta sätt skapat en ny världskarta – av vinnare och förlorare, av länder som har golvats av pandemin och andra som verkar ha lyckats bemästra den. Det är också en snabbt föränderlig karta. Bilden av Kina gick från mörk till nattsvart när covid-19-viruset började spridas från Wuhan. Samtidigt har det visat sig att Kina och resten av Sydostasien har varit mycket mer framgångsrikt i att bekämpa pandemin än Europa och USA. Storbritannien såg länge ut att vara Europas sjukaste land – i andnöd både bokstavligt och bildigt under pressen från såväl covid-19 som Brexit. Men en bit in på 2021 har landet rest sig och vaccinerar nu sin befolkning långt snabbare än Europa i övrigt."
"För EU innebär långsamheten omvänt en stor PR-förlust. Här hade EU-kommissionen en gyllene chans att visa mervärdet av unionen för alla sina invånare. Nu växer i stället frustrationen i land efter land. Samma regler gäller i grunden för Sverigebilden. Ytterst är det prestationen som räknas. I våras fanns en nyfikenhet kring den svenska coronastrategin, som framstod som vågad och stack ut internationellt. Men de höga svenska dödstalen – inte minst i jämförelse med våra grannländer – har fått pendeln att svänga. Sverigebilden i Tyskland är för evigt förändrad, skrev Thomas Steinfeld, författare och tidigare kulturredaktör på Süddeutsche Zeitung, nyligen i Dagens industri (31/1). ”Från att ha varit sinnebilden för ett bättre och mer rättvist samhälle har Tyskland fått en helt annan bild av drömlandet i norr... – ett anarkistiskt land där den enskilde står ensam med sina risker.” Sista ordet är för all del inte sagt ännu. När summeringen en dag görs kommer även sådant som barns lärande, folkhälsan, ekonomin och annat att vägas in. Men det går inte att komma ifrån att dödstalen och de återkommande felbedömningarna kommer att färga bilden av Sverige."
"Under senare år har det funnits en tilltagande frustration inom det rödgröna lägret över ”Sverigebilden”. Upprörda ministrar har framträtt i internationella medier som BBC och Deutsche Welle för att rätta till vad man menar är en felaktig och negativ bild av utvecklingen i Sverige, oavsett om det har gällt migration, brottslighet eller corona. En annan tendens i debatten har varit att ta interna kritiker i örat när dessa anses svartmåla bilden av Sverige. Den som inte visar prov på blågul lojalitet kan rentav anklagas för att ägna sig åt informationspåverkan och att undergräva tilliten i samhället. Men den sortens försök att rehabilitera Sverigebilden övertygar inte. Om omvärlden undrar vad Sverige håller på med bör inte det reflexmässiga svaret vara att gå till motattack. Vi bör i stället ta det som en förevändning att se oss själva i spegeln."
https://www.expressen.se/ledare/sverigebilden-kan-bara-bli-battre-av-riktiga-resultat/
"Den kommunala äldrevårdens katastrof har dock väckt en vrede som kanske varar ett tag. Jag fasar själv för dagen, inte långt borta, då jag inte klarar mig utan kommer att omfamnas av det nya välfärdssamhällets värderingar, formulerade med alla dessa vackra ord, som myggsurr en sommarafton. Men resultatet liknar alltmer den urgamla fattigvårdens. Nu bemannad med timanställda, lågavlönade människor ur ett nyinvandrat proletariat, satta att vårda de försumbara."
"Det är resultatet av orimliga prioriteringar, där de som omfattas av ”omsorgen” väger lätt när andra behov måste tillgodoses. Det är absurt att vi i Sverige ser trettioåringar som kvalificerade att beträda ministerposter och låter sjuttioåringar falla för ålderstrecket till riksdagen. Ju yngre politikerna blir desto mer ser de förstås folk med livserfarenhet som främmande, kanske hotfulla."
https://unt.se/artikel/jpkxqw6r?fbclid=IwAR2yb7PnIZfAhumKJ8vJxANODkNXwNqv0RIEzNEkWc7gFc-Sy0cK2klaW8o
Anna Dahlberg, Expressen, har länge tyckt att det är dags för M och S att tänka om för att Sverige ska kunna ledas ansvarsfullt. Spelplanen behöver omdefinieras och därefter enligt resonemanget skapa det politiska utrymmet. Håkan Boström, GP, är inne på samma linje. Om invånarnas bästa är i centrum. Faran finns hos ytterligheterna och bland naivisterna. Om man kan, måste man inte då avlöva naivister och ytterligheter från oberäkneligt inflytande? Kanske. Men vilket parti får statsministerposten... Det borde väljarna få avgöra.
” Utgångspunkten kan inte vara att väljarna alltid vill ha konflikt och straffar ansvarstagande. För en majoritet är det nog tvärtom – än så länge.”
https://www.gp.se/ledare/s-och-m-måste-kunna-prata-med-varandra-1.41944952
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar