Demokrati på dekis

Bara 100 år av rimligt demokratiskt system

Oavsett vad man analyserar och tycker till om är det viktigt att bland annat inkludera historiska perspektiv. Om många av våra broilerpolitiker skulle inkludera historiska demokratiska perspektiv kanske de skulle vara ödmjukare i sitt förhållningssätt mot länder som fortfarande befinner sig där Nodens länder var för 131 år sedan. Särskilt smakfullt skulle det vara bland de pompösa broilers som fått för sig att Sverige ska vara en ”humanitär stormakt”. 

Lena Melin, Aftonbladet, lyfter nedan upp att det nu är 100 år sedan som Sverige började bli en demokrati värd namnet. Det främsta skälet till att jag citerar henne kopplat till demokratiutvecklingen är  hennes uppmaning ”Bli en vårdare, det är min uppmaning.” En bärande idé med Utvecklingspartiet demokraterna är att stärka demokratin och få politiken att handla om invånarnas bästa. Att låta invånarnas åsikter få större löpande demokratiskt genomslag. Åter försöka få politiska företrädare som också har omfattande kunskaper och erfarenhet som gör dem tillräckligt kompetenta för viktiga förtroendeuppdrag.

”I år är det hundra år sedan Sverige blev en demokrati. Den 26 januari 1921 föll klubban i bordet i riksdagens andrakammarsal och den grundlagsförändring som banade väg för allmän och lika rösträtt hade fått klartecken. I valet i september samma år fick kvinnor rösta för första gången, med undantag för vissa kvinnor under en period på frihetstiden på 1700-talet.”

”Demokratin i Sverige är alltså ung. Det som vi i dag betraktar som en självklarhet ligger inte många generationer bort. I mitt fall bara drygt en. Demokrati är inte ett fulländat styrelsesätt. Men det är det hittills bästa som mänskligheten har kommit på. Ingenting har ännu visat sig varit bättre, det vill säga mer rättvist, bättre för den stora massan eller för miljön.”

” Men bara för att Sverige införde allmän och lika rösträtt för hundra år sedan är demokratin inte given. Den är nämligen inte starkare än det försvar för den som medborgarna tycker den är värd.” 

”Vad lär vi oss då av allt detta? Att demokratin är ung, att vi tar den för given – men att den måste vårdas, ibland med ganska hårdhänta metoder. Bli en vårdare, det är min uppmaning.”

https://www.aftonbladet.se/nyheter/kolumnister/a/vA3Jqp/min-faster-var-forst

Enligt The Economist demokratiindex lever allt färre av världens människor i det som klassas som en väl fungerande demokrati. 2020 var ett uselt år för oss som är övertygade om demokratins generella välståndskraft och dess möjligheter att bättre än andra system leverera rimlig rättvisa till befolkningen. Även i Sverige inser allt fler att demokratin behöver moderniseras och stärkas för att dagens partisystem långsiktigt ska uppfattas som legitimt av en stor majoritet av invånarna. För Utvecklingspartiet demokraterna är stärkt invånarinflytande en bärande idé med partiets bildande. ”When they go low we go high”. När naivisterna i Sverige verkar leder de Sverige allt djupare ner i diket. Den som tar del av The Economists demokratiindex borde börja fatta att den hittills förda migrations- och integrationspolitiken är vansinnig. Av många skäl. 

https://www.economist.com/graphic-detail/2021/02/02/global-democracy-has-a-very-bad-year

Karin Pihl skriver läsvärt om att den svenska självbilden på många sätt är felaktig. Inte minst inom demokratins område. Vi var till exempel inte bland de första i Norden att införa kvinnlig rösträtt. Alla andra Nordiska länderna har haft kvinnor på ländernas högsta ämbete. Eftersom kvinnor även i Sverige varit fler än männen, och numera är bättre utbildade, borde någon ha nått toppen. Både Socialdemokraterna och Moderaterna har försökt, men det misslyckades. Övriga riksdagspartier förutom SD har wannabes men det räcker inte med att vilja. I synnerhet inte i ett land där allt för många rikspolitiker ägnar sig åt demokratiskt vidriga Decemberöverenskommelser och Januariavtal. Personligen struntar jag i vilket kön en statsminister har. Jag vill ha den dugligaste möjliga på posten. Det måste finnas många kvinnor, med många års yrkeserfarenhet, som är bättre lämpade att leda Sverige än Stefan Löfven. 

” I år är det 100 år sedan det första riksdagsvalet med allmän och lika rösträtt hölls i Sverige. Jämfört med övriga Norden var Sverige sent med att införa kvinnlig rösträtt. I Norge genomfördes motsvarande reform 1913, i Danmark 1915 och i Finland 1905.”

”Även i dag ligger Sverige efter på ett plan. Vi har aldrig haft en kvinnlig statsminister. För tillfället innehas samtliga statsministerposter i de övriga nordiska länderna av kvinnor. Dessutom är ingen av dem första kvinna på den posten. Nu är det knappast ett rimligt mått för att avgöra om ett land är jämställt. Exempelvis har både Indien och Pakistan haft kvinnliga premiärministrar, Indira Gandhi och Benazir Bhutto, men ingen skulle säga att de länderna är mer jämställda än Sverige för det. Ändå är det lite pinsamt att Sverige ligger efter på det här planet eftersom det inte rimmar med den pompösa självbilden.”

https://www.gp.se/ledare/därför-har-sverige-aldrig-haft-en-kvinnlig-statsminister-1.41397584

Peter Santesson, Expressen, har dock ur ett demokratiskt perspektiv helt fel när han ger Morgan Johansson en oförtjänt poäng. Självklart ska Sverige erbjuda säkra digitala omröstningar så fort som möjligt. Allt annat är demokratiskt hyckleri och tydligt exempel på översitteri. 

” Det växer spontant när procedurerna är förtroendeingivande och lätta att kontrollera. Därför är tekniskt komplicerade e-röstningssystem så riskabla. I en upphettad konflikt kan de rasera förtroendet för hela valets legitimitet.”

https://www.expressen.se/ledare/peter-santesson/morgan-johansson-kan-ha-raddat-demokratin/

Och i denna demokratins problematiska tid ser det ut som att ett av partierna som bidrog till demokratisk utveckling i Sverige åker ur riksdagen. Så kan det gå när man hänger på mycket av vänsterns identitetspolitik, tar felaktiga positioner i för invånarna stora frågor och stöttar vänsterstyre. Liberalerna får sin sämsta opinionsmätning sedan mätningarna startade. L, MP och KD kan på riktigt åka ur riksdagen. Då kanske M och S åter kan samarbeta i de viktigaste frågorna för att återställa trygghet och konkurrenskraft i Sverige.

https://sverigesradio.se/artikel/stodet-for-l-fortsatter-sjunka-lagsta-siffran-hittills

Och i Uppsala syns demokratins problem på många sätt tydligt. Inte minst Liberalernas vansinniga stöd till Vänsterpartiet är illa och bidrar till att stärka en politik de anser sig bekämpa. Hanteringen av det så kallade Uppsalapaketet (bygge av ”ett nytt Sundsvall” i bara Uppsala stads små södra delar) och ”nytt” konstmuseum exemplifierar tydligt hur allt för många politiker blivit extremt självgoda. Vi måste återvinna demokratin och säkerställa mycket större möjligheter för invånarna att påverka hur närsamhället utvecklas. Jag håller med UNTs ledarskribent Karl Rydå, Uppsala kan med fördel använda Stockholms stads system för antal kommunalråd. 

” På måndag tas ett nytt steg i mittenstyrets, om man uttrycker det snällt, samarbete med Vänsterpartiet. Då klubbar nämligen Uppsalas kommunfullmäktige med all sannolikhet förslaget om att ge V ytterligare en kommunalrådspost (på deltid) och resurser till en politisk sekreterare.”

” Om beslutet går igenom kommer Uppsala att ha tolv kommunalråd. Det är mycket för en kommun av Uppsalas storlek. Så här resonerade till exempel Mohamad Hassan 2003, då fullmäktigeledamot i opposition, om antalet kommunalråd (UNT 26/11 2003): ”Stockholm med en budget på 29 miljarder har 12 kommunalråd. Malmö med en budget på 13 miljarder har 9 kommunalråd. Uppsala med en budget på knappt 7 miljarder har 9 kommunalråd (7 heltid och 4 deltid). /…/ Det är rimligt att tänka sig två kommunalråd — en från varje block — och heltidstjänst för ordförandena i de tunga nämnderna (5)”.”

” Om man börjar med fördelningen, så borde den ske efter en strikt matematisk modell, så att den inte, som nu i Uppsala, kan ifrågasättas. Stockholms stads lösning kan tjäna som inspiration. Majoriteten får där ett fixt antal borgarrådstjänster (kommunalråd), för närvarande 10, och oppositionen får dela på hälften så många tjänster. Fördelningen inom majoriteten är en förhandlingsfråga, medan fördelningen till oppositionen sker efter en i förväg fastställd modell.”

https://unt.se/asikt/ledare/artikel/hur-manga-kommunalrad-tal-uppsala-egentligen/jn4nvp0l

Och den som trodde att Bidens regim entydigt skulle stå på demokratins sida har redan kunnat bli besviken. 

https://sverigesradio.se/artikel/usa-kommer-inte-straffa-saudiarabiens-kronprins-mohammed-bin-salman