Resultatfokus kopplat till begränsade resurser

Förlustförbud...
Ingen offentlig verksamhet borde få gå med förlust. Offentliga utgifter borde vara strikt styrda utifrån den ekonomiska ramar som planerade skatteintäkter och avgifter skapar. Självklart ska inte olika verksamheter planera för extraordinära händelser. När kriser inträffar som kortsiktigt anses få slå negativt på ekonomin ska det tydligt särredovisas och så skyndsamt som möjligt korrigeras för. I en värld där offentlig sektor blir duktigare på att upphandla, de tjänster och produkter man efterfrågar, är vinster hos eventuella icke offentliga producenter inte ett problem. Vinster är bara möjliga om man klarar av att utföra det som beställt till beställd kvalitet till upphandlat pris. Om någon klarar av att leverera den beställda kvaliteten med ekonomiska marginaler är det positivt och sätter effektivitetstryck på en hel verksamhet. Om kvalitetskraven är rimliga och ersättningsnivåerna inte är satta orimligt högt är det svårt att göra ekonomiska vinster. I många kommuner och i många landsting är den offentliga verksamheten dyrare än för andra utförare. När det är fallet, och kvaliteten är jämförbar, är det särskilt irriterande när vissa ondgör sig mot "vinster i välfärden". De vinsterna är inte möjliga om den offentliga verksamheten är duktig på att ge bästa möjliga invånarvärde per satsad krona. Det här är en viktigt kunskap. Får vi det vi betalar för, det är det viktiga!

Det är synd att det är rätt krångligt att förstå alla perspektiv på hur offentliga tjänster och produkter upphandlas och hur kvalitetssäkring säkerställs. Inom professionellt näringsliv talas det om "kunddriven kvalitet". Med det menas främst den kvalitet som kunden har råd att betala, eller vilja att betala. Visst kan man tala om förlustförbud istället för vinstförbud men mest av allt borde vi tala om kvalitetsnivåerna i allt som det offentliga förväntas hjälpa till med. Det är invånarnas krav på kvalitet och politikernas alla löften som driver kostnader. I en värld där vi redan betalar höga skatter och där BNP per person är skralt måste vi prioritera. Det är jobbigt.

När den offentliga verksamheten hanterar våra skattepengar och avgifter oansvarig kommer en dag då det kan bli som i Venezuela. I Venezuela blir pengarna bara mer och mer värdelösa för varje dag som går, och försämringarna blir allt snabbare. När pengarna är värdelösa är de värdelösa. I det läget vill man inte hamna. När man inte har några pengar är det tomt oavsett om man är en enskild människa, en kommun eller ett land. Och, som ofta sagt, ”den som är satt i skuld är icke fri”.
https://tradingeconomics.com/venezuela/inflation-cpi
https://money.cnn.com/2016/04/12/news/economy/venezuela-imf-economy/index.html

Nationalekonomen Nils Lundgren har rätt, regeringen fokuserar på helt fel saker. "Egentligen skulle vi därför behöva veta hur mycket varje skola lyckas höja barnens kunskaper från den dag de börjar och ha en skolpeng som tar hänsyn till deras framgång. Det är naturligtvis svårt, men uppgiften för stat och kommun är att söka lösningar som gynnar skolans dynamiska utveckling genom sund konkurrens i stället för att avskaffa friskolorna med ogenomtänkta vinsttak"
http://www.gp.se/ledare/lundgren-b%C3%A4ttre-att-m%C3%A4ta-resultat-%C3%A4n-att-stoppa-vinster-i-v%C3%A4lf%C3%A4rden-1.7304001

Dagens kalkon
Politik är politik och inte vetenskapligt fastställd fakta. När till exempel en politiker driver ”vinstförbud” är det självklart okunnigt och det skulle leda fel om det blev verklighet, men det är politiskt tyckande. Och det tyckandet kan få kraft om en majoritet invånare stöttar partier med sådant tyckande.
https://www.expressen.se/ledare/naomi-abramowicz/det-gar-faktiskt-inte-att-faktagranska-asikter-dn-/

Dagens stjärna
Gustav Juntti. Mer balans mellan hjärna och hjärta inom politiken tack! Det är självklart både klokt och roligare att vara optimistisk om framtiden än pessimistisk. Det är dock inte samma sak som att vara orealistisk. Det är inte alls av något positivt invånarvärde när ledande politiker och partier vid makten tvingar på en kommuns invånare spårvagnslösningar baserat på kraftigt underskattade kostnadskalkyler. Det S och MP gör i Uppsala är inte att vara optimistiska, det är att vara oansvariga. Att tydligt ifrågasätta den ekonomiska hållbarheten kopplat till ett spårvagnssystem i Uppsala är inte att vara negativ, det är att vara ansvarsfullt ifrågasättande. Uppsala behöver kapacitetsstark kollektivtrafik MEN vi behöver inte en mycket kraftigare skuldsättning än den kraftiga vi redan har.
http://www.gp.se/ledare/juntti-prisa-den-politiska-pessimismen-1.7428373