Samhällsingenjör eller den osynliga handen
Vad ska styra utvecklingen mest? Politiska ambitioner i demokratiska samhällen som kan få stöd av en majoritet (dvs som inte ägnar sig åt typ Decemberöverenskommelser) eller marknadens så kallade osynliga händer? Jag tycker det ska vara politiska ambitioner. Ambitioner om vilket samhälle man vill bygga för det egna folket i en avgränsad del av världen. Just avgränsningen är central. Det går att skapa väldigt olika samhällen och så är det också jorden runt. På varje avgränsad del finns egna regler, egna kulturella koder och olika historiska berättelser. Inom denna mångfald av metoder för att skapa mer eller mindre fungerande samhällen lever ideologiskt drivna, religiösa, pragmatiker och marknadsfanatiker. För mig är det helt självklart att ett önskat samhälle bara kan upprätthållas om ledarskapet kraftfullt arbetar med att säkra de grundläggande värderingar som anses bära upp det samhälle man vill leva i. Om det samhället t ex ska motverka segregation så krävs kraftfullt politiskt ledarskap. Marknaden kommer inte att göra det önskade jobbet utan endast förstärka t ex skillnaderna mellan de starka och de svaga.
http://sv.m.wikipedia.org/wiki/Segregation
http://www.svd.se/sveriges-mest-segregerade-plats
http://www.expressen.se/gt/sa-vill-de-fa-ett-stopp-pa-segregationen/
I dagens UNT kan vi läsa ett reportage om skolan i Nyköping. De har skapat en stor kommunal skola där alla ungdomar måste gå. Och de mixar ungdomar från "bra" och "dåliga" områden. Och de blandar in flykting och ensamkommande in i ekvationen. Hittills tycks det fungera bättre än tidigare. Så vilken är den politiska ambitionen? Att den kommunala skolan ska göra så? Att få en effektivare skolverksamhet genom en stor skola istället för flera mindre? Eller en kombination? Även Sverige har alltid varit mer eller mindre segregerat mellan samhällsklasser. Möjligen var det under min uppväxt som vi mellan samhällsklasser möttes och fick bygga förståelse och relationer över desamma. På mitt högstadium placerades man utan möjlighet att välja annat. Och i upptagningsområdet bodde både företagare, välutbildade, outbildade, socialbidragstagare, arbetslösa osv. Och vi unga män tvingades göra militärtjänst där vi också tvingades träffas och umgås över sociala klasser. Idag är helt annorlunda och idag har vi dessutom stora grupper flyktingar, ensamkommande och "olagliga" migranter som del av samhället. Så om vi politiskt vill undvika segregation, vad kan vi då göra? Bygga fattigbostäder i Djursholm, Lidingö och på Östermalm? Återgå till en offentlig skola med närhetsprincipen som placering? Sänka ingångslönerna med 50%? Och hur lyckas man med någon ambition överhuvudtaget om det är fritt för alla att bli en del av ett avgränsat samhälle att bli en fullvärdig del av just det särskilda samhället med deras rättigheter och skyldigheter? Personligen vill jag att kunskap och erfarenhet ska styra hur vi bygger vårt samhälle! Inte en massa grundlöst tyckande. Det finns gott om grundlösa ideologier.
http://www.dn.se/ledare/peter-wolodarski-historisk-chans-att-ge-skydd-och-rattigheter/
http://www.dn.se/debatt/kunskap-maste-ga-fore-ideologi-och-populism/
Om vi leker med tanken att du tycker att vi bättre ska motverka segregationen i Sverige. Vilka förbättringsförslag har du för att vi ska lyckas?
söndag 31 maj 2015
Segregation
Etiketter:
ideologi,
marknadskrafter,
militärtjänst,
politiska ambitioner,
pragmatism,
religion,
segregation,
skolan
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar