måndag 27 april 2015

Det räcker nu...

State of the union
Lite då och då talar den amerikanska presidenten om läget i unionen som kallas USA. Det är ofta ett intressant tal som också belyser att de olika staternas självständighet är rätt omfattande. Främst är den amerikanska presidenten mäktig utanför USAs gränser. Inom USA är den demokratiska och juridiska djungeln svårmanövrerad. Inte minst p g a alla mäktiga lobbyister. USA är som EU en union av stater. EU och Sverige borde lära mer av USA om hur dom fått det att fungera ok. Och hur de rimligt bra klarat av att samla människor från alla jordens delar på en gemensam plats utan ständiga och stora konflikter. Bl a är det skandal att inte EU kan enas om ett gemensamt språk som alla våra barn ska lära sig! Swahili kanske?... Alla organisationer består av enskilda delar. För att det ska fungera väl finns behov av gemensamma värdegrunder och maktbalanserande system. EU och Sverige har mycket att lära av USA. Samtidigt ska vi självklart utveckla vår modell för en framgångsrik union i en värld som geopolitiskt består av 4-5 större unioner som "krigar" mot varandra om välståndet och inflytandet.

Finland
Finland är på många sätt en god EU stat. Inte minst för att minska hotet från Ryssland har de insett EUs betydelse för att säkra en rimlig integritet. Finland, precis som Sverige, mår inte så bra. Bifogad ledare avslutar med "Finland mår inte så bra och den oerfarne politikern Sipilä står inför en mycket svår uppgift". Om du missat det så kan jag berätta att Sverige har en mer oerfaren politiker som statsminister. Jag kan också berätta att Sveriges strukturella problem är minst lika utmanande som Finlands. Den stora skillnaden är att Finland har Euron vilket tvingar dem till interna reformer för att stärka sin konkurrenskraft. De kan inte som Sverige ständigt göra sina invånare relativt fattigare jämfört med andra länders invånare genom att sänka en egen valutas värde. Och glöm inte att vi svenskar är världens mest belånade folk efter japanerna. En stor skillnad mot japanerna är att vi har stora utlandsskulder och dom skulder till varandra.
http://www.unt.se/asikt/ledare/finlands-beska-medicin-3695273.aspx
http://sv.m.wikipedia.org/wiki/Union
http://sv.m.wikipedia.org/wiki/Union_(matematik)

Låtsas spel
Så har vi nu en opposition som ska verka som enskilda partier. Intressant. Varför behövs då Decemberöverenskommelsen? Jo, för M, C, FP och KD tror att man nu kan lägga egna budgetar och profilera det särskiljande fram till 2017. Då ska kompromissandet leda till en gemensam budget igen och då har ju Sossarna gett löften om att största block ska få regera i minoritet utan reell opposition. Ja, ja vi får se hur smarta ingenjörerna till detta upplägg har varit. Och hur särskiljande kan partierna bli för att 2017 klara av att med heder och trovärdighet kunna kompromissa fram en gemensam budget? Kompromissandet underlättas ju av att t ex FP redan gått ut med förslaget om att reformera lagen om anställningsskydd. Det har ju Centerpartiet drivit i åratal.
http://www.unt.se/start/sma-steg-pa-egen-hand-3696221.aspx

Ord räcker inte
Många av Sveriges delar, regioner, mår inte så bra. Arbetslösheten är hög, utflyttningen bland yngre och medelålders är omfattande, bredbandstäckningen är bristfällig, samhällsservicen är bristfällig o s v. Och nästan överallt förutom på Söder i Stockholm och de priviligierade områdena märks de allt större utmaningarna med kraftiga flyktingströmmar och tiggande EU medborgare. Och dagligen känner människor i utsatthet att stödet till dem blir svagare. Och dagligen ökar oroskänslorna hos många svenskar om hållbarheten i att Sverige år ut och år in är det mest medmänskliga landet i världen i förhållande till vår befolkning. Och svenskarna, de allra flesta, har förstått att försvaret är mycket svagt, brottsbekämpningen ineffektiv, bostadsbristen i tillväxtområden extrem, arbetslösheten hög, skolresultaten besvärande dåliga o s v. Då är det inte så meningsfullt att framställa sig som moraliskt finare än andra utan att komma med konkreta lösningar på de problem som bekymrar människor. Och ser man inte problemen är det ännu svårare att pragmatiskt bidra till förbättringar. Sverige behöver inte fler fina ord, vi behöver handling som förbättrar! Reformer!
http://www.expressen.se/debatt/annie-loof-det-racker-nu/




Inga kommentarer:

Skicka en kommentar