Igår höll Moderaterna sitt Almedalstal. Det var bra. Statsminister Ulf Kristersson talade om problemlösning på riktigt. Det var ett annorlunda Moderattal. Som taget ur delar av Utvecklingspartiet demokraternas politiska program. Konkret och i huvudsak bra. Fokus på huvudsaker som hur vi får en hållbar migrationspolitik. Hur vi får igång en nödvändig integrationspolitik. Hur hjälper vi barnen med dåliga föräldrar bättre än nu. Hur vi ser till att elektrifieringen av Sverige blir möjlig. Kristersson är välutbildad i Uppsala och hans nya statssekreterare, Anna Dahlberg, är positivt omnämnd i min bok ”En stund på jorden”. Är möjligen Moderaterna påväg att göra det som Liberalerna och Centerpartiet misslyckats med, att samla de över 40 procenten svenskar som har en liberal inställning till livets möjligheter? Kanske. Läs nedan
Det kan ses som en mänsklig rättighet att skaffa så många barn du vill och kan. Oavsett är det ingen mänsklig rättighet att andra ska betala för dem som väljer att ha fler barn än tre. Tre är väl en bra gräns för hur många vi gemensamt kan acceptera att finansiera skola, omsorg, vård, boende och mat för? I ljuset av att många med fler barn inte lyckas fostra dem tillräckligt bra är det rimligt med en övre gräns av antal barn för försörjningsstödet. För barnens bästa. I Utvecklingspartiet demokraternas, UP, politiska program framgår att partiet tycker att det är en rimlig del av den integrationspolitik som krävs för att få ordning på Sverige. För den som är självförsörjande är det inget problem att skaffa fler barn om man vill, även om skolgång och sjukvård blir en gratis rättighet. Vad tycker du?
I Expressen tycker debattören Hanif Bali också som UP. Det är positivt. Nedan en välskriven och läsvärd artikel i sammanhanget.
”Sverige hade länge ett mycket märkligt bidragssystem som fick katastrofala konsekvenser vid asylinvandring. Kommunens socialkontor och dess socialbidrag var första anhalt vid ankomst. Samtidigt hade varje invandrad kvinna rätt till full föräldraförsäkring retroaktivt för alla sina barn. Systemet ledde till att de med lägst utbildningsnivå, och därmed oftast flest barn, hamnade väldigt långt från egenförsörjning.”
”Faktum är att kvinnor utan make och barn, som invandrade till Sverige, hade förvånansvärt kort etableringstid jämfört med de som kom hit med barn eller som nygifta äktenskapsinvandrare till migranter. Den stolta svenska föräldraförsäkringen fungerade alltså som en stenhård kvinnofälla. De flesta av dessa märkliga buggar har fixats de senaste åren när tabut att prata om problemen med hög invandring från fattiga länder till moderna välfärdssystem har brutits. Men det är uppenbart att vissa tabun fortfarande finns kvar.”
”Du måste alltså slita häcken av dig med svenska språket, därefter lyckas hitta ett jobb, arbeta 40 timmar i veckan exklusive pendling, samt sätta ditt hopp till att även maken hittar ett jobb – annars går familjen inte plus på affären överhuvudtaget. Faktum är att du kommer ha exakt likadana marginaler om du inte jobbar alls och din make skiljer sig från dig. Han kan i sin tur skaffa jobb utan att du förlorar något bidrag. Handlar det om en skenskilsmässa innebär det en ren vinst.”
”Alla politiker letar nu med ljus och lykta efter förebyggande åtgärder. Vad sägs om att sluta gynna separationer och barnafödande och sluta straffa arbete? Höj inte bidraget för hushåll som skaffar fler barn när de lever på försörjningsstöd, helt enkelt. Det är en politik som Sverige har prövat förr. När bostadsbidraget infördes efter andra världskriget fanns ett tak för trångbodda familjer. Hade man inte råd att flytta till något större blev man av med hela bostadsbidraget. Systemet var utformat för att förmå familjer att inte skaffa fler barn än de kunde försörja.”
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar