Vilka och varifrån?
Varför är kvantitet viktigare än kvalitet för väldigt många idag? Kvantitativa mål är värdelösa visioner! Fyrspårsavtalet i Uppsala har det ingångsvärdet. Rätt ingångsvärden handlar om balans mellan social-, ekologisk- och ekonomisk hållbarhet. Vad innebär social-, ekologisk- och ekonomisk hållbarhet? I Uppsala är ett fokuserat mål med ”Fyrspårsavtalet” att över 100.000 personer till ska bo i Uppsala. Från cirka 250.000 till 350.000 invånare fram till 2050. Dit är det 27 år. Vilka är alla dessa ytterligare människor? Och hur säkrar volymivrarna att det i väldigt stor utsträckning handlar om personer som stärker den sociala- och ekonomiska hållbarheten?
Ann-Charlotte Martéus, Expressen, skriver klokt om politisk idioti nedan. Tröttsamt att det ska vara så svårt att göra mer rätt än fel. Vems intressen företräds?
”I ett land flyttlassen sedan evigheter har gått från norr till söder? Modigt. Dessutom behövs det ganska många andra sorters människor – lärare, vårdpersonal, socionomer, poliser, näringsidkare, you name it - som kan bädda in fabriksarbetarna i ett fungerande modernt samhälle. Detta i ett rike där man vanligen måste spika fast sjuksköterskor och tandläkare för att de inte ögonblickligen ska rymma till sydligare breddgrader.”
”Men, visar det sig, arbetsgivarna ställer stort hopp till arbetskraftsinvandring. Nej, de mer än hoppas – de räknar med den: – Vår ekvation, när vi tittar på den, går inte ihop (annars).”
”Va? Den mångomsjungna gröna nyindustrialiseringen i norr kan bara bli av om arbetsgivarna får ett inflöde av lågavlönade människor från länder bortom EU? Det låter som ett extremt skakigt projekt.”
”Hursomhelst – jobbinvandringen måste förändras radikalt, vad än näringslivet tycker. Alltsedan Reinfeldts enhörningstid har vi haft en unikt oreglerad invandring av lågkvalificerad arbetskraft från tredje land. Den reformen har inte bara glatt arbetsgivare utan även den organiserade brottsligheten, eftersom den vänligt nog öppnades på vid gavel för allsköns brottsupplägg.”
”Vi kommer att behöva arbetskraftsinvandring, men fokus måste ligga på kvalificerad sådan.”
Både Johan Rudström och Kersti Kollberg, UNT, skriver om Uppsalas byggpolitik nedan. De är läsvärda. Rudström klagar på att partierna inte kan ha en bred samsyn om hur Uppsala ska byggas ut. Och Kollberg om att barnperspektivet havererat när kommunen bygger ut. Kollberg har rätt. Rudström behöver bättre beskriva historik och vad som händer i Region Uppsala som är ansvariga för kollektivtrafiken. I den verkliga verkligheten gjorde partierna under en mandatperiod upp om det extrema byggprojektet som bland annat kallas ”Fyrspårsavtalet”. Alla partier representerade i Regionfullmäktige röstade ja till detta extrema samhällsexperiment i Uppsala. Utan rimligt konsekvenstänkande om hur kvalité i skolan, sjukvården, befintlig infrastruktur och så vidare ska säkerställas. Inte minst hur framkomligheten i hela kommunen säkras. Och vilka är alla dessa människor som har tillräckliga kompetenser för att sväljas av arbetsmarknaden och har råd med mycket dyra boendekostnader? I väldigt höga och tätt byggda bostadsområden. Och politik handlar alltid om att försöka landa i kompromisser.
”L:s sidbyte rörde om rejält i Uppsalapolitiken, men det finns förstås en del som tyder på att nya dödlägen kommer att uppstå när dammet väl har lagt sig.”
”Det enda synbara resultatet är att de som varit emot spårväg blivit ännu mer fientligt inställda. I Uppsala finns alla ingredienser som inte hör hemma i viktiga samhällsfrågor: smala majoriteter, politiskt köpslående, en folkomröstning och inte minst brist på ledarskap. Det senare gäller inte alls bara Liberalerna.”
https://unt.se/ledare/artikel/uppsalas-politiska-spel-ar-som-gjort-for-dodlagen/lz771pzr
”Att Kommunrevisionen håller ögonen på kommunstyrelsen och pekar finger är ju bra men var och en med normal syn kan ju se att ”barnens bästa” inte alltid är tillgodosett. Otaliga exempel finns i de nybyggda bostadsområdena. Nybyggda huslängor står ofta så tätt att det nästan går att se vad grannen tvärs över gatan har till middag, än mindre finns det rik tillgång till fria ytor där barn kan leka. De som planerat nya bostadsområden med minimala gräsplättar och en pliktskyldig sandlåda, har knappast sett till barnperspektivet. Rädda barnen har länge pekat på sådan torftighet ibland annat det kommunala Uppsalahems område i Bäcklösa.”
https://unt.se/ledare/kronika/artikel/barndomen-for-uppsalas-barn-pagar-nu/rxzzegkj
Det är hög tid för Uppsalabor som bryr sig att inse att Utvecklingspartiet demokraterna, UP, bland annat bildats för att partiet erbjuder en bättre samhällsutveckling än vad Fyrspårsavtalet i sin nuvarande form leder mot. För UP är det viktigt att samhället byggs ut socialt-, ekologiskt- och ekonomiskt hållbart. Enligt UPs övertygelse leder dagens Fyrspårsavtal inte dit, inte ens den ekologiska hållbarheten. Fyrspårsavtalet i nuvarande form leder garanterat mot betydligt större sociala problem, fortsatt oacceptabel kvalité inom skolan, fortsatta oacceptabelt långa sjukvårdsköer och kraftigt försämrad kommunal ekonomi. Nej tack! UP erbjuder en klokare tillväxtpolitik till Uppsalaborna. En tillväxtpolitik som gynnar hela Region Uppsalas invånare.
Om ”Stockholm” inte vill bygga mer för alla socialt- och ekonomiskt svaga är det inte Uppsala som ska svälja det behovet. Ett behov som kräver att staten genom Boverket kraftigt sänker kraven för att bygga bostäder som mycket ekonomiskt svaga har råd med, och som inte kraftigt ökar kommunernas kostnader för försörjningsstöd. Om nationella regeringar vill fortsätta med en ansvarslös migrationspolitik kan de stötta Stockholms redan befintliga förorter att snabbt förtätas. Vi är många som vill utveckla Uppsala attraktivt.
UP har en vision om ett framtida attraktivt Uppsala för alla dess invånare. Dagens Fyrspårsavtal leder inte dit.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar