Tomten finns inte

Värden måste skapas i konkurrens med andra
Ensam är inte stark. Tillsammans är starkare, i en miljö där vi får vara oss själva parallellt med att vi förstår styrkan med att kompromissar fram gemensamma vägval framåt. Tomten finns inte. Därför är det dumt att tro att någon annan kommer att skapa långvarigt och hållbart välbefinnande. Det måste vi själva klara av att säkra av egen kraft eller via kloka och ambitiösa ombud. I ett samhällsbygge gärna erfarna ombud som bevisat sin förmåga att sätta det gemensamt bättre före extremt egennyttigt fokus. Personer liknande min morfar Arne är särskilt lämpliga. En människa full av kunskaper och erfarenheter som använts i samhällsutvecklingens bästa tjänst. I hans fall så imponerande att han är riddare av Nordstjärneorden.
https://sv.m.wikipedia.org/wiki/Nordstjärneorden
https://helda.helsinki.fi/dhanken/bitstream/handle/10227/296/190-978-952-232-013-1.pdf?sequence=2&isAllowed=y

Nils Lundgren, se länken nedan, har nästan rätt. Vår demokrati är dysfunktionell. Fokuset har blivit inåt inom partierna i takt med att de gjort sig ekonomiskt oberoende av sina medlemmar. Och inte ens interna val och kryss i allmänna val respekteras inom dessa inåtvända system. Det är en demokratiskt usel utveckling. En politisk maktelit som i stor grad fostrats i sina institutionsbubblor är inte mer lämpad att i en demokrati leda än en person som enbart vuxit upp och verkat med stort överflöd.

Om Uppsala och Sveriges övriga befolkning ska gå en positivare framtid till mötes behövs Demokrati 2.0 där arbetslivserfarenhet och övrig livserfarenhet väger tyngre. Med nya sätt att rekrytera invånarrepresentanter så att lojalitet mot dem man ska företräda går före egna karriärambitioner inom dagens inåtvända partisystem. En demokrati där konkurrensen till de ledande uppdragen ökar och där arbetslivserfarenhet väger tungt. En demokrati där inte ledande politiska företrädare är vår tids adel. Självklart måste villkoren vara konkurrenskraftiga. Men den som drivs av pengar som folkets företrädare är olämplig som dess företrädare. Det måste bli attraktivt för erfarna och ambitiösa, som inte länge varit partister, att vilja tjäna invånarna som politisk företrädare. Det måste bli ett externt fokus istället för ett internt i det politiska vardagsarbetet. Hur tror du att vi bäst skapar ett nytt politiskt system som matchar de nya arbetsformerna som krävs för att konkurrenskraften, attraktiviteten till uppdragen och närheten till folket ska öka? En partist uppdrag är inte att representera partiledaren, det är att representera de människor man blivit vald att företräda. Samtidigt är det självklart klokt av partier, att i förhållande till andra partier, arbeta nära tillsammans för att försöka förverkliga egna sakpolitiska idéer och reformer. I det politiska arbetet ska det vara självklart att invånarna är ”kunderna”. Det är deras bästa som politiker verka för, inga andras bästa. I möten med andras företrädare får sedan kompromissandet vara viktiga metoder framåt.

”Kraftfullt regerande är att successivt reformera vårt politiska system så att den personliga friheten vidgas, rättsstaten stärks och ekonomiskt välstånd kan förenas med en rättvis inkomstfördelning. Några månader utan stora beslut kan vara av godo.”

”Slutligen; det har vuxit fram en maktelit som med hjälp av statliga partibidrag har gjort sig ganska oberoende av partimedlemmarna. Den som vill göra politisk karriär måste ju bli satt på ”valbar” plats av partiledningen. Men vi väljare kan kryssa för en kandidat på våra valsedlar och därmed ersätta partielitens makt med väljarnas. I ett extraval kan t ex väljarna kryssa fram partiföreträdare som de anser har starkare vilja att hitta kompromisser och samarbeten för att lösa regeringsfrågan. Detta kan samordnas via sociala medier och stärker demokratin genom att försvaga makteliten.”

http://www.gp.se/ledare/lita-på-väljarna-1.11951705

Igår, på juldagen, har det blivit tradition att många går ut och festar på dansställen. Min son och jag passade på att avsluta en trevlig familjekväll på dansklubb. Detta roliga julinslaget fanns inte när jag var yngre. Sannolikt en idé skapad med tanke på att allt fler är ensamma och att det är ledig tid som med fördel kan fyllas med fest och dans. Julen var under den ”hedniska tiden” en tid för fest. Fest för att fira att vi snart går från mörka tider till ljusare. Nu pratar vi ur ett väderperspektiv och inte ur ett marknadsperspektiv. Vad kan vara ett bättre sätt att fira att ljuset snart återvänder än med dans? Och dansgolvet, och dess omgivning, är som en marknad som vilken som helst. De som är duktiga på att dansa dras till varandra. De som är för berusade, av ett eller annat, tappar kvalitet och får svårare att få dansa med dem de önskar. Är det jämn balans mellan kvinnor och män blir det roligast för de flesta. Personligen tycker jag det är kul att jultraditionerna numera för många inkluderar denna form av festinslag. Vad tycker du?

Dagens besvikelse
De lättkränkta och identitetspolitiskt fokuserade. Generaliseringar är inte av ondo, tvärt om. Men inom det generella och i bästa fall jämställda sammanhanget ska självklart mångfalden få utrymme. Men inte utifrån kvoteringar eller vilken intressegrupp som skriker högst. Vi måste få prata om problem och om dåliga prestationer utan att lättkränkta och identitetspolitiska personer snabbt ska tillåtas lägga ”locket på” viktiga grupp- eller samhällsdebatter.

”Den konstnärliga friheten hotar att beskäras när identitetspolitiken flyttar fram sina positioner. Och identitetspolitiken är en frodig växt: det finns knappt någon ände på antalet identiteter som kan växa upp ur myllan och förgrena sig.  Inga identiteter är stabila, de kan ständigt splittras i subgrupper.”

”Är det en majoritet, eller är det den mest lättsårade minoriteten i varje grupp som organiserar sig och ställer krav? Det har aldrig varit en god idé att låta de mest lättkränkta i en civilisation sätta gränserna för vad som är acceptabel konst.”

https://www.expressen.se/ledare/ann-charlotte-marteus/krav-fran-aktivister-kan-utarma-filmkonsten/

Dagens stjärnor
Stina Ehrenswärd. Jag älskar framgångssagor. Särskilt älskar jag entreprenörer som gör stor nytta genom sina ansträngningar. I en allt sårbarare cybervärld är krypteringsnycklar guld värda. Det gäller att skydda de tillgångar man har. Även om tomtar inte finns är världen idag full av digitala tjuvar som tömmer konton på pengar och värdepapper och stjäl hemligheter kopplade till immaterialrätter.
https://digital.di.se/artikel/yubicos-vd-darfor-nobbade-vi-techjatten

Thomas Gür. Ja, tänka sig, det finns svenska traditioner och en generell svensk kultur. Att den som alla andra påverkats av andra kulturer innebär inte att den saknar en egen form och unika inslag. Är den bra? Det är som vanligt upp till var och en av oss att enskilt tycka till om. Tänk att självklarheter inte är det för vissa.

”Såväl påståendena i bonaden som introduktionen av dem med utsagan att den svenska julen skulle vara en myt, väckte berättigad och förmodligen också avsedd uppmärksamhet, men uppenbarligen även så negativa reaktioner, att två timmar senare hade den andra raden ändrats till: ”Unik bonad som hyllar den svenska julen med dess mångfald.” Nu hade påståendet vänts till sin motsats. Från att den svenska julen var en myt, så sades den existera på riktigt och dessutom vara präglad av mångfald. Men tydligen ansågs inte heller denna utsaga vara nöjaktig. Kort därefter ändrades den andra raden än en gång: ”Unik bonad som hyllar All Möjlig Jul och dess mångfald.””

”Nej, provokationen om julen fungerar därför att den medvetet utmanar ett vedertaget faktum, genom att utmåla det som en offentlig lögn. Det är som om jag skulle hävda att August Strindberg var en turkisk författare eller att Ingmar Bergman var en grekisk regissör.”

”Traditioner utmärks inte av att vara oföränderliga – då skulle de inte stå emot tidens tand. De utmärks istället av beständighet genom förnyelse, alltså genom att i klassisk mening vara konservativa.”

”Sålunda, oaktat inslagen från olika kulturkretsar och oavsett om vi firat den eller genomlidit den, är den svenska julen just därför svensk.”

http://www.gp.se/ledare/myten-om-den-osvenska-julen-1.11841172