Snabbare

Den nakna sanningen
Sanningen är relativ. Mycket handlar om vilka ”glasögon” vi väljer att sätta på oss, och vad vi väljer att fokusera på. Vi kan korrekt se olika verkligheter trots att man tittar på samma sak. Hans Rosling blev världskändis på att beskriva statistiska fakta om hur väldigt mycket blivit väldigt mycket bättre på jorden de senaste typ 50 åren. Men bara för att mycket kopplat till hälsa och fattigdom blivit bättre innebär det inte att stora samhällsproblem saknas, i olika former. I vår del av världen breder till exempel den organiserade brottsligheten ut i takt med att den relativa fattigdomen ökar. Vissa kallar sig optimister och vill inte se problemen. Andra är pessimister och kan inte se allt positivt som också finns. Personligen tycker jag den bästa metoden för att klokt förhålla sig rimligt objektivt till verkligheten är genom relevanta sakpolitiska konferenser. Till exempel en sådan som jag länge tyckt att statsminister Löfvén skulle ha ordnat inom migrationspolitiken.

Vi måste mycket snabbare ta ordentligt i problem som kan bli mycket skadliga. Särskilt viktigt om problemen är kopplade till yngre och äldre tuffa män. Förenta Nationerna, FN, skapades med ett gott syfte. Genom sin historia har dock FN misslyckats och misslyckats med att hindra krig. När Japanerna invaderade grannländer, när Italien invaderade nordöstliga Afrika, när tyskarna invaderade land efter land och USA invaderade Irak. Nästan varje gång skapade de anfallande påhittade övergrepp som skulle rättfärdiga deras maktambitioner. Och diktatorer i Europa och Asien lärde sig till en början att övriga världen inte ingrep trots att sådana överenskommelser fanns. Vi borde ha lärt av vår mänskliga historia. Organiserad brottslighet försvinner inte genom att negligera den eller genom att försöka möta den med kramar. Krama dem kan man göra när de inom kriminalvården ska ”samhällsanpassas”. Bland annat är det hög tid att kunna frihetsberöva personer som idag klassas som minderåriga.
https://www.so-rummet.se/kategorier/fn-historia-och-fn-insatser

Jag vill passa på att hedra den stora och härligt optimistiska författaren Amos Oz som precis dött endast 79 år gammal. Det är imponerande att bära på så mycket optimism när man länge levt i en dödlig konfliktmiljö. Oz var också en av grundarna av ”Fred nu”-rörelsen. En del av hans klokhet symboliserades i hans övertygelse om att en tvåstatslösning mellan palestinier och israeler bäst skulle leda mot mindre motsättningar. Trots att jag ibland upplevde honom som lite väl vänsterorienterad tillförde hans tankar och skrifter positiva värden kopplade till människans utveckling.
https://www.google.se/amp/s/amp.svt.se/kultur/amos-oz

Dagens besvikelse
De som inte snabbare bidrar till viktig problemlösning. Precis som många historiska krig hade kunnat undvikas, och miljontals liv ha räddats, om verkningsfull problemlösning startats är det lika med hanteringen av organiserad brottslighet. Precis som med Hitler, Moussolino, Franco och den som styrde Japan på 30- och 40-talet lärde de sig att deras aggretioner under lång tid inte möttes med kraftfulla represalier. Det utnyttjades maximalt.
Lars Åbergs bifogade artikel är läsvärd. Inte minst för att han undrar varför vi så farligt sent tar i kända problem. Lär av alla misslyckade FN-försök att i tid problemlösa. Lär av främst Storbritannien och Frankrikes senfärdighet att ingripa mot Hitlers framfart.

”Förmodligen är det så att en annan risk är vanligare; den att man vänjer sig vid att bo i ett land där kriminella personer avrättas inför öppen ridå, bilar sticks i brand, granater sprängs och vittnen hotas. Efter att den initiala upprördheten gått över i cynism blir vi till sist apatiska betraktare. Denna brutalitet hör inte hemma i vår föreställning om världens kanske jämställdaste och en gång jämlikaste nation, men till vem ska vi ringa och klaga vår nöd?”

”Bland politiker och myndighetsföreträdare finns en skyddsinstinkt som gärna avvisar kritiska granskningar eller synpunkter som svartmålning. Emellanåt smittar den av sig på journalistiken, som när Sydsvenskan färgad av dödsskjutningar i staden drog i gång kampanjen "Vi älskar Malmö" och fick tidningen att framstå som ett särtryck av den kommunala kommunikationsavdelningens broschyrer. Alla som inte "älskade" staden förutsattes tycka illa om den. Att den granskande blicken skulle kunna kopplas till en vilja att bidra till förbättringar verkar sällan föresväva dem, som helst undviker verkliga förhållanden för att i stället undervisa om hur dessa bäst borde avbildas.”

”Så uppstår också vad man i just det här fallet skulle kunna kalla en dubbel malmöitisk bokföring. Man begär statlig hjälp med problem vars existens länge förtigits. Man redovisar ett stort överskott i en budget som årligen får fem miljarder från det kommunala utjämningssystemet.”

”Och situationen går knappast att bortförklara med naivitet och bristande kunskap. Även skumraskaffärer pågår i dagsljus. Uppväxtvillkor urholkas inför våra blickar. Det mesta finns dokumenterat, men mycket som uppenbarats har ändå i det längsta förnekats.”
https://www.svd.se/nar-valfardens-existentiella-kris-slar-till

Dagens stjärnor
Sakine Madon. Hon klär in ett möte mellan oss på ett intressant och korrekt sätt. Generellt har hennes start i Uppsala främst imponerat med att hon ofta adresserar lokala problem som parallellt kläs in i ett sammanhang som gör resonemanget till en större än Uppsala angelägenhet.

”Att ”fjäska” för folk i partiet har inte varit hans stil, säger han, och berättar att han väljer att lägga sin tid på att prata med invånarna. Han kallar det som Centerpartiet gjort mot honom ”demokratiskt vidrigt”.

”Som utomstående kan man instämma i det märkliga med att Centerpartiet utesluter ett kommunalråd strax efter ett val. Hannas personlighet och stil har sedan många år varit väl känt. Hur tänkte egentligen C-ledningen?”

”Enligt Hanna har ”kampanjgruppen” mot honom spridit falska rykten om honom. Bland annat att han skulle betett sig olämpligt mot kvinnor.....”

”Det var inte av ideologiska liberala skäl som han gick med i Centerpartiet i vuxen ålder, utan för att han tyckte att det var ett decentralistiskt parti som var företagarvänligt.”
https://mobil.unt.se/ledare/vi-lar-fa-se-mer-av-hanna-5173440.aspx

Ulrica Schenström. Det är tröttsamt med felriktad aktivism. Självklart ska orättvisa och alla former av diskriminering motverkas. Samtidigt ska främst relevant kunskap och prestationsförmåga objektivt ligga till grund för vem som får vilka uppdrag. Det leder mot mest rättvisa så länge som alla har en rimligt rättvis chans att utbilda sig. Inte minst inom Uppsala kommun är det tröttsamt att följa vissa partiers tal om hur viktigt jämställdhetsarbetet är. Det viktiga är inte att prata och prata om det utan att se till så att relevanta förbättringar blir verklighet. Om relevanta förbättringar blir verklighet handlar om ledarskapsförmåga. Mindre byråkrati och mer kompetent ledarskap är bästa lösning för en jämnlikare framtid.

”Jag tror inte att jämställdhetsarbetet kan ligga under ett enda myndighetsansvar. Jag anser att alla myndigheter skall ta sin del av ansvaret för att förbättra situationen. Eftersom regeringen styr riket och därmed myndigheterna tycker jag att det borde ingå i varje regleringsbrev att jämställdhet och jämlikhet är en prioriterad fråga. Borde inte en feministisk regering redan ha infört det?”

”Och när Bo Rothstein, professor i statsvetenskap vid Göteborgs universitet, skrev på DN debatt att ”Myndigheten behövs enligt utredningen främst för att driva på regeringen i detta arbete, inte så mycket för att utföra en av riksdag och regering utformad politik.” – ja, då har en feministisk regering väldigt stora problem. Behöver man en myndighet för att påminna vår regering om att det är viktigt med feminism, jämställdhet och jämlikhet. Absurt.”
http://www.gp.se/ledare/jämställdheten-står-och-faller-inte-med-en-myndighet-1.11926797