måndag 17 december 2018

Liberalt misslyckande

Nystart
De partier som anser sig verka utifrån liberala grunder i Sverige bär en stor skuld för den politiska röran och den kraftiga tillväxten av utanförskapsproblematik. Jag har under flera år varit kritisk inom Centerpartiet mot en ansvarslös migrationspolitik. En ansvarslöshet som bland annat bjudit på en mycket olämplig så kallad gymnasielagen. En lag som inte minst i Uppsala skapar en massa praktiska problem både för enskilda människor och för berörda kommuner. Markus Uvell lyfter tydligt upp i nedan artikel hur illa främst Tidigare Reinfeldtfalangen, Centerpartiet och Liberalerna agerat. Vänsterns och Miljöpartiets naiva syn på migrationspolitiken är något helt annat än nyliberalers ambitioner. Nyliberaler är säkert nöjda med att en misskött migrationspolitik kraftigt utmanar det generella välfärdssamhället. De ser gärna att ”den svenska modellen” faller sönder.

”Det fick mig att tänka på svenska marknadsliberalers skuld, inklusive min egen, i migrationskrisen och det växande utanförskapet i våra utsatta förorter.”

”Vi gjorde det lätt för oss. Givetvis var vi medvetna om den trade-off Guest beskriver: en liberal invandringspolitik förutsätter starkt begränsade sociala förmåner. Men vi valde att prioritera det förra. Det var enklare, mer bekvämt.”


”Det borde de borgerliga partierna, och vi utomparlamentariska marknadsliberaler, ha gjort. Vi borde ha förklarat att den överordnade principen är egenförsörjning, inte fri rörlighet.”


”Att de som bott i Sverige i generationer och de nyanlända behöver underkasta sig samma krav: du måste kunna försörja dig själv och din familj, du har inte rätt att ligga andra till last. Nu blev det inte så. Istället började resonemanget i den fria rörligheten, medan kraven på egenförsörjning sköts på framtiden.”
”Partipolitisk kortsiktighet underblåstes av liberala debattörer som avskyr välfärdsstaten men istället för att ge policyförslag nöjde sig med att hylla den fria rörligheten. Som låtsades att vi först kan välkomna mycket stor invandring, och sen diskutera hur de sociala förmånerna ska begränsas. Trots att det naturligtvis är tvärtom.”
”Men främsta skälet till att Sveriges marknadsliberaler borde ha gjort egenförsörjning viktigare än fri rörlighet är moraliskt. En politik som i praktiken undantar stora grupper från försörjningskrav är oförsvarbar. Den som kommit till Sverige nyligen måste ha färre sociala förmåner än den som jobbat ett helt liv här. Inte lika många, absolut inte fler. Annars legitimerar vi en ordning där vissa långsiktigt lever på andras bekostnad, trots att de inte behöver. Annars passiviserar vi människor. Annars vittrar förtroendet för samhällskontraktet sönder.”
”Det handlar inte om för eller emot öppenhet. Det handlar om villkoren för hur vi ska leva tillsammans, oavsett ursprung. Alla måste bidra och alla måste få en chans att göra det. Inget annat fungerar.”
http://www.gp.se/ledare/vår-liberala-skuld-kommer-att-kosta-1.11713382

Sverige behöver inte alls ”en mittenregering”! Precis som Anna Dahlberg skriver blir en mittenregering med en liknande ”tomtepolitik” förödande för svenskt generellt välstånd. Jag håller helt med Dahlberg om att riksdagsledamöterna fortsätter att agera som om att de inte vill fatta hur verkligheten ser ut i det land de har ansvaret att vårda.

”Men det ursäktande förhållningssättet håller inte längre. Partierna har vetat ända sedan valet 2014 att den politiska spelplanen är förändrad i grunden till följd av Sverigedemokraternas framgångar. De har bara vägrat att ta konsekvenserna av det.”

”Från de misslyckade förhandlingarna mellan S, MP, C och L läcker listan på förslag som kvartetten ska ha kommit överens om.”



”Miljöpartiet skulle enligt TT få igenom en variant på sitt friår och Socialdemokraterna sin familjevecka. Migrationspolitiken skulle åter bli mer generös liksom LSS - en reform som redan i dagsläget kostar runt 75 miljarder kronor om året. Man tar sig för pannan. Vilken planet befinner sig dessa partier på?”

”I ljuset av alla de utmaningar som Sverige står inför är bristen på allvar hos de politiska partierna uppseendeväckande. Nu är inte tid för vare sig friår, utbyggd LSS, en återgång till en mer generös migrationspolitik eller breda skattesänkningar. Nu är inte heller tid att surra sig fast vid omöjliga positioner i regeringsfrågan. Politikerna måste ta sig samman om inte väljarnas förtroende för det politiska systemet ska ta allvarlig skada. Sverige behöver en ny regering - en regering som är mogen att axla uppgiften som väntar.”
https://www.expressen.se/ledare/anna-dahlberg/for-bovelen-ta-er-samman-nu-politiker/

Dagens besvikelse
Riksdagens ledamöter som år efter år vägrar att bidra till nödvändiga problemlösningar. Under många år har Polisen bett om nödvändiga förändringar. Förändringar som kräver ändrad lagstiftning och tydligare regleringsbrev till andra viktiga myndigheter än Polisen för att betydligt mer framgångsrikt bekämpa brottsligheten. Rikspolischefen är så tydlig han vågar i PK Sverige och säger bland annat att barn måste få ta konsekvenserna för grov brottslighet. Redan för flera år sedan bloggade jag om vad som krävdes! Redan då visste vi att problemen fanns, ändå har inte Polisens förbättringsförslag hörsammats. Sjukt! Är det helt nya riksdagsledamöter som krävs? Sannolikt i vart fall minst 200 nya pragmatiker med minst tre års icke partipolitisk arbetslivserfarenhet.
https://www.svtplay.se/video/19350647/agenda/agenda-16-dec-21-15-1?start=auto

Dagens stjärnor
Anna Ekelund Nachman. Ja, nu finns allt färre rikspolitiker som tycker att de som beskriver den verkliga verkligheten sprider en felaktigt negativ bild.

För ett och ett halvt år sedan skrattade vi åt president Trumps märkliga uttalande om våldet i Sverige. #LastNightInSweden blev hashtag och skämt, och den som inte skrattade beskylldes för att vara alarmist eller något ännu värre. I dag – då så gott som varje dag bjuder på svarta rubriker om skottlossning, explosioner och andra svenska våldsdåd – har skrattet fastnat i halsen.”

”Känslan av att ha blivit övergiven av samhället finns genomgående i alla samhällsklasser, tänker jag när jag ser SVT:s realityserie om hemlöshet, 36 dagar på gatan. För en del känns sveket inpå bara skinnet medan andra – ännu – kan sova någorlunda gott om natten. Ordförande för Svenskt Näringsliv Leif Östlings ”Vad får jag för pengarna?” rungar inom mig. Östling fick också en hashtag, #VadFanFårJag och många fnös åt hans fråga. Men den blir alltmer relevant. Under tiden fikar och käbblar de folkvalda, vars största uppgift är att se till att folket både känner sig och är trygga. Och för varje dag som går blir uppgiften allt svårare att fullgöra.”
https://www.dagenssamhalle.se/kronika/alla-lika-overgivna-nar-otryggheten-sprider-sig-25265

Elisabet Höglund. Ja, det är en bra beskrivning att det är en självupptagen fars vi bevittnar.
https://www.expressen.se/debatt/vad-handlar-egentligen-annie-loofs-spel-om-/?fbclid=IwAR0VRHkxoFWnpdK6copD62EDEbP3VFvIPGYrtatXxMvpGM9O_A8FxwYUPxs

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar