Tycker du att vi människor ska få flera chanser att kunna ändra sitt liv och hitta en bättre riktning? Det tycker jag. Det är inte rimligt att till exempel traumatiserade eller studieomotiverade barn inte ska få nya chanser att när de personliga förutsättningarna finns få en utbildning som kan leda mot självförsörjning. Eller att till exempel en tekniker som sägs upp från Ericsson inte ska ha en rimlig chans att skola om sig till en eftertraktad lärare i naturämnen. Med tanke på hur omfattande och byråkratiska lagstiftningsprocessen är blir man förvånad över hur nya regler, kopplade till vuxenutbildning, så dumt straffar väldigt många människor! Läs gärna L Magnussons ledare i ämnet.
http://www.unt.se/asikt/ledare/ogenomtankt-att-stanga-dorren-till-komvux-4382011.aspx
Enade vi stå, söndrade vi falla
Ur led är tiden. Vilken strategi är bäst i oroliga
brytningstider som nu? Att kortsiktigt egoistiskt helt fokusera på sig själv
och den egna familjen eller att tänka större och försöka bidra till att
samhällets helhet utvecklas så att förutsättningarna för familjens liv inte
faller i spillror? Vad innebär det för dig och mig om Europa åter faller in i
allvarliga konflikter och mörker? Visst inser vi att det kommer att påverka
även oss själva negativt om det tillåts inträffa?
De politiska kriserna är omfattande runt om i Europa.
Sverige är inget undantag. I till exempel Spanien lyckas de tydligen precis få ihop en regering efter lång tids bekymmer.
Ungerns premiärminister Viktor Orbán vägrar att acceptera en rimlig
flyktingomfördelning inom EU från de hårt pressade Grekland och Italien på
endast 1 294 flyktingar. Land efter land blir allt mer självcentrerade och
samarbeten mellan länder utvecklas allt sämre. I det lilla kan detta kännas
märkligt. I det stora är det sannolikt främst ett resultat av att många
samhällen defacto har en allt svårare ekonomisk situation i efterdyningarna
från finanskrisen 2008.
Självklart inser kommuners och länders ledningar att de
billiga pengarna som erbjuds på lånemarknaden inte erbjuder en hållbar ekonomisk situation. Om inte olika delar av Europa ställer om sin ekonomi
konkurrenskraftigt och minskar arbetslösheten, fyller
kompetensbrister samt säkrar internationell konkurrenskraft, då väntar stålbad rund hörnet. EUs länder enades 2009 om ett antal ambitioner, uttryckta i Lissabonfördraget, som skulle stärka EU ländernas konkurrenskraft. Hur har det gått sedan dess?
Vår mänskliga
historia säger i vart fall mig att det är en oklok väg att vandra om man väljer
den missriktade egoismen och den protektionistiska vägen framåt. Den vägen har historiskt visat sig belöna mörka krafter under några år tills dessa krafters ledarskap leder mot en upplösning i blod och svett. Den bärande idén bakom EU är att vi ska försöka undvika dessa ständigt återkommande idiotiska vägvalen och istället skapa en bättre gemensam och fredlig framtid. I en tid då Europa
borde enas om reformer som över tiden stärker vår konkurrenskraft splittras vi
istället allt mer. Låter det som en klok väg framåt? Var är de Europeiska
ledarna som på ett attraktivt sätt kan sälja in värdet av ett starkt och
solidariskt Europeiskt samarbete? "Motti", Angela Merkel, försökte
länge men hon tycks nu överväga andra vägar för att försvara sin maktposition.
Är det nödvändigt när protektionistiska krafter växer snabbt även i Tyskland?
Visst kan vi bättre än såhär? Som vanligt ser vi konsekvenserna av bra eller
dåligt ledarskap. Ibland känner jag som min dotter på morgonen. Det skulle vara
skönt att dra täcket över huvudet och somna om... Jag är trots det mörka läget övertygad om att vi tillsammans kan bygga en bättre framtid. I den framtiden måste det vara möjligt för människor att starta om på nytt efter att man kört ner i diket.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar