Missriktat jämställdhetsarbete

Meritokrati

Visst är det märkligt att det inte är självklart att den mest lämpliga utifrån uppställda kriterier ska få ett uppdrag? Jag vet självklart att det finns gott om undantag från det. Inte minst inom politiken. Min självklara inställning är dock att det är det som ska gälla. Bland möjliga kandidater ska man alltid välja den bästa möjliga. I min värld kan det innebära att alla de bästa kan vara tillexempel haner från Kina eller kvinnor med invandrarbakgrund. Då ska väl de också få uppdraget, eller? Alternativen till den önskade ordningen är enligt mig en ordning som på sikt inte är hållbar. Hur mycket ska man kvotera in utifrån kön, etnicitet, sexuell läggning och trosuppfattning? Vi kanske till och med måste ha matriser för att klara av att kvotera riktigt rättvist.... Rättvist är att den bästa möjliga ska få tillgängligt uppdrag och inget annat. Processen för att definiera urvalskriterierna och rättvist värdera vem som bedöms som bäst kan säkerligen förbättras. 

 

Regeringen har bestämt att från 2017 ska fler kvinnor bli professorer. Till 2030 vill de med ägardirektiv försöka tvinga hälften av alla nya rekryteringar till professorer att vara kvinnor. Jämställdhetskraven skärps heter det. Det är helt fel väg att gå. Som jag skriver ovan är det viktigt att se över processer för utnämningar så att det verkligen är den mest lämpade som får ett uppdrag men inte minst inom universitetsvärlden blir det helt tokigt om inte de mest meriterade och lämpligaste tillgängliga också får uppdragen. Då kommer universitetskvaliteten sjunka. Duktiga män som också behövs inom akademin kommer att lämna. Kvalifikationer, kvalifikationer och kvalifikationer ska gälla. Allt annat är utvecklingsnegativt och fel. Tro mig, det finns gott om kvinnor som kommer att tillhöra de bästa och därför också på rättvisa grunder få uppdraget. Jag känner två unga och mycket kvalificerade kvinnliga professorer. Maria Strömme och Charlotte Platzer Björkaman. De har fått sina professurer för att de är väldigt duktiga och lämpligast i konkurrens. Så ska det vara! Även om det om 50 år skulle innebära att alla professorer är kvinnor. Jag gillar inte tramspolitik. Ett exempel på det är inom Uppsala kommun där nu ett jämställdhetsråd skapas. Varför ska vi ha ett sådant då alla nämnder och styrelser självklart ska jobba med de viktiga jämställdhetsfrågorna hela tiden? Om Kommunstyrelsen vill ha särskilt fokus på just jämställdheten kan majoriteten inleda varje kommunstyrelse med en uppföljning av förbättringar om de önskar. Usch vad trött jag blir!
https://sv.wikipedia.org/wiki/Maria_Str%C3%B8mme
http://www.wallenbergacademyfellows.se/List-of-scientists/PlatzerBjorkmanCharlotte/
http://www.svt.se/nyheter/inrikes/skarpta-krav-for-jamstalldhet-bland-professorer


Barnprogram värt att berömma
Bolibompa är ett mycket bra program. De som kommit på konceptet och som ständigt arbetar med dess innehåll gör ett väldigt bra arbete. Som av en händelse är flera av dem från Uppsala ; ). Ett barnprogram som är upplagt som de bästa Disneyproduktionerna där både barn och vuxen får ut något av programmen. Många är gångerna då jag tidsmässigt räddats av att programledarna i Bolibompa borstar tänderna och klär på sig. Nu har de också börjat att lära barnen vad programmering är. På ett lysande pedagogiskt och roligt sätt exemplifierar de för barnen vad datakod kan skapa. Utan tvekan kommer det att få betydligt större positiv effekt för svensk konkurrenskraft än några extra timmar matematik i skolan. I morse var det en ung tjej som var programerarexperten som visade på exempel. Det kanske är diskriminerande att de hade en tjej och inte en kille. Jag tycker inte det. Flickor och kvinnor presterar allt bättre i våra skolor och pojkar relativt sämre. De flesta som är mest lämpliga för tillgängliga uppdrag i framtiden kommer mycket sannolikt vara kvinnor. Ska vi kvotera in män då? Nej! Det tycker inte jag!
http://www.svt.se/barnkanalen/bolibompa/