Europas befolkning åldras kraftigt de kommande decennierna. Mängden människor i Europas olika delar med omfattande erfarenhet ökar med andra ord. Till stor del är det en konsekvens av att vi i genomsnitt lever allt längre. Livsvillkoren har kraftigt förbättrats och sjukvård och omsorg är väldigt duktiga på att hålla oss i liv länge. Det är i stort en mycket positiv utveckling för många enskilda människor. Ett mänskligt liv är i genomsnitt rätt kort, max 75 år om hela jordens befolkning räknas in. Och orättvisan är stor mellan könen då män generellt får många färre levnadsår än kvinnor. Den högre genomsnittliga inkomstnivån bland män jämfört med kvinnor kanske kompenserar lite för den orättvisan ; ). Vad är ett friskt extra år i livet värt för dig?
http://varldskoll.se/global-utveckling
För en rimligt frisk och livsglad person är sannolikt varje ytterligare levnadsår en ovärderlig skatt. Ett till år att fylla med mentala utmaningar, egna prioriterade projekt, kärleksfulla träffar med vänner och familj, nya syn intryck, goda mat och dryckesupplevelser. Resor som man inte tidigare unnat sig. Eller, som min morfar brukar säga, "tråkigt att inte få vara en del av en värld som ständigt förändras så mycket". Han är innan sin död besviken över att nyfikenheten om vad som ska hända för mänskligheten efter hans död inte kan tillfredsställas. Inte minst att missa upplevelserna av hur barnbarnbarnsbarnen tar sig framåt i livets djungelliknande smörgåsbord. När vi talat om döden är jag helt säker på att han inte fruktar den, trots sin underbara livslust. Han är väldigt skarp och klok. Dessutom en mycket god medmänniska. Han behöver vila allt mer under dygnets 24-timmar. Bortsett från det är jag säker på att hans klokhet som ledare för en "flock" skulle leda dem tryggt och framgångsrikt.
Ekonomiskt finns stora utmaningar med att vi blir allt äldre. I synnerhet om vi blir allt äldre men inte jobbar längre och håller oss friskare. Stora delar av vårt samhällssystem är uppbyggda kring logiker som bygger på att vi i genomsnitt dör vid en viss ålder, att vi bidrar på arbetsmarknaden minst ett visst antal år av våra liv och så vidare. När politiken inte klarar att nutidsanpassa systemen blir de givetvis ohållbara. Den så kallade försörjningskvoten blir ohållbar när för få jobbar i förhållande till för många som ska bäras upp av just de som jobbar. Varför har vi då inte fått en högre pensionsålder? Varför haglar det inte med politiska idéer om hur vi utvecklar en arbetsmarknad där allt fler gamla jobbar men där samtidigt yngre och hungriga ges möjlighet att kliva fram och ta ledande uppdrag. I många kulturer har de hittat lösningar på detta. I de flesta kulturer ses äldre som de mest värdefulla då de har mest livserfarenhet. I det annorlunda Sverige är det någon annan logik som gäller. Yngre anses ofta som mer nytänkande och kraftfulla. Läste precis att Ebba Busch-Thor inte än fyllt 30 år. Alldeles oavsett hennes individuella förmåga är det intressant att ett partiledaruppdrag som sannolikt bärs upp bäst av livserfarna, förhandlingserfarna, kompromisserfarna och mediavana personer anförtros ett ungt stjärnskott. Är våra politiska partier så medlemsfattiga idag att de inte i vart fall har en handfull dugliga ledarkandidater runt säg 40 år? I min värld där en partiledare inte ska sitta längre än tio år på rollen är det intressant att partierna gör som de gör. Ja, ja... Vi får se hur det går.
http://www.dn.se/debatt/aldersdiskrimineringen-i-arbetslivet-maste-brytas/
http://www.do.se/om-diskriminering/publikationer/aldersdiskriminering-svenskt-arbetsliv/
http://www.svt.se/nyheter/inrikes/forlikning-gav-aldersdiskriminerad-ersattning
http://www.regeringen.se/rattsdokument/proposition/2012/06/prop.-201112159/
Stängda dörrar
Det talas mycket om diskriminering i vår samhällsdebatt. Den finns tyvärr på många sätt inom vårt samhälle. Ofta starkt förknippad med människors uppväxtmiljö och kulturella bakgrund. Under alla mina träffar med pensionärsorganisationer har de lyft fram problem kopplade till åldersdiskriminering. Det är inte osannolikt att den värsta diskrimineringen vi har i dagens Sverige är åldersdiskrimineringen. Annan oacceptabel diskriminering är individuellt betingad det vill säga en person som generellt ogillar armenier gör det sannolikt på grund av intryck som den matats med under uppväxten. Den personen gör nog vad den kan för att motarbeta och diskriminera armenier som kommer i hens väg. Men det beteendet har inget strukturellt stöd i vårt samhälle. Men det har åldersdiskriminering eftersom en människa som vill göra rätt för sig och gärna jobbar tills hjärna och hjärta säger ifrån, hen får inte det. Det är strukturell diskriminering om något! Alla som vill och som klarar av att ta till sig ny teknik, levererar minst lika bra som yngre och som kan acceptera nya uppdrags och ersättningsformer måste få rätten att jobba tills man stupar! Politiken borde jobba med att få fram dessa nya uppdrags och ersättningsformer. Till exempel tror jag det mer ska handla om rådgivande och utredningsliknande uppdrag. I de rollerna och liknande uppdrag är sannolika livserfarna och "fria" människor oändligt mycket lämpligare än unga och livsoerfarna.
Modersmål
I dagens UNT kan man läsa en artikel om en strid kopplat till ett förslag om nedläggningen av en modersmålsenhet inom Uppsala kommun. I den artikeln kan man läsa att skälet till förändringen är ett föreläggande (krav) från Skolinspektionen 2013. Det kravet sägs lyda "kommunen måste se till så att alla barn i kommunens förskolor som har ett annat modersmål än svenska ska ges möjlighet att utveckla det och sin kulturella identitet i förskolans kontinuerliga verksamhet". Mamma mia...
När min son gick i skolan i Malaysia och i Japan fick han den hårda vägen lära sig engelska och skolan erbjöd ingen hemspråksundervisning eller möjlighet att utveckla sin svenska kulturella identitet. Hemspråksundervisningen och skolningen i "svenskhet" gjordes i hemmen, av frivilligorganisationer och arbetsgivare samlat. I svenska skolan borde allt fokus vara på den gemensamma värdegrunden och det svenska språket. En del av den svenska värdegrunden är respekt för olikheter. I olika ämnen kan därför olika elevers olika bakgrunder med fördel lyftas in i pedagogiken. De flesta kulturer bär på traditioner och en utvecklingshistorik som borde fostra respekt mellan människor med olika bakgrundsberättelser. Sluta tramsa! Integrera på riktigt i svenska skolor! Fokus på det och inget annat. Därutöver kan samhället, om vi har råd, ge bidrag till civilsamhället som kan ta ansvar för till exempel hemspråksundervisning.
Jag är absolut positiv till hemspråksundervisning MEN med den hittills misslyckade integrationspolitiken måste hela skolans fokus vara på den gemensamma värdegrunden och det gemensamma språket. Det språket är svenska. Det språket är viktigt för att nysvenskar ska få en jämlik chans på den svenska arbetsmarknaden.
http://www.unt.se/uppland/uppsala/strid-om-uppsalas-modersmalsenhet-4219221.aspx
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar