fredag 27 maj 2016

Förtroende


Varför ska man lita på dig?

Vad innebär det att ha människors förtroende? Hur får man människors förtroende? Var borde skamgränsen gå för att en ledande politiker ska anses ha ett rimligt folkligt stöd? Visst är det viktiga, intressanta men också svåra frågor att försöka besvara? Den 23 november 2012 hade den dåvarande statsministern Fredrik Reinfeldt enligt en SIFO mätning 53% av befolkningen som kände störst  förtroende för honom. Stefan Löfvén hade i samma mätning enbart 28% som tyckte det om honom. I mätningen som släpptes av TNS-SIFO igår anses 35% av svenskarna ha förtroende för honom. Under valrörelsen hade han med samma metod en förtroendesiffra på 53%. I min värld måste alla förtroendesiffror under 30% klassas som kassa. En ledare med egenskaper som rimligen borde kunna förväntas av en statsminister måste nå minst 50%. Varför får då så många partiledare så låga förtroendesiffror? Visst har det till stor del att göra med vilken politisk inriktning man företräder. Men främst tror jag det handlar om att människor upplever att man är ärlig och beslutkraftig.



Konkret och trovärdigt ställningstagande  

Hur länge har vi svenskar matats med information om att väldigt många svenskar är på tok för skuldsatta? Att många, väldigt många, i praktiken är mycket ofria och lever mycket riskabelt den dag räntorna och andra faktorer som påverkar skuldkostnaderna uppåt blir en verklighet. Hur länge har det politiska etablissemanget känt till detta problem? Länge. Inte minst eftersom i stort sett alla ekonomiska ”klubbar” i världen som följer Sverige varnat och varnat för en ohållbar situation. Till exempel den Europeiska kommissionen och Internationella valutafonden (IMF). Oviljan att på allvar ta i denna fråga och att skyndsamt komma med förbättringsförslag tror jag är ett exempel på varför en politisk ledare inte får ett förtroende över 50%. Vad tror du?

 

En annan stor fråga är den svenska migrationspolitiken. Under hur många år var det i princip helt tyst om den destruktiva utvecklingen i väldigt många utanförskapsorter? Under hur lång tid vägrade det politiska ledarskapet tala om migrationens stora utmaningar och föra fram många förslag på hur en misslyckad integrationspolitik kraftigt skulle kunna förbättras? Hur många idag vågar stå upp för att vi har en värdegrundsutmaning i dagens Sverige? Jag är väldigt övertygad om att även oförmågan att konstruktivt ta i dessa svåra frågor bidrar till ledande politikers låga förtroende hos svenskarna. Vad tror du? På söndag är det partiledardebatt, efter den får vi se om partiernas opinionssiffror förändras nämnvärt.


 
Mod

De som styr de traditionella medierna har självklart en stor skuld i många politikers ovilja att ta i känsliga frågor. Men förtroende får man knappast för att man undviker att problematisera. Bara genom att problematisera kan vi förhoppningsvis konstruktivt jobba med att ta fram förslag som kan lösa de problem vi alltid har inom vårt gemensamma samhällsbygge. Den som saknar förmåga att se problem och modet att adressera dem kan i min värld aldrig få det förtroende som krävs för att framgångsrikt leda någon verksamhet. Eftersom politik sägs vara en förtroendebransch är det anmärkningsvärt att mod är en så stor bristvara. Och hur kan man lita på att människor som ofta saknar många praktiska erfarenheter ska klara av svåra ledaruppdrag?


P.S Tänk att Trump på allvar tycks kunna bli USAs nästa president. Från det hoppingivande symbolvärde som valet av Obama representerade till det farliga symbolvärde som ett val av Trump skulle innebära.... Förtroendefrågan är komplex. Håll i hatten.

 



Inga kommentarer:

Skicka en kommentar