Stopp!
Är det inte hög tid att vi svenskar som fått nog av dumhet, kopplat till det som är offentligt styrt, går ut och demonstrerar? Vi har ändå i modern tid fått över 20 procent av invånarna som kommer från kulturer där de tydligare säger ifrån när de är arga än vad en traditionell svensk gör. När vi talar om integration handlar det inte bara om att de som invandrat ska anpassa sig till det svenska, det innebär att även vi som är svenskt uppfostrade ska fortsätta att ta till oss kloka delar av andras kulturer. Ett enkelt och populärt exempel är italiensk, spansk, fransk, japansk, kinesisk, amerikansk, mexikansk, arabisk och så vidare mat. Det är hög tid att vi lär oss att bli mer högljudda om vårt missnöje och inte bara knyter näven i fickan! Knutna nävar i byxorna har det politiska etablissemanget helt struntat i. Allt för många av yrkespolitikerna känner inte ens till de knutna nävarna eftersom den djupa kontakten med invånarna utöver snäva vänskapskretsen är sällsynta.
Läkaren Stella Cizinsky skriver mycket läsvärt nedan i Dagens Samhälle. Nu räcker det! Gå med i Utvecklingspartiet demokraterna och bidra till att vi får stopp på detta eländiga ständigt ökande byråkratiska och administrativa gissel som plågar sjukvård, skola och omsorgsverksamheterna. Följande säger mycket: "Jag vill mycket hellre lyssna på Bach och läsa Kant än hantera organisationsfrågor och försöka stoppa galenskap."
"Stella Cizinsky, verksamhetschef på Örebro universitetssjukhus, är klar över sjukvårdens problem. Hon har också en bestämd uppfattning om vilken aktör som är den största boven.
– SKR är en arbetsgivarorganisation och ska inte detaljstyra hur jag och övriga professioner arbetar med enskilda patienter, säger hon.
Under de senaste tio åren har Sveriges Kommuner och Regioner skaffat sig en maktposition genom att samla statistik, standardisera och bygga upp register, menar Stella Cizinsky. Myndigheterna låter SKR hållas, professionen är omedveten och saknar ofta förståelse eller intresse för vad som pågår.
– SKR agerar som en myndighet, men en myndighet är politiskt styrd, transparent och underställd ett ansvar. Det går att kontrollera om myndigheter gör sitt uppdrag på rätt sätt.
Men SKR har ju en politisk styrelse, räcker inte det?
– Politiken ska inte heller detaljstyra. Det är tydlig reglerat i författningar. Riksrevisionen har kritiserat precis detta, det vill säga att SKR uppträder som en myndighet, men utan det uppdrag och den reglering som föreligger för myndigheter.
Vad inom vårdområdet bör SKR begränsa sig till menar du?
– Samordna planeringen av sjukhusbyggnader och annan infrastruktur. Arbeta med upphandlingsregler och göra planer för krissituationer tillsammans med politik, professioner och myndigheter. Som det fungerar nu driver SKR fram en felaktig konsumtion av sjukvården, till exempel genom den mycket omfattande så kallade kunskapsstyrningen. Organisationen skapar incitament för byråkratisering och bidrar på det sättet till ökande rekryteringsproblem inom både den nära vården och akutvården.
Tillsammans med organisations- och ledarskapsforskaren Mats Alvesson har Stella Cizinsky skrivit boken ”Organisation och ledning i sjukvård: en reflekterande ansats”. I den vänder hon sig bland annat mot att universitet och högskolor överproducerar personer med administrativa utbildningar. Vården drar sitt strå till stacken genom att härbärgera många av administratörerna.
– Även sjukvårdspersonal dras till byråkratiska arbeten när det blir mer status att jobba med dator än med patienter. Det gör att jag tvingas in i timslånga sittningar med människor som inte förstår kärnverksamheten och som ställer frågor som gör att man undrar om de överhuvudtaget har landat på den här planeten. Sen missuppfattar de ofta vad jag säger, och så skriver de en rapport som jag måste kontrollera och hittar en massa fel i. Och så blir det ännu fler möten.
Ser du inget bra med administration? Finns det ingen uppsida?
– En sådan är väldigt svår att se. Det tas fram mängder av siffror, men det händer inget med dem; vi styr inte på ekonomi. Samtidigt genomförs politiska processer som driver kostnader – till exempel vårdvalet i Stockholm. Det har gjort Stockholm till den dyraste sjukvården med den friskaste befolkningen.
Bemanningsföretag är ett annat inslag i sjukvården som Stella Cizinsky är starkt kritisk mot. Inhyrd personal kostar mycket pengar och producerar inte särskilt bra vård, anser hon. Dessutom får de ordinarie medarbetarna ägna alltför mycket tid åt att hjälpa bemanningspersonalen.
– De verksamheter som har hyrsjuksköterskor berättar att sköterskorna kommer och jobbar en vecka och behöver mycket handpåläggning för att kunna hantera lokaler och rutiner. För verksamheterna är det som att flytta ihop med en ny person varje vecka.
Så vad menar du är en bättre lösning?
– Anställ folk och höj lönerna så att medarbetarna blir kvar i organisationen. Nu har man iscensatt ett system som gör att personer jobbar på ett ställe, och sedan tar ledigt var tredje eller var fjärde vecka för att vara stafettläkare någon annanstans.
Vad vill du att politiken tar itu med?
– Politiken kan inte ta itu med det här – det måste vara på tjänstemannanivå. Den vårdpersonal som behövs finns redan men är uppbunden med andra uppgifter. Vi har fler händer i vården är någonsin, men de är på tangentborden och inte på patientkroppen.
Är det några beslut du ändå skulle vilja se för att sjukvården ska få bättre förutsättningar?
– Politiker ska inte detaljstyra, de ska ju ha en idé om vad det är som behöver göras.
De måste sluta beställa utredningar som bara kommer fram till det man redan bestämt att de ska komma fram till. Ta reda på verkligheten i stället.
Hur tror du att vårdens verklighet kommer utvecklas de närmaste åren?
– När sådana som jag slutar kommer det tyvärr gå fortare utför. Jag går i pension om fyra år och tillhör en generation som kommer ihåg hur det var förr och vad som fungerade. Vi har ett stort organisationsminne. Nu får vården i stället in personer som är fast i dagens system. De är inte kritiska.
Ser du det som din roll att vara den som påminner?
– Den rollen skulle jag helst avstå från. Jag vill mycket hellre lyssna på Bach och läsa Kant än hantera organisationsfrågor och försöka stoppa galenskap. Jag har mycket annat att tänka på som är vackrare och skulle göra mitt liv bättre. Det är inte så att jag har valt den här rollen, den har valt mig, säger Stella Cizinsky.
Många kanadensare har fått nog av förmynderi från överheten. De säger stopp! Adam Cwejman, GP, skriver läsvärt om det. Glöm inte att Trodeau förts fram som ett föredöme av svenska liberaler…. Hittills har många svenskar valt att demonstrera sitt missnöje mot de som styr genom att rösta på SD. Det är hög tid att gå ut på gatorna och kräva bättre trygghet, bättre skolor, bättre sjukvård, bättre omsorg, bättre integration, lägre energipriser och fungerande tåtrafik!
”Den kanadensiske premiärministern kallar inte ens demonstrationerna för vad de är, protester mot politiken han för. I stället benämner han dem konsekvent som ”illegala blockader”. Därför har han nu utrustat sin regering med möjligheten att stoppa demonstrationer, konfiskera deltagarnas ekonomiska tillgångar samt gripa personer som deltar i protesterna.”
”Användningen av undantagslagar är mycket sällsynt i demokratiska länder och sparas för de tillfällen då krig eller naturkatastrofer äger rum. Men nu används de för att hantera missnöje mot regeringspolitiken.”
”Trudeau gjorde i veckan det många före honom i Sverige har gjort: Kallade motståndarna för nazistkollaboratörer. Det gjorde konservativa ledamöter i parlamentet vansinniga. De krävde att premiärministern prompt skulle be om ursäkt. Men någon sådan kom inte.”
” Trudeau greppar efter halmstrån. Hans linje har också fått villigt stöd från delar av kanadensisk press. På vissa håll har man använt det kreativa greppet att misstänkliggöra demonstranternas användning av ordet ”frihet”, som ett signalord för högerextrema åsikter.
”Det som händer i Kanada är egentligen ett mer generellt exempel på vad som händer när politiska eliter upplever att de blir ifrågasatta och inte riktigt kan hantera motståndet. När det politiska etablissemanget i USA under 1960-talet ifrågasattes för dess segdragna krig, konservativa sociala politik och oförmåga att förstå den sociala revolution som pågick omkring dem slog man tillbaka med polisvåld, repression och och anklagelser om samhällsomstörtande verksamhet. Kommunister och hippies. Så kallades de protesterande av eliterna. Samhällsfarliga element som ville destabilisera hela det västerländska samhällsbygget med hjälp av pacifism, psykedeliska droger och Pink Floyd. Givetvis anklagades de för att kollaborera med fienden i Sovjetunionen. Rollerna är idag ombytta i Västvärlden. Barnen och barnbarnen till alla de där krigsmotståndarna är de som styr. Och nu möter de helt plötsligt märkliga folkliga protester som de inte kan hantera.”
”I Storbritannien ville en majoritet av folket lämna EU och fick göra det efter en folkomröstning. Innan dess hade även fransmän, holländare och irländare förkastat olika fördrag som gav EU vidsträckta befogenheter. Missnöjet med migrationspolitiken har också varit utbrett i många länder. Och i Kanada och Nederländerna har protester emot omfattande nedstängningar och covid-restriktioner pågått under ett längre tag.”
”Allt detta har varit mycket förvirrande för vår tids politiska eliter och den professionella ledningsklass, som arbetar i dess tjänst. Anklagelser om populism, högerextremism och desinformationskampanjer blir därför svaret. Man försöker, så långt det går, fula ut motståndaren genom att underminera förtroendet för dennes position. Man betraktar inte protester av det slag som förekommit i Kanada som legitima missnöjesyttringar utan som hot mot det demokratiska samhället.”
”Vad Trudeau och många med honom avslöjar genom denna inställning till politiska meningsmotståndare är att de själva har blivit maktfullkomliga och tappat förståelsen för stora delar av befolkningen. De är så övertygande om förträffligheten i det egna politiska projektet, att de inte kan förstå hur någon skulle vara emot det.”
https://www.gp.se/ledare/stämpla-inte-folkligt-missnöje-som-högerextremism-1.66178958
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar