lördag 5 februari 2022

Geopolitik och historiakunskaper

En konst att tänka om

Vi är i tigerns år. Ett år som förutspås bli rörigt och fullt av större förändringar. Vi får se. Året innehåller redan militär uppladdning som vi inte upplevt på länge. Det är kraftig turbulens på aktiemarknaden. Inflationen är allt högre. Handelskriget mellan västvärlden och Kina/Ryssland eldar på inflationen och gör för tillfället att Kina och Ryssland stärker sina relationer. Det är inte osannolikt att Kina och Ryssland nu gjort upp om hanteringen av Ukraina och Taiwan. Glöm inte alla liknande uppgörelser som västvärlden ägnat sig åt historiskt i bland annat Afrika och Mellanöstern. Glöm inte var på jorden mest kritiska metaller finns. Vad tror du västvärlden gör om Ryssland mer symboliskt tar några till delar av Ukraina? Det är ingen tvekan om att vi är påväg in i en ny världsordning. Vissa har på olika sätt dragit paralleller med förr. OS 1936 är inte ointressant i sammanhanget. Med tanke på hur västvärlden utvecklats är det tur att kärnvapen sannolikt stoppar gamla tiders direkta sammandrabbningar mellan stormakter. Det är tigerns år. Det är ett vackert år, 2022. Och snart är det 2022-02-22. 

https://www.britannica.com/topic/geopolitics

Naomi Abramowicz, GP, skriver läsvärt om att det är farligt att kritisera den högste hövdingen, tidigare eller nuvarande, i ett politiskt parti. Varför är det så? När kejsaren är naken eller när man som förtroendevald tycker att det finns viktiga problem att lyfta till ytan ska väl både en ledande politiker och ett parti tåla lite motstånd. Och om motståndet är relevant, och argumentationen stark, är det väl inte svårare än att både den upplyste politiske ledaren och ett parti som helhet kan tänka om? En sak håller jag dock inte med Abramowicz om, det är viktigt med diplomatiska förbindelser även med makter man ogillar. Och det är värdefullt att bygga starka band mellan olika länders folk oavsett hur de i nuläget styrs. Handel och turism bidrar till fred på jorden, så är det. Totalitära makter bekämpar man bäst genom att visa att alternativen är bättre. I nuläget är det viktigt att västs demokratier skärper till sig, annars fortsätter auktoritära makter att vinna kraft och de så kallade demokratiska krafterna tappa mark. Frågar du mig är det smart att stärka demokratierna, invånarinflytandet, i västvärlden för att mycket bättre lyckas balansera alternativa statsskick.

"Fadermord begår man inte obestraffat. Det fick riksdagsledamoten Hanif Bali erfara efter att ha twittrat att den tidigare moderatledaren Carl Bildt inte haft rätt ”om ett enda utrikespolitiskt skeende”. Bali fick inte bara en offentlig avhyvling av partiledaren Ulf Kristersson, utan fråntogs även sina uppdrag i riksdagen."

"Bildt har varit en av de starkaste svenska förespråkarna för ett turkiskt EU-medlemskap. År 2013 spådde han att Turkiet skulle bli EU-medlem inom tio år – eller ännu tidigare (Europaportalen 8/3 2013). Profetian hade ett kort bäst före-datum. Den turkiska regimen förföljer såväl meningsmotståndare som minoriteter och journalister. Mänskliga rättigheter åsidosätts och president Erdoğan gör allt för att utöka sin makt. Landet är inte i närheten av ett EU-medlemskap."

"Problemet med Bildt är inte att han då och då har fel – det kan hända den bästa – utan att han väldigt sällan har haft rätt. Precis som Moderaterna gjorde upp med Fredrik Reinfeldts arv, däribland den migrationspolitiska öppna era hjärtan-doktrinen, bör partiet göra detsamma med arvet efter Bildt. Alla behöver växa upp och frigöra sig från sina föräldrar, även politiska partier."

https://www.gp.se/ledare/bali-har-r%C3%A4tt-om-bildt-1.64159978

En sak är helt säkert, att kritisera högsta chefer är alltid förknippat med faror. I väst är de farorna fortfarande mycket mildare än i öst. 

Geopolitik är mycket komplext. En sak är helt säker, om man inte lärt sig om människans historia, sedan tusentals år tillbaka, är det lätt att gå vilse i sitt ”förståsigpåande”. Och med ”lärt sig” menar jag att förstå olika folks, och geografiska områdens, långa historia. Det är som med språk. Om språken skiljer sig mycket är det väldigt svårt att förstå varandra. När man inte förstår varandra, i kombination med arrogans, blir det farligt läge. I den bästa av världar är det därför det finns diplomater som förväntas kunna relevanta språk och de lands historia där de ska hjälpa till. Kan Björklund italienska? Kan Björklund på djupet Italiens historia? Han är Sveriges ambassadör i Italien. Det tror jag inte. Jag kan ha fel. Vad tror du?

https://www.dn.se/varlden/kina-och-ryssland-allt-narmare-varandra-enas-i-drommen-om-en-ny-varldsordning/

https://www.di.se/nyheter/xi-s-dubbla-gavor-till-putin-tajmingen-ar-ingen-slump/




Inga kommentarer:

Skicka en kommentar