I en demokrati är det värdefullt med olika partier som ser på världen och samhällsbygget utifrån olika perspektiv. De flesta partier tar sin utgångspunkt i någon form av klasstänkande och företräder olika intressen mer eller mindre. Vänstern ser sig själva som dem som står upp för de socioekonomiskt svaga. Det är inget fel med det i sig men vänsterpolitiken har aldrig varit en politik som skapar förutsättningar för en hög generell välfärd. Om vänstern skulle få styra skulle vårt samhälle vara väldigt fattigt och grått. Ett framgångsrikt generellt välståndssamhälle kan bara skapas genom att vi har fokus på att skapa så mycket gemensamt värde som möjligt i vårt samhällsbygge och att vi har en rimlig fördelning av det värde som skapas. Gång efter gång har kommunistiska system, vänstersystem, visat sin oförmåga att skapa ett högt generellt välstånd för sitt folk. De enda som levt privilegierat är de ledande partisterna. I ett samhällsbygge där företagsamma personer, inom alla verksamheter, uppmuntras och har en god chans att genom hårt arbete få en god ekonomisk avkastning på sitt slit gynnas alla. Att människor genom hårt arbete kan bli rika är aldrig ett problem. Fördelningspolitiken måste dock upplevas som rättvis och det är inte bra för en demokrati när vissa enskilda personer blir rikare än till exempel den svenska staten.
Adam Cwejman skriver läsvärt i GP om hur skadlig vänsterns inflytande ändå varit och är trots att de allra flesta svenskar är kloka nog att inte rösta på vänsterorienterade partiet. Cwejmans artikel är mycket läsvärd och tyvärr har han rätt i att Borgerligheten i Sverige på många sätt gått i den identitetspolitiska fällan. Det är en korkad väg att vandra om man vill bygga ett starkt generellt välståndssamhälle. Det samhället kan bara byggas genom att bygga gemensam kraft runt starka och människovänliga värderingar.
"Under decennier har identitetspolitik och religiös sekterism malt ned ett viktigt socialistiskt arv av reformism. Det är dags att den politiska mitten säger ifrån och kapar banden till den rasbesatta och destruktiva vänstern."
"Denna identitetspolitiska rörelse, även om den betecknar sig som antirasistisk, håller på att åstadkomma något helt annat än vad den föresatte sig. Genom att politisera ras på varje sätt som är möjligt kommer den också få ett samhälle som svarar därefter och ser ras och hudfärg i precis allt."
"Den stora skillnaden mellan den "gamla" vänstern och den identitetspolitiska rörelse som stigit fram de senaste veckorna, är att den förra i grunden var en upplysningsrörelse. Den accepterade själva premisserna för samhället – demokrati, vetenskap, meritokrati – som något gott, men ansåg att samhällets frukter var ojämlikt fördelade."
"Dagens identitetspolitiska rörelse, som vi ser i stora delar av USA och även i Sverige, har ett annat förhållningssätt till klassfrågan än reformisterna. För dem är identitet och kollektiv tillhörighet det centrala. Är du vit spelar det ingen roll vad du äger eller vad du gör – du bär i lika delar på ett vitt privilegium och därmed även en vit skuld. Rörelsen är inte materialistisk. Den är identitär."
"Denna rörelse betraktar vithet, sexism, fascism, transfobi, rasism och kapitalism som grenar på samma träd. Och det går inte att klättra upp i detta träd eller förändra dess innehåll. Bara att hugga ned det. Enligt denna rörelse är den vita heterosexuella majoriteten motsvarigheten till marxismens ägande klass. De vitas skuld förflyttar sig därför över generationerna. Men de ärver inte främst kapital utan en historisk skuld och maktposition."
"Detta är symboler för en religiös, inte ideologisk, frenesi. En rörelse vars språkbruk påminner om maoismens sektmentalitet. Och i likhet med andra radikala rörelser betraktar identitetspolitiken hela vårt samhälle som genomruttet. Majoritetens normer ska därför blottläggas och förstöras – tiden för samarbete är över. Och de vita måste förmås att avsäga sig sin makt i alla delar av samhället.
”Det är därför denna rörelse kräver kvotering och direkt kontantstöd. För dem är meritokrati på arbetsmarknaden och i utbildningsväsendet enbart falska förhoppningar som det rasistiska samhället säljer till de icke-vita. Något de vita gör för att maskera det dolda förtryck som de upprätthållit alltsedan de tvingades dölja sin öppna rasism."
"Motståndskraften mot den identitetspolitiska rörelsen är dålig i samhällen som det svenska och det amerikanska. För att vara emot – eller ens kritisk – till den är att vara emot det påstått goda och progressiva. Eller att vara rasist. Mångfald, människors lika värde, inkludering – termer lika självklara som de är positiva har nämligen fyllt varenda vag värdegrund som författats de senaste decennierna. Och för den identitetspolitiska rörelsen är det lätt att kapa denna samtids värdeord och göra dem till sina."
"Borgerligheten i Sverige har länge ignorerat eller i god tro understött identitetspolitiken. De har inte förstått problemet. Vänstern i mittfåran i Sverige har varit bakbunden. De vill inte, som det heter, "Be Rosa Parks att sätta sig ned". Felaktigt har man trott att det skulle vara att förråda sin egen rörelses rötter att gå emot identitetspolitiken - trots att den grundar sig i en främmande idétradition. Så de har tyst stått vid sidan och sett hur socialismen kapas av rörelser som förfrämligar hela arbetarklassen."
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar