Alltid människorVisst kan man anklaga Socialdemokraterna för att vara saktfärdiga att ta i de stora och verkliga problemen för att snabbare komma med förslag på lösningar. Det är faktiskt lätt att anklaga de flesta vid makten de senaste åren för att vara saktfärdiga, eller helt enkelt fega, för att ta i de verkliga problemen och komma med lösningsförslag. Den enda regeringen i riktigt modern tid som utgör ett undantag var den regering som 2006 tog över makten över Sverige. De hade en berättelse om vad som hade "gått sönder" i Sverige och rullade snabbt ut reformer för att "laga landet". Enkelt uttryckt skulle det börja löna sig att arbeta jämfört med att inte arbeta. Tänk att ett så enkelt och självklart budskap inte var självklart. Och tänk att både M och S var så makthungriga att de tillät en mycket ansvarslös migrationspolitik. MP är inget parti som ska få vara i regeringsställning. Läs gärna nedan bifogad artikel i Expressen, av Maggie Strömberg. Den är mycket välskriven och beskriver väl varför svensk migrationspolitik spårade ur. Förhoppningsvis kör S nu över MP.
Lena Pihl, GP, ondgör sig i nedan ledarartikel över att Socialdemokratin är så saktfärdiga. Jag blir dock lite förvånad över att hennes resonemang inte mer berör att tempo i komplexa sammanhang kräver kompetenta "piloter". I S fall måste vi också alltid väga in faktorn att de till varje pris vill sitta vid makten. Jag låter bli att recensera Olof Palme. En sak är dock helt säker och det är att han var en betydligt kompetentare person än den som i nuläget har det yttersta ansvaret för Sverige. Och under Göran Perssons tid fanns imponerande kompetens i hans närhet. Det är beklagligt att de gamla partier som gärna vill vara statsbärande inte har förmågan att valla fram bättre kompetens till statsministerposten. Verksamhetssystem är alltid viktiga men människorna är fortfarande viktigare. Fel bemanning ger dåligt resultat. Pihl har dock helt rätt, svenska regeringar uppvisar en enastående förmåga att inte lösa växande problem i tid.
"Det finns ett psykologiskt uttryck som blivit allt mer populärt de senaste åren: prokrastinering. Det betyder tvångsmässigt uppskjutande att ta tag i viktiga saker. Det kan vara att betala räkningar, tvätta, gå till gymmet eller något annat som är jobbigt men som måste genomföras. De flesta människor upplever antagligen ett motstånd inför sådant som är tråkigt. Men om man undviker en uppgift för länge har man till slut ett ännu större problem att hantera. Man står där i sina smutsiga strumpor medan betalningspåminnelserna blir fler."
"Den här tendensen, att skjuta upp saker så länge som möjligt och tro att problemet kommer att försvinna av sig självt på ett magiskt sätt, finns också i politiken. Inte minst inom Socialdemokraterna. Under 2020 har uppskjutandet av viktiga beslut blivit något av ett signum för S. Det gäller exempelvis frågan om Sveriges beredskap inför coronavirusets framfart. Regeringen har varit oerhört seg att komma igång med tester och säkerställa skyddsutrustning för vårdpersonal. Troligtvis är det därför Stefan Löfven varit så skeptisk till en coronakommission. Stefan Löfven har under hela våren hävdat att en sådan ska tillsättas när krisen är över, och ändrade sig bara för några veckor sedan eftersom oppositionen pressat honom. Det är klassiskt prokrastineringsbeteende. Men de systematiska bristerna i Sveriges krisberedskap blir inte mindre allvarliga för att man väntar med att se problemen i vitögat."
"Samma tendens finns på ett annat viktigt område. I mitten av augusti ska partierna i migrationskommittén lägga fram sina förslag om framtidens migrationspolitik. Samtliga partier har kommenterat de förslag som kommitténs icke-politiska sekretariat har kommit med. M, L och SD är överlag positiva. KD också, med någon invändning. V och MP tycker inte alls om förslagen."
"S har hela tiden skjutit problemet framför sig och försökt fly undan genom att försöka få debatten att handla om något annat, som att Alliansen sänkte inkomstskatten för tolv år sedan eller Nya Karolinska i Stockholm. Det är en strategi som lär straffa sig i längden. Det är klart att S sitter i en svår sits. Men det hjälper inte att stoppa huvudet i sanden. Att ta ansvar är ert jobb."
I dagens ledare i Di, skriven av Ellen Gustafsson, hjälper hon till att lyfta fram att aktivism inte ska få styra svensk utveckling. Jag bifogar hennes ledare nedan. Bland annat skriver hon ”Därför säger lagen att när en verksamhetsprövning sker så ska möjligheten till lägre ställda krav, som EU-rätten ger utrymme för, utnyttjas ”fullt ut”.” Trots det gör svenska myndigheter aktivistiska ställningstaganden.
”Det är politikens roll att göra avvägningar mellan olika intressen. Sådana beslut ska inte tas hos myndigheterna, deras roll är att följa rättsordningen. Om opartiskheten i deras beslut får det aldrig finnas tvivel.”
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar