När man återkommande undrar vilka Sveriges riksdag anser att de ska tjäna är det ett allvarligt läge. När riksdagen inte har en majoritet av ledamöter som tar sitt enskilda ansvar och står upp för de människor de ska företräda är det tecken på ett stort systemfel. I ett högskatteland som det svenska ska riksdagsledamöter se till så att samhällskontraktet mellan skattebetalare och dem som ska tjäna dem fungerar. Både kortsiktigt och långsiktigt. Politiker ska är inte, och ska inte vara, offentliganställda. De ska vara förtroendevalda och tydligt stå på invånarnas sida. Att den självklarheten inte är självklar är allvarligt. Kvaliteten på allt för mycket av det som det offentliga är satta att sköta underpresterar. Särskilt allvarligt är det att skolan underpresterar kraftigt. Skolan är alltid central för hur framgångsrikt ett samhälle kan konkurrera. När en traditionell lärdomskommun som Uppsala rankas så uselt som den gör av Lärarförbundet talar det sitt tydliga språk om ett tydligt bristande ledarskap. Och Sveriges internationellt jämförbara skolresultat, enligt PISA-mätningarna, är som är läsa en skräckbok som bara blir läskigare och läskigare. Sverige tappar snabbt konkurrenskraft och vi måste få ett nytt politiskt ledarskap i Sverige som åter kan bygga landet attraktivt och konkurrenskraftigt.
Skolan har central betydelse för enskilda människor, för vårt näringslivs globala konkurrensförmåga och för en generell positiv samhällsutveckling. Därför är det mycket allvarligt att svenska skolan underpresterar kraftigt. Att inte det är en större samhällsfråga är sjukt. Är det för att Liberalerna haft ansvaret länge och misslyckats? Eller för att vänstern vill förminska effekterna av en misslyckad migrations- och integrationspolitik som drar fler röster till dem. Alla icke bidragstagare och de som förstår att ett samhälle inte kan byggas framgångsrikt på höga skatter och massor av bidragsberoende borde gå "man ur huse" och osvenskt protestera mot denna förfallspolitik.
De flesta människor anser att det viktigaste de har är känslan av frihet. Friheten att i så stor utsträckning som möjligt styra över sitt eget liv. På många sätt kan man sammanfatta riktig frihet i ordet konkurrenskraftig. Så är det. Men det vill inte flumister hålla med om.... En sak är helt säker, Sverige och många av dess delar utvecklas inte konkurrenskraftigt om man med det menar att stora delar av dess befolkning ska tillhöra världens mest välmående. I den verkliga verkligheten faller svensk konkurrenskraft kraftigt i nuläget och vår ekonomi försämras kraftigt. Bättre skolresultat, effektivare offentlig förvaltning, ett stärkt näringsliv och en pausad invandring av människor som inte är självförsörjande är helt nödvändigt om Sverige ska fortsätta att tillhöra topp 25 procent av de länder med högst generellt välstånd. Den socioekonomiskt svaga andelen av Sveriges befolkning ökar kraftigt. De som ser dem som självklar röstboskap kan idiotiskt jubla. Alla andra får det sämre och sämre och sämre. Jag tror att de flesta svenskarna är kloka. Jag hoppas det syns i valen år 2022. Sverige har en mycket dysfunktionell riksdag.
Hur går det i riksdagen med att få till en bättre bostadspolitik, en bättre migrationspolitik, en bättre energiförsörjningspolitik, en bättre skolpolitik, en bättre fördelningspolitik och så vidare.... Vi har en dysfunktionell riksdag.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar