I den verkliga verkligheten vet ingen av oss hur framtiden blir. På mer eller mindre krångliga sätt försöker vi påverka våra egna liv. Samtidigt är vi alla i stor utsträckning, även de mest företagsamma, i händerna på vår omvärld. Ingen av oss kan enskilt påverka timingfrågor som kraftigt påverkar oss. Till exempel en allvarlig pandemi, en lågkonjunktur, att vi sitter på ett flygplan som kapas eller att vi blir sjuka. Det är bland annat av detta skäl som vi alla tycker att det är självklart med samhällssystem som ska hjälpa människor i nöd. Det kan vara du och jag som behöver hjälp av andra. Precis när som helst.
Björn Natthiko Lindeblads sommarprat är lyssnadsvärt. Det är fullt av egenupplevda känslor som är viktiga och värdefulla att reflektera över. Livet är här och nu och vi vet aldrig hur många dagar just du och jag får på denna jord. Jag tycker också att han positivt beskriver att vi alla borde få en självklar rätt att under ordnade former få hjälp att dö värdigt, med minsta möjliga smärta.
Sverige behöver inte någon utredning om aktiv dödshjälp till allvarligt sjuka, och mycket lidande människor. Det finns tillräckligt många utredningar redan gjorda och vi kan med fördel lära av till exempel Schweiz. Det finns också tillräckligt många läkare som är beredda att hjälpa mycket lidande människor slippa lida vidare. Läkaren Staffan Bergström är en hjälte. Läkarförbundet ska inte avgöra en liknande fråga, det ska folkets representanter. Det är politiker. Vi behöver fler politiker som står på invånarnas sida. Än en gång tål det att påminna om att ledande politiker har de svåra uppgifterna att väga olika perspektiv mot varandra och utifrån det fatta kloka beslut som ofta kan avvika ifrån vad olika sakexperter tycker. Vuxna myndiga människor måste själva med stöd från sjukvården få bestämma hur livet ska avslutas. Självklart under mycket ordnade former.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar